Följ Sverige och Finlands banbrytande beredskapsstrategi, EU

I efterdyningarna av Covid19-pandemin och Rysslands anfallskrig mot Ukraina har EU tvingats se om sina egna prioriteringar gällande unionens sektoröverskridande krisberedskap och motståndskraft. 

Unionens främsta mål bör vara att se till att EU och dess medlemsländer är bättre förberedda på de allt mera komplexa, gränsöverskridande och mångfacetterade kriser som kan inträffa när som helst och som ofta äger rum samtidigt. Unionen bör sammanföra alla berörda sektorer för att fastställa gemensamma mål och rekommendationer för ett ökat samarbete och en ökad beredskapssamordning.

Öka den gemensamma kunskapen 

År 2021 inledde Finland och Sverige det banbrytande krisberedskapsprogrammet Hanaholmen-initiativet. Programmet för samman ledande finska och svenska krisberedskapsexperter från alla samhällssektorer, inklusive civilsamhället och näringslivet.

”Det har också bidragit till att skapa nya ömsesidiga kontakter och samarbetsmöjligheter inför framtida kriser”, skriver debattörerna. 

Initiativet har varit framgångsrikt när det gäller att öka den gemensamma kunskapen om ländernas krisberedskapssystem. Det har också bidragit till att skapa nya ömsesidiga kontakter och samarbetsmöjligheter inför framtida kriser.

Saknar struktur och kunskap  

• EU kan vinna på att studera den svenska och finska sektoröverskridande modellen. På EU-nivå finns det förvisso ett flertal avancerade strukturer och mekanismer för krishantering, som snabbt kan aktiveras i en utmanande samhällssituation. EU:s krishantering sker dock fortfarande i silos med fokus på specifika områden och sektorer, vilket leder till en otillräcklig samordning samt bristande informationsutbyte mellan dessa instrument och aktörer.
• EU saknar också en struktur för att involvera den privata sektorn och det råder en allmän brist på förståelse för denna sektors önskemål och behov. I Finland, samt i ökande grad också i Sverige, spelar den privata sektorn en avgörande roll i strategin för samhällssäkerhet, som bygger på ett nära samarbete mellan regering, myndigheter, näringsliv, fristående organisationer och medborgare. Enligt civilförsvarsminister Carl-Oskar Bohlin finns det ingen uppgift inom totalförsvaret som kan lösas på ett långsiktigt och hållbart sätt utan ett nära samarbete med näringslivet och industrin.
• EU bör också fokusera på att stärka sitt strategiska beredskapssamarbete med Nato. Här kunde man införa ett värdlandssystem för civil krisberedskap enligt en liknande mekanism som finns inom Nato. Detta värdlandssystem, som innebär att länder friare kan både ge och ta emot stöd vid en kris, skulle till exempel kunna användas för att genomföra gränsöverskridande räddningstransporter.

Alla de ovanstående punkterna kräver en noggrant utarbetad beredskapsstrategi för hela EU samt en koordinering av den civila beredskapsterminologin, som nu är alltför splittrad.