Miljömålsberedningen måste våga öppna upp för samtal

Miljömålsberedningen har i uppdrag att lämna förslag på hur Sverige på ett kostnadseffektivt sätt kan leva upp till åtaganden inom EU:s strategi för biologisk mångfald för 2030, och hur de svenska miljökvalitetsmålen kan nås. Det ska göras med bibehållen eller ökad konkurrenskraft och på ett sätt som värnar sysselsättning i hela landet. Det är en grannlaga uppgift som kräver komplexa intresseavvägningar.

Utkastet är ett tydligt exempel på hur ett alltför avgränsat perspektiv utan avvägningar och konsekvensbedömningar leder till undermåliga förslag.

Beredningen ska bland annat bedöma vilka områden i landet som kan klassas som old growth forests. Det är ett nytt begrepp för mycket specifika skogstyper som ska skyddas strikt enligt EU-strategier och där skogsbruk begränsas enligt EU-lagstiftning. Det krävs därför stringenta definitioner och rättssäkra beslut av dessa områden för att upprätthålla rättssäkerheten.

Alltför avgränsat perspektiv 

Altinget rapporterade nyligen att sekretariatet lagt fram ett ”förslag till förslag” som bland annat innebär att ytterligare 940 000 hektar ska undantas från skogsbruk. Sekretariatets utkast baseras på en underlagsrapport från Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket. I rapporten pekar myndigheterna ut omfattande arealer, identifierade utifrån breda definitioner, där brukande bör begränsas. Rapporten är därmed mer ett underlag för det nationella arbetet med biologisk mångfald – som även det kräver avvägningar mellan samhällsmål, än som strikt identifiering av old growth forests.

Utkastet är ett tydligt exempel på hur ett alltför avgränsat perspektiv utan avvägningar och konsekvensbedömningar leder till undermåliga förslag. Det framgår av direktiven att beredningen ska inhämta kunskap och förankra förslag hos näringsliv, ideella organisationer och forskarsamhälle. Från Skogsnäringens sida tvingas vi konstatera att så som Miljömålsberedningens kansli valt att lägga upp arbetet hittills inte inneburit någon närmare dialog för kunskapsinhämtning och förankring, mellan beredningen och externa aktörer.

Allvarligt begränsa skogens nytta 

Skogsnäringen är en av landets viktigaste näringar, som bidrar med arbetstillfällen och skatteintäkter, inte minst i glesbygd. Sekretariatets förslag skulle få stora konsekvenser för sysselsättning, välfärd och enskildas rättigheter. Skogen är också en av de mest kraftfulla resurserna i kampen mot klimatförändringar. Som naturlig kolsänka i de växande och aktivt brukade skogarna och som råvara för fossilfria och förnybara produkter som lagrar kol också efter avverkning.

Att gå vidare med det förslag som nu diskuteras skulle allvarligt begränsa morgondagens möjligheter att använda skogens hela nytta i den gröna omställningen.

Utvecklingen av framtidens miljöpolitik kan inte bygga på kortsiktiga effekter, den behöver formas utifrån helhetssyn och långsiktighet. Snarare än att avskärma sitt fokus bör det ligga i Miljömålsberedningens intresse att hitta balanserade lösningar som tar hänsyn till såväl behov av att undanta skog av naturvårdsskäl som till klimat- och samhällsvärdet av ett aktivt och hållbart skogsbruk. I det arbetet vill vi inom skogsnäringen gärna bidra med konstruktiva förslag på lösningar i dialog med andra aktörer.