Sportfiskenäringen: Fisket ger hundrafalt mer än småskalig vattenkraft

DEBATT. Kravet att undanta småskalig vattenkraft från regler om miljöanpassning sker på bekostnad av den betydligt större sportfiskenäringen. Det skriver nio företrädare för näringen, som i ett öppet brev uppmanar riksdagen och ansvariga ministrar att inte införa undantaget.

Till näringsminister Mikael Damberg, landsbygdsminister Sven-Erik Bucht, näringsdepartementet och ledamöter i näringsutskottet i Sveriges riksdag

Vi representerar Svensk sportfiskehandel, och vi vill med detta brev rikta Sveriges regerings och lagstiftande församlings uppmärksamhet på att vi riskerar att via ny lagstiftning hämma och kraftigt försämra för en näring, till förmån för ett litet antal hobbyverksamheter med marginell samhällelig nytta.

Vi känner till att riksdagen uppmanat regeringen att återkomma med förslag till förenklade regler för småskaliga kraftverksägare. Vi känner också till att det nu arbetas med ett förslag rörande regler i miljöbalken och tillhörande lagstiftning för att Sverige ska leva upp till EU:s krav såväl som att nåt nationella miljömål, till exempel levande sjöar och vattendrag.

Fel att undanta småskalig vattenkraft

Vi vill inte tro att både regering och riksdag totalt missat en näring som ger hundrafalt mer både ekonomiskt och sysselsättningsmässigt än dessa de allra minsta småskaliga kraftverken som i dag enligt praxisutveckling är tvungna att miljöanpassa sina kraftverk.

Vi antar att dessa de minsta kraftverken helt enkelt inte har råd att miljöanpassa sina verksamheter, därav kravet på ”enklare regler” och det ännu märkligare kravet om moratorium att behöva lyda under svensk lagstiftning. Samtliga som våra medlemsföretag alla lyder under svensk miljölagstiftning, vilket är en självklarhet för oss som lever av en ren och så naturlig miljö som möjligt. Vi kan överhuvudtaget inte förstå varför en liten grupp hobbyverksamheter ska undantas regler som vi och alla andra industriföretag självklart följer och lever efter. Speciellt som dessas verksamheter hindrar utvecklingen av våra affärsmöjligheter.

Viktigt för landsbygden

Våra medlemsföretag inom redskapsbranschen och Sveriges renodlade sportfiskebutiker, totalt drygt 120 företag, omsätter 4,5 miljarder kronor och sysselsätter nära 600 personer. Tar vi med butiker med blandat sortiment som järnhandeln med flera rör det sig om cirka 800 återförsäljare och knappast mindre än 2 000 sysselsatta. Detta ska jämföras med den årliga omsättningen på runt 50 000 kronor och en vinst på några få tusen per år hos de 1000 minsta vattenkraftverken.

Sportfiske som friluftssysselsättning är större än de flesta andra hobbys och verksamheter som bedrivs på fritid. 1,6 miljoner människor sportfiskar, att jämföra med de runt 1000 ägarna av de minsta kraftverken. SCB har i en färsk rapport visat att de svenskar i åldern 16–80 år som ägnar sig åt fritidsfiske årligen spenderar mellan 7,5 och 14,9 miljarder kronor på sin hobby. En stor del av mellanskillnaden mellan denna summa och de 4,5 miljarder vi omsätter hamnar i landsbygden i form av boende- och uppehållskostnader.

Utöver det finns också en spirande näring kring sportfisketurism, som skulle gynnas ofantligt av att merparten av de allra minsta fick lägga ned sin verksamhet och ta bort dammarna. En rapport visar att potentialen ligger på mer än 10 miljarder kronor per år, förutsatt att olönsamma och för energisystemet närmast obsoleta småskaliga kraftverk tas bort och att de samhällsnödvändiga miljöanpassas.

Alla ska följa lagen

Nu kräver vi att alla vattenkraftföretag så fort som möjligt, oavsett storlek, följer lagen och miljöanpassas, och det på samma villkor som övrig industri. Går inte ekvationen ihop för de minsta får de lägga ned verksamheten. Det är vad som gäller för oss och alla andra inom näringslivet. Om några få är ovärderliga kulturmiljöer förmodar vi att det allmänna kan gå in och finansiera de fiskvägar som då behövs till skydd för miljön. Övriga av de minsta bör för samhällsekonomins bästa avvecklas, då fiskvägar i detta fall är usla kompromisser som innebär att dammar blir kvar som förstör habitat och täcker lekområden. Är det privatpersoner eller ideella föreningar som driver verksamheterna har vi inget emot att staten kompenserar dem för kostnader i samband med avveckling. Huvudsaken är att förslagen på moratorium och ”enklare” lagstiftning tas bort, kraven är orimliga med förödande konsekvenser ur ett samhällsekonomiskt perspektiv. Vi önskar ett svar av närings- respektive landsbygdsministern på hur ni ser på denna fråga.

Olle Lidesjö, ABU Garcia

Jesper Norell, Normark

Per Westerlund, Bios

Niklaus Bauer, Fly-Dressing

Håkan Norling, Guideline

Stefan Trumstedt, CWC

Ulf Sjövall, Darts

Andreas Lundberg, Loop

Joakim Stenberg, Svensk Sportfiskehandel

Forrige artikel Debatt: Klumpa inte ihop Malmö och Göteborg med Stockholm vid omlokalisering Næste artikel V: V: "Flytta över renoveringsstödet till hyresrätterna"
  • Rapportera

    Åke Skogevall · Outsider

    Stora äter små

    Hobbyintresset sportfiskare tycker alltså att små näringsidkare ska trängas bort för sportfiskeföretagen ska få ännu bättre affärer? Och de olönsamma näringsidkarna ska först betala byråkraternas utredande, sedan om myndigheten (påhejad av intressesorganisationer) så beslutar, ska rivningar och konsekvenser betalas av de drabbade. Om någon damm ska behållas så ska staten bekosta fisktrappa åt hobbyfiskarna?
    Tänk efter en gång till och känn efter vilken typ av samhälle ni vill ha.

  • Rapportera

    Stig Andersson. · Pensionär.

    Kvalificerat djurplågeri...

    fiskar och vattendjur kan inte prata....förstår inte sportfiskeentusiasternas iver för att plåga fisk...Jag fiskar själv, för att ÄTA fisken, inte för att dra upp den och sedan kasta i den, för att fånga den på nytt............

    Det lokala fisket var viktigt förr, i självhushållens tid, tror inte att man genom vattenkraftanläggningar ville förstöra livsmedelsförsörjningen för sig själva.....

  • Rapportera

    Jan-Åke Jacobson · Fiskerättsägare med vattenkraft

    Lagarna måste vara rimliga - därav behov av förenklingar

    Vilken annan verksamhet än vattenverksamhet ska enligt nuvarande lagstiftning betala motstående intressens utrednings- och rättegångskostnader?

    Varje förändring av vattnets höjd eller läge med exempelvis fiskväg kräver beslut i mark- och miljödomstol. Småskalig vattenkraft har inget emot att förse sina vid var äldre tid givna tillstånd med villkor som förbättrar vattenmiljön och genomföra behövliga åtgärder till rimliga kostnader i stället för att försörja advokater i juridiska tvister. Som det är nu kan intresseorganisationer anlita anlita den dyraste advokat för att bevaka dess intressen och vattenkraftägaren måste betala. Därav behov av förenklingar. Pengarna ska användas där de gör bäst nytta till en winwin- lösning.

    Småskalig vattenkraft är inte betydelselös! Sammanlagda värdet av den småskaliga vattenkraften i Sverige är beräknad till 25 miljarder kronor. Den småskaliga vattenkraften omsätter årligen 3 miljarder kronor. Skatteinkomsterna exklusive fastighetsskatt är ca 600 miljoner kronor varje år. Småskalig vattenkraft ger ca 4 000 arbetstillfällen i landsbygden.

    Småskalig vattenkraft ger också andra nyttor! På vetenskaplig grund är de flesta överens om att klimatförändringarna till följd av växthusgasutsläppen är ett av världens största miljöhot, med oöverskådliga konsekvenser för planetens djur och människor, om vi inte förändrar vår energianvändning. Stora resurser sätts in för att bland annat reducera koldioxidutsläppen från fordonstrafiken.

    En normal bilmotor har ca 100 kW effekt och används för ca 1000 mils körning per år. En vattenkraftstation, med motsvarande effekt, producerar normalt 400 000 kWh per år. Låt oss konstatera att en betydande del av biltrafiken kommer att ske med elbilar framöver. En elbil förbrukar ca 1,5 kWh per mil om den är av normalstorlek. Vattenkraftverket med 100 kW effekt kan alltså försörja 266 bilar med el. Om varje bil producerar 120 g koldioxid/km, kan vi konstatera att det lilla vattenkraftverket då eliminerar 319 ton koldioxid per år. Med en sammanlagd produktion av ca 4,5 TWh per år skulle svensk småskalig vattenkraft kunna försörja 3 miljoner bilar med el för 1000 mil per år. Förakta inte de små vattenkraftverken!

    Det är fel att påstå att de små vattenkraftverken inte betyder något för näten. Annars skulle väl inte nätbolagen betala 5 öre/kWh extra just för nätnyttan? Så är det i Sydsverige där merparten av de småskaliga vattenkraftverken finns. Överföring av kraft från övre Norrland har ungefär 10 % förlust i nätet. Det är ju då naturligt att lokalproducerad el är extra värdefull. Vind och solenergi producerar ”sekunda el” och nätet behöver så mycket vattenkraft man bara kan få tag i, för att späda ut med primagjord kraft. De små vattenkraftverken kan balansera nätet, inom ramen för sin effekt, på samma sätt som de stora. Ingen kan göra allt men alla kan göra något!

    Vattenkraftens kritiker påpekar att de småskaliga kraftverksägarna inte tjänar tillräckligt med pengar. Därför bör kraftverken rivas ut. Vi som driver de små verken tycker att sportfiskare, med flera inte behöver bry sig om detta. När vi tjänade lite mer för några år sedan, bestämde staten att kraftverksägarna tjänade för mycket pengar och införde en hög statlig fastighetsskatt, som utgjorde 7 – 9 öre/kWh. Låt oss enas om att bedömningen om det är lönt att fortsätta driva kraftverk eller inte, är ägarnas ensak.

    Tidigare fiskade vi för födans skull. I dag tycks det viktigaste vara att utmatta en fisk tills den låter sig lyftas, fotograferas tillsammans med utövare av så kallad sport, för att sedan släppas tillbaks för nytt fiske med samma procedur. Om de simmande fiskarna kunde uttala sig, skulle de nog gärna se att de tvåbenta dito skulle vägras tillträde till vattendragen och ropa: ”Ge f-n i våra vatten”. För det är väl fiskens väl och ve vattenkraftskritikerna månar om?