Ulla Hamilton: Talande att rektorer flyr från kommunala skolor

Nyligen kom det en intressant rapport från Skolverket: Rektorsomsättning – en utmaning på många grundskolor. Vi vet sedan tidigare utredningar att svensk skola avviker i ett internationellt perspektiv när det gäller rektorsomsättningen. Det är givetvis ett problem då ett frekvent byte av ledarskapet på en arbetsplats påverkar verksamheten i stort.

Rektorer lämnar skolans värld

Rektorsrollen är viktig och ett gott ledarskap lägger grunden för en väl fungerande verksamhet i skolan. Skolverket konstaterar:

”Det finns en tydlig koppling mellan kontinuitet i rektorns ledarskap och utbildningens kvalitet. Mot den bakgrunden är det allvarligt att många grundskolor i Sverige har en hög omsättning på rektorer. Ny bearbetning av Skolverkets statistik visar att tre av tio grundskolor har hög rektorsomsättning, vilket innebär att de har haft tre rektorer eller fler de senaste fem läsåren.”

En hög omsättning av chefer är i högsta grad en huvudmannafråga. Det påpekar också Skolverket. Statistiken visar att efter fem läsår är det bara omkring två av tio rektorer som är kvar på samma skola.

Merparten av dem som slutar arbeta som rektorer lämnar också skolväsendet. Tittar vi på hur det ser ut från ett skolhuvudmannaperspektiv så har en större andel av de kommunala grundskolorna hög rektorsomsättning jämfört med fristående grundskolor, 30 respektive 23 procent. Där det framförallt syns en skillnad är när vi tittar på skolor som inte har haft någon rektorsomsättning under fem läsår. 42 procent av de fristående grundskolor har inte haft någon rektorsomsättning, jämfört med 31 procent av de kommunala grundskolorna.

Administration orsakar stress

Intressant nog visar analysen att tidigare påståenden i debatten, att den höga omsättningen framförallt finns i skolor i utanförskapsområden, inte stämmer. De skolor med hög rektorsomsättning återfinns i områden med goda socioekonomiska förutsättningar, medan skolor i områden med socioekonomiska utmaningar har en något lägre andel av de skolor som har hög rektorsomsättning jämfört med fördelningen totalt i populationen.

Skolverket tar även upp en enkätstudie från Karlstads universitet. Den visar att hälften av rektorerna anger att de har svårt att utöva sitt pedagogiska ledarskap och att organisatoriskt stödja lärarna i deras pedagogiska arbete. Här framgår också att rektorer på fristående skolor upplever större möjlighet att utöva pedagogiskt ledarskap och känner ett större stöd från sin närmaste chef jämfört med rektorer på kommunala skolor. Enligt Skolverket kan det vara en delförklaring till att fristående grundskolor har lägre rektorsomsättning än kommunala grundskolor.

42 procent av de fristående grundskolor har inte haft någon rektorsomsättning, jämfört med 31 procent av de kommunala grundskolorna.

Rapporten konstaterar att forskningen om vad som bidrar till rektorsomsättning är begränsad i en svensk kontext. Det är viktigt att ändra på. Dock påpekar Skolverket att det finns studier som visat att omsättningen delvis kan förklaras av rektorers arbetsmiljö och den stress som rektorer upplever i arbetet. Rektors arbetsuppgifter har ändrats mycket under senare år, men det som framförallt verkar framkalla stress är administrativa uppgifter.

Drygt sex av tio rektorer på högstadiet uppger, i en studie vid Umeå universitet, att administrativa arbetsuppgifter orsakar mycket eller ganska mycket stress. Vilka förutsättningar som huvudmannen ger spelar givetvis roll för rektorernas arbetssituation.

Avlasta rektorerna

Men en, kan man tycka, ironisk aspekt är Skolverkets konstaterande att ”Statskontoret pekar på att det är staten som till stor del skapar den administration som hamnar hos rektorerna. De riktade statsbidragen är en av de främsta källorna till administration, men även tillsyn och inspektioner samt elevnära dokumentation tar mycket tid för rektorerna.”

Den utredning som regeringen tillsatt som handlar om administrativa bördor har bara i uppdrag att titta på situationen för lärare och förskollärare. Det kanske vore en bra idé att också ta in rektorernas perspektiv i detta arbete. Sammantaget är Skolverkets rapport intressant läsning, den pekar på ett problem som finns i dagens skola som måste tas på allvar. Skolverket ger ett antal rekommendationer varav två borde vara en självklarhet för en skolhuvudman, men som uppenbarligen inte är det. Det handlar om:

• Om huvudmannen ser att det finns en hög rektorsomsättning på de egna skolorna behöver huvudmannen göra en analys av vad detta kan bero på och därefter sätta in adekvata åtgärder.
• Huvudmän och rektorer kartlägger rektorers arbetsuppgifter och ser vid behov över möjligheterna att delegera arbetsuppgifter till annan personal eller att anställa avlastande personal, till exempel en administrativ chef.

Jag skulle hävda att båda dessa punkter ses som en självklarhet hos vilken arbetsgivare som helst, som ser en utveckling som den som Skolverket beskriver på sin arbetsplats. Man kan undra varför det ska behöva vara så svårt att agera snabbare i skolans värld.