Kraven på kriskommission för vården landar i gynnsam mylla

Vårdförbundet och Läkarförbundet kräver en kriskommission för vården. Svaret från regeringen är hittills vagt, men när Altinget frågar Vänsterpartiet och Kristdemokraterna är uppslutningen god. 

Såväl Acko Ankarberg Johansson (KD) som Karin Rågsjö (V) vill se en nationell styrning av vården och ett ökat antal vårdplatser.  
Såväl Acko Ankarberg Johansson (KD) som Karin Rågsjö (V) vill se en nationell styrning av vården och ett ökat antal vårdplatser.  Foto: Henrik Montgomery/TT
Sanna Rayman

En kriskommission för vården. Det krävde Vårdförbundet och Läkarförbundet i en gemensam debattartikel i slutet av förra veckan. Organisationernas båda ordföranden Sineva Ribeiro och Sofia Rydgren Stale, beskriver i sin artikel i Dagens Nyheter att situationen i vården har blivit ohållbar under pandemin, men att det samtidigt finns all anledning att framöver planera och dimensionera vården både utifrån den här pandemin, eventuella kommande pandemier, men också andra kriser.

Ribeiro och Rydgren Stale skriver bland annat att vårdplatserna under de senaste åren har ”fortsatt att minska i 16 av 21 regioner och på sex av sju universitetssjukhus” samt att ”Sverige har sedan många år lägst antal vårdplatser per person i hela EU”.

Bifall från flera håll

Enigheten kring artikelns huvudpoänger föreföll bred, med bifall från såväl KD-ledaren Ebba Busch som från Vänsterpartiets talesperson i hälsopolitiska frågor Karin Rågsjö, som delade artikeln på Twitter med orden ”Ställer mig bakom varje bokstav. Det är hög tid att ta krafttag”.

Artikelns budskap hade gynnsam mylla, i bemärkelsen att den landade i en vecka då ett stort antal restriktioner infördes för att begränsa smittspridningen av coronaviruset – detta inte minst för att skona vårdens kapacitet.

Restriktionerna fick kritik för att användas som ett tveksamt sätt att staga upp en kapacitetsbrist som inte i huvudsak är orsakad av pandemin. 

– Det är ett misslyckande att inte på två års tid rusta upp vården på ett ordentligt sätt som gör att vi har kapacitet att ta emot människor med vanlig influensa, sade exempelvis V-ledaren Nooshi Dadgostar, som i förra veckan anklagade regeringen för att välja restriktioner framför att satsa på vården. 

Bot mot de nya restriktionerna?

Men vore restriktionerna som är aktuella nu ens möjliga att undvika i nuläget? Möjligen inte. Läkarförbundet och Vårdförbundet påtalar i sin artikel att:

”Det handlar inte om att det behövs nya sjukhuslokaler, sängar eller utrustning utan det är den strategiska kompetensförsörjningen som inte fungerar.”

Altinget kontaktar både Vänsterpartiets Karin Rågsjö och Kristdemokraternas Acko Ankarberg Johansson, sjukvårdpolitisk talesperson tillika ordförande i socialutskottet, som båda är eniga med Vårdförbundet och Läkarförbundet om deras analys och slutsatser.

I debatten lyfts nu många röster mot restriktionerna, med hänvisning till att dessa inte får vara lösningen för att stötta underfinansierad vårdapparat.

Är det en rättvis beskrivning att vi kan undgå restriktionerna i dag genom att skjuta till resurser?

– Precis som de båda förbunden så har vi i KD tidigare lyft att det här är en kris för vården och att det behövs pengar till fler vårdplatser. Det som händer just nu är ju att vi riskerar att få restriktioner på grund av en underdimensionerad sjukvård. Det är allvarligt att vi nu inför fler restriktioner än vad som förmodligen vore nödvändigt, svarar Acko Ankarberg Johansson, som påtalar att det framför allt är bristen på sjuksköterskor som detta handlar om och som även betonar att frågan i nuläget inte handlar om pengar, utan om kompetens.

Karin Rågsjö menar att flera frågor måste kunna drivas parallellt och att den offentliga vården behöver uppgraderas.

– Vi hade en personalkris inom vården långt innan pandemin. För få vårdplatser och inga marginaler. Politiker i regionerna har byggt upp sin verksamhet på 80 procent och det märks på akutintagen där till exempel äldre har fått ligga 24 timmar innan de får en plats på en vårdavdelning. Självklart måste vården jobba med 100 procent täckning, säger hon, och fortsätter: 

– Vi måste ha en nationell plan för utbildning så att vi långsiktigt kan se behoven och en jämlik nationell styrning av vården. Dessutom ska inte regionerna lägga pengar på hög. De medel som nu går till spargrisen ska in i produktionen. Samtidigt måste vi jobba med att få ned smittspridningen nu. Vi har länge varit oroliga för att pandemin skulle slå undan benen på vården med tanke på utgångsläget. Nu är vi nära stupet.

Möte på onsdag

På den raka frågan om Rågsjö och Ankarberg Johansson håller med fackförbunden om kraven på en kriskommission svarar båda ja. 

Fullt lika enkelt är det dock inte att tolka regeringens inställning. Regeringen reagerade snabbt på kraven från fackförbunden och bjöd in Vårdförbundet, Läkarförbundet och Kommunal till ett möte med biträdande arbetsmarknadsminister Johan Danielsson (S) och socialminister Lena Hallengren (S) för att diskutera vägen framåt.

På en fråga från TT om hur han ser på ”kravet på en kommission som årligen ska analysera arbetsmiljön inom vården”, gav emellertid Danielsson ett något vagare svar:

– Vi ska säkerställa att vi har en god arbetsmiljö inom offentlig sektor som gör arbetsmiljön hållbar för enskilda anställda. På sikt är det också helt avgörande för offentlig sektor.

Mötet hålls på onsdag i den här veckan. 

Vårdkris eller arbetsmiljökris

Huvuddelen av de krav som ställs av Vårdförbundet och Läkarförbundet handlar om arbetsmiljö, arbetsvillkor och i viss mån om kompetensförsörjningen.

Har vi framför allt en vårdkris, eller är det främst en arbetsmiljökris inom vården som pågår?

– Vi har en personal-/arbetsmiljökris som blir en vårdkris som drabbar patienterna. Bättre löner, bättre scheman, fler anställa och förkortad arbetstid är en självklarhet. Jag läste igår att Stockholm hade en personalökning mellan 2008-2020 som bestod av 62 procent anställda som jobbade med administration. Det är helt sanslöst, säger Karin Rågsjö.

Acko Ankarberg Johansson säger även hon att det är uppenbart att vårdkrisen leder till en arbetsmiljökris.

– Det är ett stort problem att personalen är utarbetad samtidigt som smittspridningen ökar. Det leder förstås till arbetsmiljöproblem, säger hon.

Kritiker har invänt att din partiledares medhåll i detta ekar tomt, eftersom KD är med och styr vården i flera regioner, däribland i den hårt pandemidrabbade region Stockholm?

– Så är det, regionerna ökar inte vårdplatserna självmant. Därför krävs nationell styrning. Vi ser att om varje region ska dimensionera sina vårdplatser, så blir det inte rätt på totalen. Vi menar att vi måste öka antalet vårdplatser långsiktigt – inte bara på grund av pandemin. 

– Generellt vill jag nog säga att det har varit en vanlig inställning under lång tid i regionpolitiken att man ska minska antalet vårdplatser, att det skulle vara ett mått på medicinsk framgång. Men vi måste upp i antal, så att det inte blir stopp när man kommer till akuten. 

Nämnda personer

Karin Rågsjö

Riksdagsledamot (V), sjukvårdspolitisk talesperson
Socionom (Stockholms uni. 1978)

Acko Ankarberg Johansson

Sjukvårdsminister (KD)

E-postPolitik på allvar

Få GRATIS nyheter och en daglig politisk överblick från Altinget

0:000:00