Strejk hägrar vid horisonten, SKR

”Varför strejkar vi inte?”. Frågan återkommer ofta i både personalrum och på sociala medier när läkare diskuterar med varandra. Missnöjet med arbetssituationen är stor och förtroendet för arbetsgivarorganisationen SKR, Sveriges Kommuner och Regioner, är minimal.

Vad händer med den satsningen om så bara hälften gör slag i saken?

Och visst finns det mycket att vara missnöjd över. Läkare arbetar ofta på obetald övertid, eftersom det är enda sättet att hinna med. Många kämpar med etisk stress när verkligheten gör att man inte har möjlighet att ge den vård man skulle vilja. Indragen fortbildning och försämrade möjligheter till förkovran ökar ytterligare på missnöjet, som nu är så stort att var femte läkare funderar på att helt lämna yrket. Bland allmänläkarna var fjärde. Detta samtidigt som det ska satsas på Nära vård. Vad händer med den satsningen om så bara hälften gör slag i saken?

Dessutom har löneutvecklingen inte varit den bästa, framför allt inte för de yngsta läkarna. Läkare är inte längre ett självklart höglöneyrke.

Hur ska SKR agera? 

Så hur ska SKR agera nu när det är dags för nytt löneavtal? I ett ekonomiskt tufft läge ser de helst ett avtal utan några som helst garantier för ekonomiska utfall, ett sifferlöst avtal. Kortsiktigt är det förstås smart att hålla hårt i plånboken, men vart leder det på lite längre sikt? Och hur rimmar överdriven sparsamhet med ambitionen att rekrytera och behålla medarbetare? Här finns en påtaglig risk att läkare slutar.

Den grupp läkare där allra flest överväger att lämna yrket är tragiskt nog de yngsta. Var tredje ung läkare funderar på att lämna läkarbanan helt. Unga läkare, ofta begåvade och extremt ambitiösa människor, har förstås alla möjligheter att bli framgångsrika i helt andra sektorer. Det är ett enormt privilegium för Sveriges regioner att dessa ”de bästa” ändå valt att vara verksamma just i regionerna – kasta inte bort det!

Ett exempel på hur regionerna behandlar unga läkare kom till min kännedom bara för några veckor sedan, när jag blev kontaktad av en yngre kollega angående en platsannons. I denna skriver regionen att man söker ”vikarierande läkare med chans till ST”. I stället för att använda anställningsformen provanställning, vilket är normalt på arbetsmarknaden, använder regionen korta vikariat, där man på intet sätt är garanterad den eftertraktade ST-tjänsten, utan går in i en anställning på kanske tre månader, med högst oklar framtid.

Det är många kliniker som till stor del drivs med underläkare på korta ”vikariat”. Inte för att de faktiskt vikarierar för någon – nej, det här är en helt egen nomenklatur som alla kommit att acceptera.

Anställningsformen har exploderat 

Sedan jag var ung läkare har den här typen av anställningar helt exploderat och många arbetar så här i flera år, med låga löner och noll anställningstrygghet, innan de äntligen får en AT- eller ST-tjänst och kommer vidare i karriären. Det är inte bara dåligt för den enskilde läkaren, utan för hela samhället, eftersom det tar onödigt lång tid för en läkare att gå från examen till färdig specialistläkare. Hela sjukvården skulle gagnas av att vikariaten försvann och att behovet av underläkare kunde fyllas av ”riktiga” anställningar, dvs AT-, BT- och ST-tjänster.

Enligt det nu gällande kollektivavtalet ska inte vikariat förekomma annat än som just ersättare för någon som är frånvarande, tex föräldraledig, men det verkar inte alla regioner känna till. Så inte undra på att förtroendet för SKR är lågt. Inte undra på att många funderar på att sluta.

Jag skulle vilja ge SKR och alla regioner ett gott råd:

Bjud till! Visa att ni menar allvar när ni säger att ni vill satsa på att rekrytera och behålla medarbetare. Förtroende mellan arbetsgivare och arbetstagare skapas genom att vi får positiva erfarenheter av varandra. Höj era aktier genom att visa att ni står för justa villkor, rimliga löner och att ni, liksom läkarna, månar om att det ska finnas tid och resurser att erbjuda Sveriges invånare en vård i världsklass.

Från 1 april upphör vårt avtal och därmed fredsplikten och jag vet att många läkare är rejält sugna på strejk. Jag tillhör dock dem som helst ser att vi slipper det.