Debatt

Replik: Fossilfritt stål är framtiden, Sundén

Med all respekt för Skandinaviska policyinstitutets totalt två medarbetare så är det inte troligt att de kan göra en mer gedigen ekonomisk genomlysning än den samlade finansiella expertis som investerat i det fossilfria stålet. Det skriver Mattias Goldmann, 2030-sekretariatet, i en replik.

Hybrits bergrum för vätgaslagring.
Hybrits bergrum för vätgaslagring.Foto: Adam Sundman/SvD/TT
Mattias Goldmann
Detta är en opinionsartikel som speglar skribentens åsikter.

Varje omställning har sina kritiker som menar att vi bör hålla fast vid det gamla i stället för att skifta till det nya. Rätt utnyttjat är detta en väldig tillgång – men risken är nu stor att den nödvändiga omställningen sinkas och faktiskt hotas.

David Sundén, nationalekonom från nybildade Skandinaviska policyinstitutet, är en av de som ifrågasätter satsningen på fossilfritt stål. Det är ett exempel som är angeläget att bemöta:

  • Orderböckerna är fulla. Scania ska från år 2030 enbart använda ”grönt” gjutjärn, aluminium, batterier och stål. Volvo, Mercedes, BMW och många andra har fattat liknande beslut, lagt beställningar och redan fått de första leveranserna. Egentligen borde detta argument räcka – kunden har inte alltid rätt, men när många, tunga och välkända varumärken lägger mycket omfattande beställningar är det faktiskt förmätet att avvisa affärsmodellen.
  • Genomlysningarna är tunga och gedigna. Satsningarna på fossilfritt stål med Hybrit, LKAB och SSAB samt H2GreenSteel har attraherat mycket omfattande investeringar. Enbart den sistnämnda satsningen har lett till Europas största privata investeringar i år, med 1,5 miljarder euro, som kompletterar tidigare medel från bland annat pensionsfonder, Wallenbergsfären, Hitachi Energy och Kinnevik. Det innebär, som var och en enkelt inser, att projektet är väl genomlyst och bedöms vara ekonomiskt sunt. Med all respekt för Skandinaviska policyinstitutets totalt två medarbetare så är det inte troligt att de kan göra en mer gedigen ekonomisk genomlysning än den samlade finansiella expertis som investerat i det fossilfria stålet.
Läs också
  • Policyutvecklingen är i linje med det fossilfria stålet. År 2050 ska EU vara klimatneutralt, med mycket konkret och stegvist skärpt policy för att nå dit, som delvis slutförhandlats under Sveriges ordförandeskap. Hit hör att EU genom utsläppshandeln ETS år för år minskar antalet utsläppsrätter tills de är 0 år 2039. Med mycket låg framtida klimatpåverkan positionerar sig svensk stålindustri därmed mycket väl jämfört med konkurrenter som kommer att behöva köpa allt dyrare utsläppsrätter.

    Är vi tidigt ute, kan svenskt stål för mycket lång tid förknippas med hållbarhet och låg klimatpåverkan.

  • Alternativet är uselt. Sundén skriver att ”Fossilfritt stål kommer även möta hård konkurrens från brunt stål eftersom de kinesiska stålverken kan förväntas styra om till mer export när den inhemska efterfrågan i Kina faller.” Eftersom knappast någon menar att Sverige helt bör sluta tillverka stål, är alternativen därmed att antingen konkurrera med till exempel Kina på pris, eller att erbjuda en bättre produkt som går att ta bättre betalt för. Merkostnaden för fossilfritt stål är betydande, men eftersom slutprodukten blir bara marginellt dyrare, kan det godtas av köparen. Denna väg bör vara mer attraktiv för Sverige.
  • Tekniken är beprövad, men inte uppskalad. Sundén skriver: ”Tekniken är inte banbrytande och ger inga konkurrensfördelar – förutom möjligheten att tillverka fossilfritt stål. Denna fördel kommer på medel till lång sikt att raderas i takt med att stålproduktionen blir alltmer fossilfri.” Just detta är projektens värde; risktagandet minskar genom att tekniken är känd, den stora klimatnyttan är numera tydligt ekonomiskt lönsam och om vi väntar för länge försvinner konkurrensfördelarna. Är vi tidigt ute, kan svenskt stål för mycket lång tid förknippas med hållbarhet och låg klimatpåverkan.
  • Satsningarna ger ringar på vattnet. Knappast någon har missat att Northvolt, Hybrit, H2GreenSteel och andra projekt skapar både direkta och indirekta arbetstillfällen och en ny framtidstro i norra Sverige. Det kan inte uteslutas att Malmöbaserade institut känner en oro kring detta; tappar man i konkurrenskraft, väljer många talanger att dra norrut? Den oron bör avvisas: Sveriges historik visar tydligt att det som är bra för Malmö är bra för Luleå och vice versa – när Sverige går före växer och vinner vi tillsammans. Halkar vi däremot efter i den gröna omställningen, förlorar vi alla.
  • Läs tidigare inlägg i debatten

    Satsningarna på fossilfritt stål både ogenomtänkta och riskfyllda 

    LKAB:s planer på fossilfritt stål riskerar att belasta skattebetalarna. Företaget måste redovisa vilken lönsamhet och vilka risker de räknar med – och det gäller alla investeringsalternativ. Det skriver nationalekonomen David Sundén.


    E-postPolitik på allvar

    Få GRATIS nyheter och en daglig politisk överblick från Altinget

    0:000:00