Tvinga inte högskolan att banta ännu mer, Persson

Nyligen skrev utbildningsminister Mats Persson (L) på Svenska dagbladets debattsida att färre ska ges möjlighet att läsa fristående kurser på högskolor och universitet. Det ska uppnås genom att regeringen ska minska utbudet. Det är beklagligt, och ger upphov till en del frågetecken.

Adjöss till den akademiska friheten

En sak som kan vara bra att känna till i sammanhanget är att det inte är regeringen som bestämmer vilka fristående kurser som ska erbjudas. Utbildningsministern gav närmast det intrycket i sin debattartikel, men det stämmer alltså inte. Det är beslut som lärosätena fattar på egen hand.

Det sättet på vilket regeringen rimligen kan styra utbudet är genom anslagen till högre utbildning. Antingen genom att i detalj styra vad anslagen ska gå till, men då kan vi kyssa allt vad heter akademisk frihet adjöss, eller genom att kraftigt minska anslagen. Då måste lärosätena själva fatta beslut om att dra in på de fristående kurserna för att spara pengar. Inget av alternativen bör förordas av en minister med ansvar för högre utbildning.

Rättfärdigandet tycks bygga på att Socialdemokraterna var positivt inställda till att många skulle få chansen att läsa fristående kurser, men partiet satsade inte på kvalitet. Därför är Persson negativt inställd till att många ska få chansen att göra det, och han tänker inte heller satsa på kvaliteten.

Öka utbudet av kurser

En anledning som utbildningsministern anför för att färre ska få chansen att läsa fristående kurser är att för få avslutar fristående kurser på distans. Måhända hade fler avslutat dem om regeringen satsade på kvaliteten. Men man kan också fråga sig varför ministern bara nämner att ungefär hälften av de som läser fristående kurser på distans klarar kurserna (54 procent) men inte att de som läser fristående kurser på campus har en betydligt bättre prestation (71 procent). Ändå vill han skära ner på alla fristående kurser.

Jag kan slå vad om att många ingenjörer och akademiker i vårdyrken hittade dit de är i dag för att de fick chansen att testa.

Det finns till och med goda skäl för varför utbudet av fristående kurser i stället bör öka. Motsatsen till fristående kurser är kurser som bara ges inom ett helt program och ofta är flera år långa. Arbetsmarknaden förändras ständigt och om det ska vara möjligt för människor mitt i livet att kompetensutveckla sig måste det finnas kurser som de kan söka. Om regeringen vill dra undan den möjligheten är det ett svek mot den överenskommelse om det nya omställningsstudiestödet.

En fristående kurs kan också vara ett utmärkt sätt att testa något nytt och se om man är intresserad eller har en fallenhet för ett område. Jag kan slå vad om att många ingenjörer och akademiker i vårdyrken hittade dit de är i dag för att de fick chansen att testa.

Dra inte åt svångremmen

Vi är ett av de länder i Europa som har minst lärarledd tid i högre utbildning. Att regeringen nu säger sig vilja öka mängden lärarledd tid på tekniska utbildningar är ett bra första steg. Men de tiger om resten eller aviserar nedskärningar. Vill regeringen verkligen öka mängden lärarledd tid borde de i stället se över resurstilldelningssystemet, höja anslagen och avskaffa produktivitetsavdraget.

Regeringen vet hur man höjer kvaliteten på högre utbildning. Det är genom att ge mer pengar till mer undervisning, och Saco studentråd håller med. Men i stället för att göra ytterligare investeringar i utbildning vill utbildningsministern nu dra åt svångremmen på en redan anorektisk sektor.