Tre tidigare språkrör om valet av Daniel Helldén

Trots att i stort sett lika många av ombuden hellre vill se Magnus P Wåhlin som manligt språkrör för Miljöpartiet, så ser inte Fridolin någon risk för splittring, utan är övertygad om att processen att partiet går starkare ur processen.

– Den diskussion som funnits i språkrörsvalet, den tror jag stärkt Miljöpartiet. Vi har haft en strategisk diskussion om hur man ska se till att många människor känner ett förtroende för Miljöpartiet, säger han till Altinget.

Romson: Ingen överraskning

Åsa Romson, språkrör mellan år 2011 och 2016, är inte överraskad över att Daniel Helldén vann. Själv har hon inte tagit ställning för någon kandidat inför valet.

– Jag noterade att partiet hade en intensiv diskussion, om fullt relevanta områden som politisk inriktning, kompetens, vad man behöver och så. Det är en diskussion som valberedningen tar in i sin bedömning och jag känner mig ganska trygg med valberedningens förslag, säger hon till Altinget och tillägger:

– Resultatet var ingen överraskning för mig. Det var däremot en överraskning att det blev så jämnt.

”Hör dem som inte fick sin vilja igenom”

Till skillnad från Gustav Fridolin så betonar Per Bolund vikten av att lyssna på dem i partiet som inte fick sin vilja igenom. Han framhåller att Magnus P Wåhlin redan visat att han är en god förlorare, efter språkrörsvalet år 2019 Per Bolund blev språkrör – men Wåhlin var en stark utmanare.

– Det är en situation som vi känner igen, även om det blev mer jämnt den här gången. Men min lärdom då var att vi är verkligen är tvungna att visa att vi hör rösterna också från dem som inte fick sin vilja igenom. Det tycker jag vi gjorde. Framför allt Magnus har ju varit otroligt stark i att understryka det att han stod bakom den som fått kongressens förtroende, säger han och fortsätter:

– Det är viktigt att nya språkrörsparet och partiledningen lyssnar till rösterna från dem som inte fick sin kandidat. 

Behöver läras in i rikspolitiken

Åsa Romson säger att Daniel Helldén är en välprövad politiker, trots att han ganska nyligen kommer från kommunpolitiken, om än i Stockholm.

– Hans styrka är att han är en ganska prövad politiker. Att vara trafikborgarråd i Stockholm med grön trafikpolitik under två mandatperioder och under två olika majoritetstyren – då är man ganska välprövad politiskt, retoriskt och kommunikationsmässigt, säger Romson och fortsätter:

– Men, rikspolitiken är en annan arena. Jag tror han är ödmjuk och inser att han fortfarande har en del att lära sig. Även partiets riksorganisation är en annan än den kommunala. Det jag har sett är att han behöver läras in i det här. Nu är det ett antal år till kvar, där man är i opposition. Man har en kommande EU-valrörelse som är en utmärkt plattform för att lära sig kampanjande.

Bolund: Lite läskigt

Själv längtar Romson inte tillbaka till uppdraget som språkrör.

– Vi har en god rotationsprincip som är bra både för oss enskilda och för partiet, säger hon.

Per Bolund, som några minuter tidigare klivit av som språkrör, står vid kongressens kaffebord och kallar känslorna för ”tumultartade”

– Jag har ju förberett mig på det här, men det är nu först jag inser att nu är jag faktiskt inte språkrör längre. Nu är jag bara en riksdagsledamot, i några veckor till, sen får jag hitta på någonting annat i livet. Det känns framför allt roligt, men lite läskigt.