S: Utmaningar kvar – arbetarrörelsens tid är nu

DEBATT. Många på högerkanten dömer gång efter annan ut arbetarrörelsen, men rörelsens uppgift är allt annat än färdig. Vi behöver mer trygghet, skriver Annelie Karlsson (S), gruppledare.

Annelie Karlsson (S) 
Gruppledare i riksdagen


I över 100 år har arbetarrörelsen runt om i världen samlats på denna dag – arbetarrörelsens dag – för att uppmärksamma de orättvisor och samhällsklyftor som vi i vår rörelse är satta att bekämpa.

Det må vara så att denna dag på många sätt också blivit en högtidsdag där vi firar, men grundidén är alltjämt densamma: Vi ska minnas våra framgångar med stolthet men framför allt ska vi ta sikte på det vi har kvar att ta oss an. För utmaningar som vi behöver ta oss an, det finns det många av.

Rörelsen kommer alltid igen

Många är de tyckare på högerkanten som gång efter annan, ofta utifrån tillfälliga trender i opinionsinstitutens spåkulor eller valresultat i enstaka val, dömt ut arbetarrörelsen. Allra helst vill man tolka att rörelsens bägge grenar – socialdemokratin respektive fackföreningsrörelsen – håller på att dö en sakta död.

Lika bensäkra som de är i sina förutsägelser då, lika besvikna blir de sen när önskedrömmarna inte slår in. För om det är något de flesta borde ha lärt sig vid det laget så är det att arbetarrörelsen kommer alltid igen. Skälet till detta är enkelt: Behovet av en stark arbetarrörelse har sällan varit lika stort som i dag.

Tvärstopp i flera branscher 

Vi är i detta nu mitt uppe i en coronapandemi som sätter stora delar av de liv vi är vana vid att leva ur spel. När ingenting fungerar som det ska eller brukar, oavsett om det handlar om våra jobb eller det vi skulle vilja göra på fritiden. Det vi har att hantera är att skydda våra sköra medmänniskor och oss själva från en osynlig fiende – ett virus som inte visar någon pardon om det hamnar i fel kropp.

Det får till följd att samhället utsätts för extrema prövningar, och där vår gemensamma kamp mot virusets spridning också får stora ekonomiska konsekvenser.

Många är också de som är rädda för att förlora jobbet, som redan blivit varslade eller som är korttidspermitterade. I flera branscher har det tagit tvärstopp och oron är stor för att många företag inte kommer att överleva om krisen blir långvarig. Det här är en del av vad vi upplever just nu.

Vår svenska modell

Men vi ser också hur många det är som tar extra stort ansvar för sina medmänniskor, som inte kan jobba hemifrån om samhället ska fungera. Det handlar om vårdpersonal, lärare, städare, busschaufförer, butiksanställda och alla andra som gör allt och inte så lite till för att hjälpa oss ta oss ur detta.

Lägg till det hur annat i vår svenska modell kliver fram och tar ansvar: Fackförbund och arbetsgivare som förhandlar fram korttidsavtal för att rädda jobben. Fackliga skyddsombud som säkerställer att det finns rätt skyddsutrustning och arbetsvillkor också i tider av kris och hård press. Listan kan utan tvekan göras ännu längre.

Hjälplöst egoism

Vi i politiken försöker från vårt håll göra vår del, där vi vill fatta de beslut som bedöms göra störst nytta vid varje givet tillfälle.

Allt detta sammanhanget utgör olika kugghjul i det samhällsbygge som bygger på en rätt enkel utgångspunkt: Om vi hjälps åt blir den gemensamma bördan lättare att bära.

Det finns ett gammalt ordstäv som lyder ”en bra karl reder sig själv”. En något mer nutida sägning men med samma innebörd är att ”ensam är stark”. Om ni skulle fråga mig om dessa uttryck stämmer så kommer jag svara nej varje dag på året. Men sällan har det väl varit tydligare hur hjälplöst omodern egoismen är.

När vi utsätts för prövningar tillsammans behöver vi nämligen också hjälpas åt tillsammans. Solidaritet innebär i praktiken att den som behöver hjälp får hjälp och att den som kan bidra gör sin del.

Mer trygghet

Ska vi klara oss igenom detta behöver vi solidaritet såväl i praktisk handling i vardagen som i vilka politiska beslut som behövs, också efter krisen.

Vi behöver fler trygga anställningar, inte minst i äldrevården och hemtjänsten. Vi behöver bygga ut tryggheten i socialförsäkringarna, så att de som tar stort samhällsansvar och jobbar ett helt arbetsliv inte tvingas till förtida uttag av sin pension för att överleva. Vi behöver mer trygghet på jobbet, där fler och starkare skyddsombud säkerställer att arbetsvillkoren för kollegorna förbättras. Vi behöver också fler utbildningsplatser, så att fler kan ställa om och utbilda sig till jobb.

Vår tid är nu

Ska det som behöver göras bli verklighet behöver vi en aktiv och stark arbetarrörelse. Ännu fler behöver bli medlemmar i facket, och fler med arbetarbakgrund behöver engagera sig i politiken. Allt detta sammantaget gör att jag är övertygad om att arbetarrörelsens uppgift är allt annat än klar – vår tid är tvärtom nu.

Forrige artikel Gudrun Schyman: Det är dags att betala tillbaka Gudrun Schyman: Det är dags att betala tillbaka Næste artikel Dadgostar (V): Vi tågar för vården Dadgostar (V): Vi tågar för vården
Facken: Detta saknar sjukvårdsbudgeten

Facken: Detta saknar sjukvårdsbudgeten

BUDGETPROPOSITION. Trots budgetsatsning på fast läkarkontakt och personalstöd efter coronapressen saknas viktiga bitar, enligt vårdsektorns fackförbund. Strukturella reformer av regionerna och tydligare grepp om kompetensförsörjningen behövs fortfarande.

– Det är viktigt att regioner och kommuner använder pengarna rätt, säger Sineva Ribeiro, Vårdförbundet.

Det är statsbudgetarna i kris som blir milstolpar

Det är statsbudgetarna i kris som blir milstolpar

ANALYS. Att en statsbudget i dessa tider innehåller stora satsningar som stavas miljarder snarare än miljoner höjer inga ögonbryn. Inte heller att statsskulden måste få växa när vi står mitt uppe i både en pandemi och tillhörande ekonomisk kris. Som alltid: Inget möjliggör fler "omöjliga" förändringar än en rejäl kris.