"Beredskapspolisen behövs på nytt"

DEBATT. Läget för svensk polis är minst sagt ansträngt. Samtidigt planerar regeringen för att polisen ska vara redo att ge stöd och ta emot stöd från andra EU-länder. I det läget är det är dags för regeringen att återupprätta beredskapspolisen. Samhället behöver det och inte minst de stressade poliserna i Sverige, skriver Mikael Juul Sörensen, ordförande i Beredskapspolisföreningen.

Av Mikael Juul Sörensen                       
Ordförande i Beredskapspolisföreningen

Redan 2004 fanns möjligheter för Sveriges att själva kunna bistå med poliser till andra länder, bland annat inom EU. Rikspolisstyrelsen (RPS) hade vid tidpunkten en särskild beredskapspolis (SBP) vars huvuduppgift var avancerade skydds – och bevakningsuppgifter vid höjd beredskap och krig. De skulle även kunna användas i fred då samhället utsattes för eller riskerade att utsättas för särskilt svåra och påfrestande situationer (förordningen för beredskapspolisen (1986:616)). Beredskapspolisen stod alltid under ledning av särskild utbildad polis.

Positivt resultat

I propositionen ”Fortsatt förnyelse av totalförsvaret 2001/02:10”, lades stor vikt på civil krishantering, både inom Sverige och internationellt. Utifrån propositionen ville RPS testa, med regeringens godkännande, för att se om SBP skulle kunna vara ett alternativ vid internationella missioner. Testen gjordes i Nordnorge 2001 under en internationell stor övning, Nordic Peace 01. Utfallet gav ett så positivt resultat att utvärderingsrapporten menade att Sverige skulle kunna skicka ut den första avdelningen 2004, under ledning av särskild utbildad polis och till stöd åt bland annat CIVPOL.

Vid samma tidpunkt uppstod olika allvarliga händelser inom Sverige som klassificerades ”som riskerade att utsättas för svåra och påfrestande situationer, med andra ord situationer som medgav användandet av SBP”. Dock krävdes det ett regeringsbeslut. RPS gjorde framställan vid samtliga tillfällen och fick regeringens godkännande.

Vi minns alla stormen Gudrun, då polismyndigheten i Kronoberg ansåg att de inte hade resurser för att kunna hantera situationen utan gjorde en hemställan till RPS, som i sin tur gjorde bedömningen att ett regeringsbeslut var en nödvändighet.  RPS fick rätten att sätta in beredskapspolisen i bland annat Kronoberg. En byråkratisk och omständlig turordning som RPS redan 2003 ansåg att det fanns behov att ändra i dåvarande förordningen (förordningen för beredskapspolisen (1986:616) samt att RPS själva skulle kunna fatta beslut, att använda beredskapspolisen i fredstid samt omformulera texten till en mjukare skrivning, särskilt passagen om svåra och påfrestande situationer, till ”vid allvarliga eller omfattande störningar på samhället från ordnings- och eller säkerhetssynpunkt, eller risk för sådana störningar”.

Sålunda, mellan 2003 och fram till 2008 fanns det flertalet situationer som skulle kunna sluta med att samhället utsattes för risk för påfrestande situationer. Med godkännande från regeringen hade RPS och svensk polis resurser för att hantera och mildra det värsta scenariot.

Först den 1/1 2009 fick RPS i en ny förordning (2008:1097) eget mandat att använda beredskapspolisen. En av motiveringarna som låg till grund för ändringen, var de kommande EU-toppmötena under ordförandeskapet hösten 2009.

Under året 2009 ”försvann alla risker för omfattande störningar på samhället från ordnings- och eller säkerhetssynpunkt” och med den bedömningen även viljan att använda sig av beredskapspolisen. Trots att flera polismyndigheter ansökte om att få använda sina utbildade beredskapspoliser, nekade RPS att ge dem positiva besked.

Felaktigt underlag

Vad hände under 2009 och varför svängde RPS? I samband med att de fick det nya mandatet, fanns det krafter inom polisen, bland annat ett aggressivt fackförbund, som påverkade de olika polisledningarna (samförstånd) och även inom det högre skiktet på RPS, där bland annat den numera riksbekanta polischefen ingick.

Detta högre skikt förde våra beslutsfattare bakom ljuset med direkta och felaktiga beslutsunderlag.

Beredskapspolisen försvann fullständigt och mycket genomgående, för att säkerställa att man inte skulle riskera framtida beslut om ett återinförande. All utrustning förstördes eller skänktes bort.  

Resultatet känner den svenska polisen av idag då den befinner sig en situation där poliser överger sitt yrke och resterande får användas till andra uppgifter, effekterna läser och hör vi om dagligen. Man kan konstatera att samhället återfick ”risker för omfattande störningar på samhället från ordnings- och eller säkerhetssynpunkt”. Något som hade kunnat motverkats om RPS valt en annan väg och yrkat på att återupprätta beredskapspolisen.

Ansträngt läge

Ett nytt toppmöte är inplanerat under november 2017 där statsminister Stefan Lövfen och EU-kommisionens ordförande Jean-Claude Juncker står som värd för mötet.  

Med det kaos som råder inom svensk polis och med ett ständig hot för terroraktioner kommer polismyndigheten att få en mycket ansträngd period. Polisen i Västra Götaland beskriver i massmedia (GT den 25 januari) att ”Det är läge rött här just nu”. Får Västra Götaland polisresurser från andra länder för exempelvis bevakning och under ledning av en svensk polis? Kanske norska beredskapspoliser (politireserven)?

Jag anser att det är dags för regeringen att återupprätta beredskapspolisen. Det finns välutbildade beredskapspoliser som kan fungera som bas för ett återupprättande. Alliansen ser behovet men inte Socialdemokraterna. Samhället behöver det och inte minst de stressade poliserna i Sverige.

Forrige artikel "Skydda dricksvattnet – inte kemikalierna" Næste artikel Haddad (L): Återinför beredskapspolisen Haddad (L): Återinför beredskapspolisen