Dags för en radikalare postpolitik från regeringen

Om svenska hushåll och företag ska få en postmarknad som innebär god service och nya tjänster måste regeringen engagera sig avsevärt mer för att genomföra reformer för att utveckla konkurrensen på postmarknaden.

Många av de problem vi ser på postmarknaden har att göra med en ofullständig avreglering av postmarknaden och en osunt stark ställning för Postnord.

Omöjligt för konkurrens 

Trots att postmarknaden formellt avreglerades 1993 har helstatliga Postnord alltjämt en dominerande ställning när det gäller vanliga brev. Detta i sig är ett bevis på att konkurrensen på postmarknaden inte fungerar tillfredsställande. Huvudorsaken till Postnords fortfarande dominerande ställning är att företaget alltjämt äger och kontrollerar den rikstäckande infrastrukturen för postutdelning. Därmed är det nästintill omöjligt för privata postoperatörer att konkurrera.

I stället har Postnord kunnat sitta i orubbat bo och fullt ut dra nytta av sin dominans.

Avregleringen av postmarknaden motarbetades med alla tillgängliga medel av dåvarande Posten AB. En grundläggande skillnad mot avregleringar på andra marknader är att det statliga monopolföretaget på postområdet i princip lämnades orört. Skulle man dra en parallell till avregleringen av statliga SJ:s monopol skulle konkurrerande privata tågoperatörer ha tvingats bygga egen räls vid sidan av SJ:s för att kunna konkurrera. Det hade varit helt orimligt men accepteras oförklarligt nog när det gäller postmarknaden. Den framgångsrika avregleringen av apoteksmarknaden och telekom-marknaden visar att regering, riksdag och myndigheter måste arbeta aktivt med genomförandet av en avregleringsreform. Postnord har inte tvingats till några radikala förändringar. I stället har Postnord kunnat sitta i orubbat bo och fullt ut dra nytta av sin dominans.

Dags för en radikalare politik 

Det är nu dags för en radikalare politik för ökad konkurrens på postmarknaden. Regeringen har hittills nöjt sig med att stoppa förslag – som det konkurrensskadliga förslaget om statsbidrag till Postnord – för att inte ytterligare försämra konkurrensen. Det är en alldeles för låg ambitionsnivå för en regering som borde frusta av iver att öka konkurrensen.

Konkurrensverket menade i sitt remissvar på den utredning som föreslog bland annat statsbidrag till Postnord, att det i stället är dags att ordentligt utreda någon form av reglering avseende tillträde till Postnords infrastruktur. Det har Konkurrensverket tidigare föreslagit liksom tidigare postlagsutredningar. Konkurrensverket konstaterar att frågan om tillträdesreglering till Postnords infrastruktur ännu inte har utretts ordentligt i Sverige.

Konkurrensverket har helt rätt – det är dags att för ett rejält omtag av hur konkurrensen på postmarknaden kan förbättras. Det finns mycket som talar för att konkurrensen och effektiviteten inom olika delar av postmarknaden kan öka ytterligare.

En tillträdesreglering påminner om hur man på järnvägsområdet separerat den centrala infrastrukturen, dvs rälsen, som är svår att konkurrensutsätta från den kommersiella trafiken som är lättare att konkurrensutsätta. En tillträdesreglering som innebär en rätt för marknadsaktörerna att få tillträde till infrastrukturorganisationen på lika och icke-diskriminerande villkor.

Hur länge kan regeringen nonchalera frågan? 

Dagens regelverk i Postlagen är inte tillräckligt för att bryta Postnords dominans. I och med att Postnords tillåts äga och kontrollera infrastrukturen skapas betydande konkurrensfördelar för Postnord. En tillträdesreglering måste frånta Postnord mandat att bestämma pris och villkor för nyttjandet av infrastrukturen för privata aktörer. Villkoren för tillträdet bör i stället, som för järnvägen, hanteras av en myndighet såsom PTS.

Tillträdesreglering är en förutsättning för att privata postföretag ska etablera sig över hela landet, främst där det i dag inte finns privata aktörer. Utredningen bör analysera om tillgång till Postnords infrastruktur, för att bryta Postnords dominans , endast skall göras regionalt i områden där Postnord anses ha ett så kallat de facto monopol. I dessa områden, i huvudsak norra Sverige, bör det övervägas om infrastrukturen ska lösgöras från Postnord och istället ägas av ett statligt infrastrukturbolag. Detta bolag skulle kunna erbjuda ett operatörsneutralt distributionsnät. På de ställen i landet där det finns en någorlunda konkurrens behövs ingen tillträdesreglering.

Nuvarande regering måste inse att avregleringen av postmarknaden är en halvmesyr och att det nu är hög tid att agera. Regeringen saknar skäl att nonchalera Konkurrensverkets föreslag. När kommer ett initiativ?