Skogsstyrelsens beslut oroar myndigheter

NATURSKYDD. Vare sig Naturvårdsverket eller länsstyrelsen var förberedda på att Skogsstyrelsens beslut att pausa inventeringarna av nyckelbiotoper i nordvästra Sverige. "Vi försöker samla oss och få kläm på vad den här pausen innebär", säger Claes Svedlindh på Naturvårdsverket.

Den 9 mars meddelande Skogsstyrelsens generaldirektör Herman Sundqvist i en artikel på DN debatt att han avsåg att pausa inventeringarna av så kallade nyckelbiotoper i ett antal kommuner i nordvästra Sverige. Det formella beslutet fattade han 4 dagar senare, på tisdagen.

Beskedet i debattartikeln applåderades av skogsnäringen och ledde till upprörda reaktioner hos miljöorganisationerna. Men gemensamt är att alla tycks ha varit oförberedda på beskedet. Det gäller även de statliga myndigheter som också ansvarar för arbetet med skydd av värdefull natur.

Naturvårdsverket: Ingen kommunikation

Claes Svedlindh är chef för Naturavdelningen på Naturvårdsverket. Han säger till Altinget att han inte hade någon aning om att arbetet med att inventera nyckelbiotoper i samband med avverkningsanmälningar var på väg att blåsas av.

– Det verkar som om alla aktörer har fått det via den här artikeln. Vi försöker samla oss och få kläm på vad det innebär, säger han och fortsätter:

– Vi försöker följa vad som händer. Vi har inte haft någon kommunikation med Skogsstyrelsen direkt.

LÄS OCKSÅ: Nödvändig paus enligt Skogsstyrelsens gd

Claes Svedlindh säger att Naturvårdsverket planerar att gå ut "med någonting"; att det behövs ett tydligt budskap om var Naturvårdsverket står i frågan. Men först behöver myndigheten få bättre insikt i vad beslutet faktiskt innebär.

Miljöorganisationerna har uttryckt en stark oro för att pausen ska leda till att värdefulla skogsområden avverkas. Även Naturvårdsverket ser risker för att den kan få oönskade konsekvenser.

– Det beror på vad pausen används till och hur lång den blir. Det viktiga är att man inte öppnar för att börja avverka i de här skogarna, att det inte blir en legitimering för att börja avverka. Vi behöver ha en dialog med Skogsstyrelsen. Det här har gått såpass fort. Vi vill säkra att de här mycket värdefulla kontinuitetsskogarna inte fördärvas på vägen, säger Claes Svedlindh.

Länsstyrelsen: Märkligt beslut

Även Länsstyrelsen i Norrbotten fick informationen om Skogsstyrelsens beslut via debattartikeln i Dagens Nyheter.

– Vi behöver en egen diskussion med Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket, för att få lite ordning och förstå vad det här beslutet får för konsekvenser, säger Per-Anders Jonsson chef för naturskyddsenheten på Länsstyrelsen i Norrbotten.

Per-Anders Jonsson kallar Skogsstyrelsens beslut för "märkligt".

– Ett av argumenten är personalens arbetsmiljö. För mig är det lite oklart vad man menar med detta, vi jobbar ju också i det här området och upplever inga sådana problem. Vi inventerar fortfarande, säger han.

Okända värden i skogar i norr

Men framför allt betonar han behovet av mer kunskaper kring skogarnas naturvärden, bland annat för att kunna prioritera skyddsinsatserna rätt när värdefulla skogar ska skyddas.

– Det finns absolut en risk att värdefulla skogar avverkas. Det är här uppe som de största gammelskogarna med höga naturvården finns, samtidigt som kunskapsluckorna också är stora. Därför är det viktigt att myndigheterna fortsätter inventera och bygga upp kunskapen kring nyckelbiotoper och andra skogar med höga naturvärden, säger han.

Om pausen blir på låt säga ett år, hinner det verkligen hända så mycket?

– Svar ja. Det kan hända jättemycket på ett år. Skogsbruket i Sverige är oerhört effektivt, säger Per-Anders Jonsson.

Claes Svedlindh på Naturvårdsverket förstår den problematik som Skogsstyrelsens generaldirektör beskriver kring nyckelbiotoper och skogsbruket i nordvästra Sverige.

– Nyckelbiotopsbegreppet omfattar stora andelar av de här skogarna, det är en typ av skog som aldrig har varit slutavverkade. Vi förstår ju problematiken. Men vi är väldigt måna om naturvärdena i de här kontinuitetsskogarna, säger Claes Svedlindh och lägger betoning på "väldigt".

Skogsstyrelsen blundar

Greenpeace är en av de miljöorganisationer som har varit absolut hårdast i sin kritik mot Skogsstyrelsens beslut. Lina Burnelius, organisationens skogsansvariga, har precis återvänt efter en resa till en av de kommuner som berörs, Berg kommun i Jämtland. Där har organisationen inventerat tre områden där ägarna har gjort avverkningsanmälningar – och, enligt organisationens bedömning, hittat värdefulla naturvärden.

– Det är ett tydligt exempel på att Skogsstyrelsen inte kan avsäga sitt ansvar, halva sin arbetsuppgift, säger hon till Altinget.

Greenpeace ska denna vecka träffa generaldirektör Herman Sundqvist, bland annat för att försöka få klarhet i vad som gäller.

– Om inte längre Skogsstyrelsen är intresserad av det vi hittar, vad ska vi göra då? Nu när ni vet, vad gör ni då? Det är sådana frågor vi ska ställa, säger Lisa Burnelius.

Men en paus på ett år, för att hitta en metod som fungerar bättre, kan inte det vara en rimlig lösning?

– Då kommer ju skyddsvärda skogar att avverkas under tiden. Istället för att lösa det skyddsglapp som just nu råder, så väljer man att blunda. Om man slutar att inventera, så slutar man också att veta om var det finns skyddsvärd skog, säger hon.

SLU: Miljöcertifieringen ställer krav

Håkan Berglund, naturtypsansvarig för skog på Artdatabanken vid SLU, menar att en paus egentligen inte måste innebära någon stor skillnad.

– Det finns en risk för ökade avverkningar. Samtidigt var Skogsstyrelsens inventering begränsad och nyckelbiotoper har avverkats även tidigare. Sedan har ju miljöcertifierade markägare fortfarande ansvar för att själva kartlägga och ta hänsyn till nyckelbiotoper, säger han.

Däremot är han frågande till Skogsstyrelsens beslut att det är nödvändigt med en paus i inventeringen, under arbetet med en ny metod.

– Det är lite oklart varför man tar en paus just nu, när man just har inlett en dialogprocess. Syftet med dialogprocessen är ju just att diskutera de här frågorna.

Håkan Berglund anser att kritiken från skogsägarhåll, mot att nyckelbiotoperna skapar problem då de i praktiken innebär ett avverkningsstopp, är missriktad.

– Det går inte att bortse från att nyckelbiotopsbegreppet används inom systemet för miljöcertifiering. Regeln om att undanta nyckelbiotoper från skogsbruk är överenskommelsen mellan skogsbruket och övriga parter inom Forest Stewardship Council. Olika praktiska lösningar för markägare bör därför diskuteras fram inom certifieringen.

Hoppas på dialog

Claes Svedlindh konstaterar att hela frågan har blivit mycket polariserad.

– Jag hoppas att man kan ha en dialog framåt nu. Det är viktigt att det kan leda framåt, vi måste verkligen hitta en väg att hantera de otroligt värdefulla naturvärdena i de här skogarna, säger han.

Forrige artikel EU-lag tvingar bolag att spåra konfliktmineraler EU-lag tvingar bolag att spåra konfliktmineraler Næste artikel Momssänkning på naturupplevelser välkomnas Momssänkning på naturupplevelser välkomnas
  • Rapportera

    Svensk skattebetalande Konsult · Konsult i fastighetsjuridik

    Gör om Artskyddsförordningen

    Mark- och miljööverdomstolen (MÖD) har nyligen dömt till förnuftets fördel i det uppmärksammade rättsfallet med bombmurklor som hindrade avverkning i en skog i Värmland. En viktig seger för rättssäkerheten. Samtidigt visar detta exempel att äganderätten hänger löst när olika myndigheter sveps med i en överdriven lagtolkning.

    Vi ska minnas att före MÖDs utslag har länsstyrelsen, Skogsstyrelsen, Naturvårdsverket och Miljödomstolen kommit fram till att markägaren utan ersättning ska förlora rätten att bruka sin skog. Det bör också påpekas att särskilda skyddsregler gäller för fåglar och däggdjur, vilket gör att den dispensregel MÖD hänvisar till i fallet med bombmurklan inte kan användas i samband med avverkning där dessa djur lever.

    För att skapa tydlighet och trygghet för skogsägare bör regeringen genomföra förändringar i artskyddsförordningen. Detta skulle kunna ske genom att ett undantag för skogsbruk skrivs in, i likhet med vad som redan är gjort för jakt och fiske. Ett alternativ kan vara att ange att pågående markanvändning inte ska kunna stoppas av bestämmelserna.

    Artskyddsförordningen utfärdades av den svenska regeringen 2007 och har de senaste åren tillämpats alltmer extremt. Ett ökande antal enskilda skogsägare har därför hamnat i orimliga situationer. Enligt artskyddsförordningen är det förbjudet att störa vilda fåglar och andra fridlysta djur, eller att förstöra dessa djurs fortplantningsområden och viloplatser. Men häckningsplatser för fåglar finns i princip överallt i skogen. Fåglar och andra djur störs om man bedriver skogsbruk. Utifrån artskyddsförordningen, såsom den är skriven, är det därför möjligt för en myndighet att stoppa i princip allt skogsbruk.

    Huvudregeln när det gäller ersättning till markägare är att vid inskränkningar av miljöskyddsskäl ska ersättning inte utgå i normalfallet. Därigenom ligger makten hos enskilda tjänstemän på länsstyrelsen.

    Resultatet blir alltså att byråkrater kan inskränka skogsägares användning av sin mark i princip obegränsat och ändå inte behöva betala ersättning. Detta är inte enbart ett teoretiskt resonemang; de senaste åren har denna Kafka-situation blivit verklighet för många enskilda skogsägare. Det finns exempel på att enskilda förlorat upp till 100 procent av sina intäkter utan statlig ersättning.

    De enskilda skogsägarna är ryggraden i svenskt skogsbruk. De har genom långsiktigt förvaltarskap skapat eller bibehållit höga naturvärden. Det blir orimligt om de straffas för det arbete de lagt ned, ofta under flera generationer. I stället borde situationen för enskilda skogsägare, liksom för jordbrukare, underlättas.

    Det finns ett akut behov av att ändra reglerna för hur myndigheterna, med stöd av artskyddsförordningen, kan inskränka enskilda markägares rätt att bruka sin egendom. Det konstateras också av den statliga utredningen Ersättning vid rådighetsinskränkningar, som valde att nämna frågan trots att detta låg utanför utredningens uppdrag.

  • Rapportera

    Johan Moberg · Naturvårdsbiolog

    Systemskifte istället för business as usual.

    Det är klart att pågående markanvändning skall kunna stoppas om pågående markanvändning hotar att skada hotade ekosystem och arter. Dessa försvinner med en rasande takt årligen utan att något ändras. Istället kommer kalhyggesbrukets förespråkare med snyftarhistorier om att de små skogsägarna far illa.

    Klart att de far illa! Det svenska kalhyggesbruket innebär stora kostnader och inte mycket vinster för den lille skogsägaren, för det är så industrin vill ha det. Om någon verkligen skulle tala för småskogsägarnas fördel skulle inte kalhyggesbruket vara lösningen, och inte heller att förstöra ekosystem. Att förstöra ekosystem är att undergräva samhällets framtida överlevnadsförmåga.

    Är det det ”svensk skattebetalande konsult”, skogsindustrin och Skogsstyrelsen vill? Vi måste hålla oss innanför ekosystemens ramar, menar de här aktörerna annars att vi bara skall leva idag och strunta i vad våra barnbarn får för värld – om det ens går att leva i den världen?

    När Sverige gick med i EU skulle vi på en gång ha fört in artskyddsförordningen i svensk lag. Men är det inte så att industrin förhalat detta in i det sista att när förordningarna till sist tillämpas, så kommer de som en chock?

    Vi måste ha en samhällssyn på skogen. Det skulle vara mycket bättre att göra som i lantbruket, att ge de skogsägare som bevarar de ekosystemtjänster samhället behöver en ersättning för det. Skogen är mer värd för samhället om den får stå kvar än om den blir biobränsle och papper, processer och användningar som dessutom släpper ut mycket växthusgaser.

    I slutändan skulle samhället tjäna på att skrota det kapitalistiska ekonomiska systemet, det system som ser överkonsumtion som positivt, men ekosystemtjänster som något som hindrar. Skogsindustrin bygger på detta system. Skogar skall leverera mer och mer virke, för tillväxt är positivt i detta system.

    Att ha ett framtida samhälle verkar däremot inte positivt i detta system. Business as usual, det vill säga kalhyggesbruk, överkonsumtion, överproduktion med mera, tar vår framtid ifrån oss.