Hon hade kunnat bli statsminister, men Palmemordet förändrade allt

Ett brev betyder så mycket, hette det i en gammal schlager. Det gjorde det för Anna-Greta Leijon också och innebar slutet på en politisk karriär som fram till dess bara pekat uppåt. Det skedde i form av ett rekommendationsbrev där hon som justitieminister uttryckte sitt förtroende för Ebbe Carlssons egna privatspaningar om Palmemordet.

Anna-Greta Leijon tvingades avgå som minister efter Ebbe Carlsson-affären 1988 och hon beskrev det själv som att den ändrade förutsättningarna för resten av hennes liv. ”Den tar min tid och min livsglädje”, skrev hon i sina memoarer ”Alla rosor kan inte tuktas”.

Ebbe Carlsson hade hon lärt känna redan som ung när han rörde sig i samma kretsar som hennes förste make Anders Leijon.

Ovanlig karriärväg inom S

Anna-Greta Leijon växte upp på Långholmen i Stockholm där fadern arbetade på fängelset. En far som utsatte henne för övergrepp och vars död 1955 hon beskrev som ”en befrielse”.

Den vanliga karriärvägen för en S-politiker har länge varit via ungdomsförbundet SSU. Anna-Greta Leijons väg till politiken gick i stället via SSUH, Sveriges studerande ungdoms helnykterhetsförbund, där hon blev ombudsman. Men genom den socialdemokratiska studentföreningen i Uppsala kom hon också att lära känna flera av dem som blev tongivande i Socialdemokraternas kommande toppskikt.

1973 tar hon som för allmänheten okänd 34-åring plats i regeringen som biträdande arbetsmarknadsminister, med ansvar för jämställdhets- och invandrarfrågor.

Skulle kidnappas av tyska terrorister

Samma år ägde en Baader-Meinhofgrupps attentat mot den västtyska ambassaden i Stockholm rum. Leijon blir som ansvarig minister den som undertecknar utvisningsbeslutet för de tyska terrorister som överlevde attacken. Hon blir några år senare måltavla i planerna på att kidnappa henne för att kräva frisläppande av de fängslade tyska terroristerna. Den ihopsnickrade lådan där kidnapparna tänkt förvara Leijon hör numera till Polismuseets samlingar.

Men Anna-Greta Leijon blev aldrig kidnappad. Gruppen med lös anknytning till Röda Armé-fraktionen (RAF) identifierades och greps. Fast den planerade händelsen bidrog avsevärt till Leijons politiska kändisskap. Samtidigt hade hon också skaffat sig en allt tyngre position i socialdemokratiska partiet.

Palmemordet och dess efterspel

I den regering som tillträdde efter valet 1982 blev hon arbetsmarknadsminister, en tung post i en S-regering. I grannlandet Norge hade man fått sin första kvinnliga statsminister i Gro Harlem Brundtland, och Anna-Greta Leijons namn fanns definitivt med bland dem som nämndes som möjliga efterträdare när Olof Palmes framtid som partiledare diskuterades bland medlemmar och S-ombudsmän.

Skiftet på posten kom dock snabbare och på ett sätt som ingen förutsett. Mordet på Olof Palme och den mordutredning som tog vid fixerade sig länge vid det så kallade kurdspåret. Efter att polismästare Hans Holmér fått lämna sitt självutnämnda chefskap för utredningen kallnade det definitivt.

Den tidigare justitieministern Sten Wickbom fick gå när spionen Stig Bergling kunde rymma under en permission. Anna-Greta Leijon var inte jurist, men utnämndes till hans efterträdare.

Ebbe Carlssons privatspaningar blev hennes fall

Men i S-kretsar fanns en misstro mot polisutredningen. Ebbe Carlsson som hon lärt känna i unga år och haft hjälp av under kidnappningsplanerna dök upp på nytt och sade sig ha graverande uppgifter i en påstådd mordkonspiration, där kurdspåret väcktes till liv. Han var dessutom uppbackad av den inflytelserike tidigare ministern Carl Lidbom.

Allt gick fel under Ebbe Carlssons privatspaningar. När Expressen avslöjade att justitieministern känt till och genom rekommendationsbrevet sanktionerat hans agerande blev hennes situation ohållbar.

Hade kunnat bli Sveriges första kvinnliga statsminister

Ingvar Carlsson tvingades 1988 ta avsked av ännu en minister på posten. Men han lovade att hon skulle återkomma på ”en tung statsrådspost”.

När S-regeringen fortsatte fanns det trots det ingen plats för Leijon, som i stället blev ordförande i finansutskottet. Ebbe Carlsson-affären spökade fortfarande.

I valet 1988 lovade S att bygga ut föräldraförsäkringen. När det sedan inte blev något utbyggd föräldraförsäkring, det löfte som Leijon talat sig varm för under valrörelsen, avgick hon i protest som utskottsordförande. Tiden i politiken var över.

När Anna-Greta Leijon nu gick bort, 84 år gammal, skulle hon hypotetiskt kunnat vara ihågkommen som Sveriges första kvinnliga statsminister.

Ingvar Carlsson ville egentligen inte ta över, utan kände sig tvungen. Kjell-Olof Feldt kanske ville, men det ville inte partiet. Anna-Greta Leijon hade rimligen haft stöd i stora delar av partiet. Men nu är det i stället ett brev och en affär som de flesta minns från hennes tid i politiken.