Replik: Hundträning med rävar och harar är motsatsen till omsorg för djur

I sin replik benämner Martin Kinnunen och Magnus Persson (SD) dagens viltvård med syftet att ”balansera viltstammarnas storlek”. Verkligheten är att jägarkåren gravt misslyckats med det uppdraget. Älgstammen har drastiskt minskat och riskerar att rödlistas. I dag finns tävlingar där tusentals rödlistade fåglar skjuts men också rävar, grävlingar och andra djur. Samtidigt har antalet rödlistade däggdjur och fåglar ökat med 43 procent på 20 år, däribland lodjur och björn – två rödlistade arter som sköts i historiskt rekordstora antal i år.

Allt detta har skett med nuvarande jävssituation där majoriteten beslutsfattare i länsstyrelsernas viltförvaltningsdelegationer enligt flera studier, representerar jägarintresset. En egen myndighet specifikt för jakt skulle endast riskera att obalansen inom viltförvaltning skulle öka. Att landsbygdsminister tillika hängivna jägaren Peter Kullgren, som själv iscensatt denna nya myndighet, årligen gästar Svenska Jägareförbundets årsmöte och lämnar löften om att underlätta för jakten, skulle i andra länder föranleda en skandal. I Sverige är det av någon anledning inte anmärkningsvärt, vilket är en ytterligare indikation på att det råder grav obalans i sättet vi hanterar jäv på.

En myndighet som skulle frikoppla viltfrågor från övriga naturen vore destruktivt för naturen som måste behandlas som en helhet – vilket är anledningen till att Naturvårdsverket i dag sköter majoriteten av viltfrågorna och bör fortsätta med det.

Särskilt beklämmande var det att läsa skribenternas uttalande; ”gemensamt för jägarkåren är ett stort intresse och omsorg för djur” för att i samma stycke använda exemplet ”hundträning” som ett av jaktens syften. Detta innebär för den som inte vet att man i timtal låter lösa hundar jaga harar och rävar, som träning. De vilda djuren stressas oerhört under denna ”träning” och förlorar nödvändiga energireserver som de lagrat inför vintern och således riskerar att gå en död genom svält till mötes. Att sådant djurplågeri kan kallas för ”omsorg för djur” är oerhört cyniskt och illustrerar tydligt min poäng om att representanter för jägarintresset inte bör besluta i jaktrelaterade frågor, på samma sätt som vi inte tillåter jäv i samhällets övriga funktioner.