Westerholm (L): Det måste bli ett slut på åldersdiskrimineringen

Av: Barbro Westerholm
riksdagsledamot, Liberalerna

På förra årets internationella äldredag, 1 oktober, inledde Världshälsoorganisationen (WHO) sin kamp mot ålderism och åldersdiskriminering. Ålderism är beteckningen för negativa attityder riktade mot människor på grund av deras kronologiska ålder och åldersdiskriminering dess konsekvens.

Låg respekt för äldre

Frågan aktualiserades av WHO:s studie omfattande 57 länder där man frågat mer än 83 000 människor om deras attityder gentemot äldre människor. Den visade låg respekt för äldre, särskilt i höginkomstländer som Sverige. WHO underströk att det är hög tid att upphöra med att definiera människor genom deras ålder. Samma signal har utredningen Längre liv, längre arbetsliv (SOU 2013:25) ut sänt ut. Här kan man läsa att forskningen entydigt visar att äldre blir allt friskare, smartare och mer välutbildade. Åldersregler, värderingar och attityder har inte hängt med i denna förändring.

Börjar redan i 40-årsåldern

Att arbetsgivarna inte hängt med framgår av en studie som docenterna i nationalekonomi Magnus Carlsson och Stefan Eriksson nyligen presenterat. Den visar att åldersdiskrimineringen börjar redan i 40-årsåldern. Då minskar chansen att bli kallad till intervju för ett arbete och när man närmar sig det som kallas pensionsåldern är chansen extremt låg. Som orsak anges arbetsgivarnas åsikt att äldre inte har samma inlärningsförmåga, anpassningsbarhet och ambition som yngre arbetskraft, något som modern forskning har motbevisat.

Ålder dåligt mått

Årsrika-äldre människor är inte ett kollektiv, de är individer som lagt år till livet på olika sätt. Kronologisk ålder är därför ett dåligt mått på vad människor kan prestera. Vad gör vi då för att bekämpa ålderismen och åldersdiskrimineringen?

Den breda lag mot åldersdiskriminering vi fick 2013 och som omfattar alla samhällsområden är en viktig normgivare men den ger tyvärr inte diskrimineringsombudsmannen (DO) de muskler och de ekonomiska resurser som skulle behövas för kraftfulla åtgärder. Upp emot 300 anmälningar om åldersdiskriminering kommer in till DO om året men bara några få har gått till domstol, resten har lagts till handlingarna bl.a. för att de inte faller inom lagstiftningen. Därför måste en systematisk genomgång göras av anmälningarna med syfte att åtgärda orsakerna bakom att människor upplevt sig diskriminerade på grund av sin kronologiska ålder, och om så behövs överväga att förtydliga lagen.

Rättigheter högre upp i åren

En viktig normsändare skulle vara en höjning av rätten att vara kvar i arbetslivet från 67 år till minst 71 år kopplad till en satsning på fortbildning och bättre arbetsmiljö så att människor i tunga jobb orkar arbeta högre upp i åren.

Exempel på andra åldersgränser som måste slopas är rätten till bilstöd. Det kan man få upp till fyllda 65 om man på grund av funktionshinder behöver bilen för sitt arbete. Den åldern måste också höjas till 71 år. Bröstcancer känner inga åldersgränser utan fortsätter att drabba kvinnor högt upp i åren. Att sluta erbjuda mammografi för tidig upptäckt av cancern vid 75 år är därför inte acceptabelt.

Årsrika en slösad resurs

Jag vill avsluta med att citera nobelpristagaren Arvid Carlsson, 93 år, i boken Årsrika:

”Vi lever i ett samhälle där vi är måna om att utnyttja resurser effektivt. Hos äldre finns en enorm mängd resurser tillgängliga, som dessutom inte har något emot att användas. Det är konstigt att vi i Sverige är så efterblivna och inte inser vilket slöseri det är.

Att tvinga bort äldre från arbetsmarknaden är det värsta.”

Det får inte fortsätta!