Ulrika Westerlund: "Be tvångssteriliserade transpersoner om ursäkt – nu"

Av: Ulrika Westerlund

förbundsordförande RFSL

Den 10 januari 2013 skulle tvångssteriliseringarna slutligen ha upphört i Sverige. Den dagen trädde domen från Kammarrätten i Stockholm i kraft, en dom som slog fast att tvångssteriliseringarna som utfördes på personer som ville byta juridiskt kön stred mot Europakonventionen och vår egen regeringsform. Lagstiftaren blev omsprungen och det dröjde till den 1 juli samma år innan tvångssteriliseringarna faktiskt ströks ur lagtexten.

Att tvångssteriliseringarna slutligen kunde förpassas till historien var resultatet av ett mycket långvarigt påverkansarbete av enskilda aktivister, transorganisationer och hbtq-organisationer, allierade politiker och anställda inom vissa myndigheter. Och: slutligen och avgörande, ett arbete utfört av juristen Kerstin Burman, Diskrimineringsbyrån Uppsala, och den enskilda person som ställde upp och blev fallet som kunde drivas i domstol.

Att det svenska rättsväsendet hann före politikerna är talande och borde leda till allvarlig självkritik hos politiker som befunnit sig på positioner där de kunde gjort det möjligt att stoppa tvångssteriliseringarna långt tidigare än vad som nu blev fallet.

Rättsväsendet snabbare än politikerna

Tvångssteriliseringarna är inte heller det enda exemplet på hur rättsväsendet hunnit före politikerna när det gäller rättigheter för transpersoner. I Sverige har flera viktiga rättigheter för transpersoner kommit just genom domar, och inte genom ett politiskt agerande. Rätten för myndiga personer att fritt välja förnamn och rätten att förbli gifta om en i paret vill byta juridiskt kön blev också verklighet genom domar. Det har helt enkelt varit svårt att få politiker att ta ställning också för rättigheter för transpersoner – och inte bara rättigheter för homo- och bisexuella personer.

Det har funnits gott om tillfällen för politiker att lyssna. Förutom aktivisternas tydliga budskap har det också funnits andra aktörer som varit tydliga med vad de anser om tvångssteriliseringarna. Utredningen i slutet på 1990-talet om hur staten hade tvångssteriliserat svenska medborgare nämnde uttryckligen att dessa steriliseringar fortfarande pågick – av en annan grupp – men detta plockades inte upp när utredningen kom fram till att det att ställa sterilisering som krav för att få en social förmån var att se som en tvångssterilisering. Detta ledde till att staten bad om ursäkt och betalade ut ekonomisk kompensation till de tvångssteriliserade. Dock alltså inte till tvångssteriliserade transpersoner – här fortsatte staten istället att utföra övergreppen.

Många manat Sverige avbryta steriliseringarna

År 2009 uppmanade Europarådets kommissionär för mänskliga rättigheter, svensken Thomas Hammarberg, alla medlemsländer, inklusive Sverige, att avskaffa tvångssteriliseringarna av transpersoner. År 2010 uppmanade Socialstyrelsen regeringen att avskaffa steriliseringskravet. År 2013 fördömde FN:s särskilda rapportör om tortyr och annan grym omänsklig behandling tvångssteriliseringarna av transpersoner. Samma år antogs i Europarådets kommitté för sociala frågor, hälsa och hållbar utveckling en rapport om tvångssteriliseringarna av bland annat transpersoner, där medlemsstaterna uppmanades att avlägsna dessa, be om ursäkt och betala ut skadestånd.

Nu finns möjlighet för regeringen att sända en tydlig signal om att vi lärt oss av historien och att det finns en förståelse för att det är viktigt att politiker visar ledarskap och ansvarstagande i frågan om grundläggande mänskliga rättigheter. Nu finns möjligheten att ta ett politiskt initiativ och inte, som tidigare ofta varit fallet när det gäller rättigheter för transpersoner, vänta på en rättslig process.

Hög tid att be om ursäkt

Regeringen har möjlighet att be om ursäkt och instifta en tillfällig lag som ger tvångssteriliserade transpersoner rätt till skadestånd. Miljöpartiet har tidigare sagt att de är för att ett skadestånd betalas ut. Vänsterpartiet stödjer också frågan om skadestånd. Saken borde kunna lösas i höstens budgetproposition.

Totalt tvångssteriliserades mellan 1972 och 2013 cirka 800 personer med stöd av lagen om fastställelse av könstillhörighet i vissa fall. Detta skulle ha upphört den 10 januari 2013. Men: den sista personen, vad vi känner till, som tvångssteriliserades i Sverige utsattes för detta efter det att domen från kammarrätten hade trätt i kraft. Så nonchalant hanterade myndighets- och vårdrepresentanter rättsväsendets tydliga budskap om att tvångssteriliseringarna omedelbart skulle upphöra, att informationen om detta inte förmedlades vidare i tid. Ytterligare ett tecken på den nonchalanta respektlösheten för transpersoners mänskliga rättigheter i Sverige. Nu är tid att ändra på detta.