Den politiska inramningen var uppenbar. Vid Kaladzes sida stod partikamraten och premiärministern Irakli Kobakhidze som inledde sitt tal. Stämningen förbyttes snabbt när stora delar av publiken buade ut Kobakhidzes försök att politisera festen. Situationen visade att den politiska splittringen i landet skar rakt igenom landets fotboll.

En politisk krutdurk 

Att politiska partier vill utnyttja fotbollens politiska potential är inget unikt. Kanske skulle premiärministern ha valt ett bättre tillfälle med tanke på att Georgien är en politisk krutdurk. Detta inte minst på grund av ett kontroversiellt lagförslag som enligt organisationer som Amnesty och Civil Rights Defenders hotar civilsamhällets verksamhet.

Protesterna riktas främst mot lagens innehåll, men också att vägen till EU lär försvåras för Georgien, som är kandidatland sedan ifjol.

Enligt den lag som i april gick igenom vid en första omröstning i parlamentet ska civilsamhällesaktörer och medier som mottar mer än 20 procent av sina intäkter från utlandet tvingas registrera sig som organisationer som verkar i främmande makts intressen. Ett införande innebär ett krympande demokratiskt utrymme, ett georgiskt exempel på shrinking space.

Flera instanser återstår innan lagen kan träda i kraft, men redan nu har tiotusentals demonstranter oavbrutet visat sitt missnöje på gatorna. Protesterna riktas främst mot lagens innehåll, men också att vägen till EU lär försvåras för Georgien, som är kandidatland sedan ifjol. Företrädare för EU har antytt att ett införande av lagen kommer ha omedelbar skada på EU-processen.

Även fotbollen är uppdelad 

Kaukasuskännaren och journalisten Rasmus Canbäck är en av många som med rätta har dragit paralleller mellan lagförslaget i Georgien och den snarlika lag som infördes i Ryssland 2012. I sin artikel från Tbilisi i Blankspot förklarar han att lagen i Ryssland har ”medfört att civilsamhället systematiskt brutits ner” och att man ”länge strävat efter att länder i landets intressesfär inför liknande lagar.”

Att georgisk inrikespolitik inte kan förstås utan den geopolitiska kontexten i en osäker, multipolär värld står tydligt. Och oavsett åsikter om EU-processen som utomstående betraktare är det uppenbart att det nya lagförslaget innebär ett reellt hot för civilsamhället och den fria organiseringen.

Lagförslaget har fått konsekvenser i fotbollen. Mittfältaren Jaba Kankava har delat det tydliga och sparsamt sofistikerade inlägget ”Fuck Russia” med en bild från regeringskritiska demonstrationer. Även en mängd spelare, däribland stjärnor som Valencia-målvakten Giorgi Mamardashvili och Napolis Khvicha Kvaratskhelia, delade budskap om att Georgiens väg var Europa, med en mindre subtil passning mot den Rysslands-influerade lagen.

Fotbollen som skådeplats 

Även fotbollen är delad. Fotbollsförbundets ordförande, den mångårige Bundesliga-spelaren Levan Kobiashvili, stödjer exempelvis lagen. Ingen bör bli förvånad då samme Kobiashvili också är parlamentsledamot för regeringspartiet Georgisk dröm, vilket i sin tur bekräftar hur sammantvinnad politiken och fotbollen är.

Fotbollen i Georgien har de senaste åren sett allt fler ställningstaganden för demokrati, både bland spelare, supportrar och klubbar. Fotbollen har blivit en politisk aktör, inte minst för demokratisering, menar den politiska analytikern Nino Samkharadze. Därför spelar centrala idrottsaktörers reaktioner mot regeringens försök att införa den nya lagen roll, är Samkharadzes slutsats.

Att fotboll och politik hör ihop vet vi från erfarenheter i många länder. Landslagsframgångar har ofta politiserats, inte minst av nationalistiska regeringar, sedan internationella matcher började spelas i slutet av 1800-talet. Det georgiska fallet visar dock något som visserligen sker med jämna mellanrum men som är mer sällsynt: Landslagsstjärnor utgör en sorts front för folkliga krav på regeringen att backa inom nyckelområden.

Fotbollen förändrar aldrig världen på egen hand. Men när den integreras i pågående samhällsprocesser har den potential att forma opinion och sätta kraft bakom politiska krav. Allt tyder på att fotbollsaktörer är väl medvetna om detta i Georgien, där fotbollen har blivit en skådeplats för striden om lagen som riskerar att strypa civilsamhället.