I stället för strategisk styrning fokuserar regeringen på popcornpolitik med utspel om generella skärmförbud i skolan, nedstängningar av sociala medier liknande Kina och bjuder med märkligt mediautspel in sociala medier-jättarna till utbildningsutskottet.

Sveriges förskolor och skolor behöver inte symbolpolitik om skärmar och detaljstyrning om val av läromedel i klassrummen. De behöver kunskap om digitalisering så att de kan hantera risker och möjligheter. Det behöver även skolhuvudmännen som utöver ansvaret för utbildningens innehåll också har ansvar för informationssäkerhet och krishantering.

Regeringen har tappat styrningen av förskolans och skolans digitalisering.

Tyst som i graven 

Den snabba digitala omvandlingen i samhället är både en utmaning och en möjlighet. Förändringarna går mycket fort, AI har bara de senaste få åren utvecklats otroligt snabbt och blivit en påtaglig del av många människors vardag. Det påverkar oundvikligen alla samhällssektorer. Vi behöver agera både snabbt och eftertänksamt.

Då riskerar det här att bara fortsätta i gamla hjulspår, utan att den kunskap och forskning om detta som faktiskt finns i dag inte har gjort något avtryck.”

Sedan den förra regeringens nationella strategi gick ut 2022 har regeringen påbörjat ett arbete med en nationell strategi för tiden 2023-2027. Regeringen remitterade Skolverkets förslag, och slängde det sedan i soptunnan. För ett år sedan sa skolminister Lotta Edholm att: “Det är inget alternativ att inte ha någon strategi. Då riskerar det här att bara fortsätta i gamla hjulspår, utan att den kunskap och forskning om detta som faktiskt finns i dag inte har gjort något avtryck.”

Sedan dess är det tyst som i graven om digitaliseringsstrategin.

Regeringen saknar riktning 

Detta innebär att det saknas en riktning från regeringen för hur skolväsendet ska utveckla digital kompetens, likvärdig tillgång och användning av digitala verktyg, infrastruktur, samt teknisk och pedagogisk support för medarbetare, lärare eller elever. Det innebär också att det saknas strategi från regeringen för forskning och uppföljning kring digitaliseringens möjligheter och risker som kan ge kunskap om påverkan på undervisning, lärande, verksamhetsstöd och säkerhet.

Samtidigt finns stora behov av en strategi för att den digitala utvecklingen i skolväsendet ska ske på ett systematiskt sätt – nu är skolhuvudmän utlämnade åt sig själva. De som redan kommit långt jobbar vidare, medan de som inte gjort det halkar allt mer efter. Avsaknaden av en nationell digitaliseringsstrategi riskerar att öka den digitala klyftan i Sverige. 

Det Sverige behöver är en bred strategi för skolans digitalisering som både fokuserar på barnen och elevernas lärande i klassrummet tillsammans med sina lärare, och på hur skolans digitala infrastruktur  är säker och stabil i alla lägen, även i en akut kris. Just nu finns ingen plan från regeringen, och därför frågar jag skolministern: när kommer regeringen att besluta om en nationell strategi för skolväsendets digitalisering?