Orimligt att alla frågetecken ska vara färdigformulerade i en upphandling

Nyligen presenterade finansminister Elisabeth Svantesson sin vårbudget där hon också pekade framåt och sade något om vad regeringen vill ha för fokus framåt. Bland många viktiga politikområden som nämndes lyftes bland annat frågor som sysselsättning, produktivitet och tillväxt. Finansministern talade om en ”underhållsskuld” när det gäller att främja produktiviteten och nämnde att regeringen redan tittat på en del saker, exempelvis 3:12-reglerna.

Påtalandeskyldigheten kräver att vi ska ha alla frågetecken färdigformulerade direkt.

Det är lovande att höra att regeringen vill vidta åtgärder för att stärka tillväxten och de företag som ska vara vägen ut ur lågkonjunkturens arbetslöshet behöver regeringens hjälp på traven. Ett område där det kärvar och krånglar är upphandlingssidan.

Minskad vilja att lägga anbud

Offentliga upphandlingar handlar om stora summor pengar. Varje år utannonserar offentliga aktörer omkring 18 500 upphandlingar till ett sammanlagt värde av drygt 900 miljarder kronor.  

Endast 3,2 procent av de offentliga upphandlingarna överprövas för närvarande. Av dessa är det bara nio procent som vinns av leverantören. Vissa kan tolka denna statistik som positiv, men det faktum att det leder till en minskad vilja från företagen att överhuvudtaget lägga anbud är en oroande utveckling.    

Krångligt att delta

För ett mindre företag är det dock ofta väldigt krångligt och tidskrävande att delta i upphandlingar och trenden är att allt fler helt enkelt avstår. Många upplever också att det är svårt att få skäligt betalt på grund av lägstaprisprincipen. 

Rent praktiskt så har företaget att välja mellan att avstå från att lämna anbud eller att acceptera villkoren som är fastställda av den upphandlande myndigheten eller kommunen. Men dessa krav, oavsett om de är relevanta för upphandlingen eller ej, kan de flesta företag inte uppnå. Inte heller imponerar det genomsnittliga antalet anbud. Så vad är kärnproblemet?  

Påtalandeskyldigheten ett problem

En undersökning som Svenskt Näringsliv låtit göra visar att drygt 65 procent av upphandlingarna vinns helt eller delvis av befintlig leverantör. Detta antyder att kraven ofta formuleras utifrån nuvarande leverantör, vilket hindrar en sund konkurrens. Och tesen att skattepengar ska användas på bästa och mest effektiva sätt sätts därmed ur spel. 

Påtalandeskyldigheten är ett annat problem inom upphandlingar som uppmärksammats mycket på senare tid. Detta innebär att det företag som avser lägga anbud måste påtala brister, fel eller otydligheter i upphandlingsunderlaget i ett mycket tidigt skede i processen, annars förlorar de rätten att senare kunna överklaga beslutet. 

Risken för korruption ökar

För stora företag med specialiserade avdelningar för anbud är det mer hanterbart, men för ett litet företag är det en betydande utmaning. Alla vi som suttit och skrivit och räknat fram anbud vet att frågor kan dyka upp under hela processen. Det går sällan att förutse. Men påtalandeskyldigheten kräver att vi ska ha alla frågetecken färdigformulerade direkt. 

Dels lägger detta ett orimligt stort ansvar på företagen att fingranska underlagen så snabbt, dels leder det förstås till att färre små företag orkar överpröva upphandlingar som man uppfattar är vinklade. Risken att ännu fler små företag kommer att avstå från att delta i offentliga upphandlingar är därför uppenbar. Likaså ökar risken för korruption.  

Se över lagstiftningen

Därför. När Elisabeth Svantesson talar om en ”underhållsskuld” i fråga om politik för tillväxt och produktivitet bör hon lägga frågan om påtalandeskyldigheten på sin lista.

Regeringen borde se över lagstiftningen för att hitta en balanserad situation där en leverantör som uppfattar att upphandlaren är partisk har en möjlighet att få sin röst hörd. Det vore också ett steg i en riktning mot ett bättre företagsklimat.