Kampen mot kvinnlig könsstympning måste inkludera de som berörs

Kvinnlig könsstympning (KKS) är ett allvarligt övergrepp som innebär att delar av eller hela det yttre könsorganet på en kvinna skärs bort. Socialstyrelsens officiella siffra över drabbade i Sverige är 38 000 men mycket tyder på att mörkertalet är stort. Trots att så många i Sverige är utsatta får de varken den information eller den vård de har rätt till.

”Tre grundläggande problem”

1982 var Sverige först i världen att kriminalisera KKS. 2011 skrevs Istanbulkonventionen under, där kampen mot KKS ingår och 2018 antogs en nationell handlingsplan mot övergreppet. Det råder inga tvivel om att Sverige har höga ambitioner om att stoppa KKS. Ändå är åtgärderna knappt märkbara i verkligheten och de flickor och kvinnor som vi möter i vårt arbete lider ofta i det tysta.

Det handlar främst om tre grundläggande problem: bristen på inkludering, bristen på information och bristen på kunskap bland yrkesverksamma.

Delade erfarenheter

I 30 år har Actionaid drivit kampen mot KKS i länder i Afrika. Sedan 2016 arbetar vi med frågan även i Sverige. Arbetet syftar till att skapa trygghet, kunskap och länkar mellan flickor och kvinnor i riskgrupper och yrkesverksamma inom exempelvis vård och socialtjänst. Genom öppna samtal kan deltagarna dela erfarenheter och stötta varandra. Många säger att detta är första gången någon lyssnar till deras historia och informerar dem om vilka rättigheter de har i Sverige. De känner sig stärkta i kontakten med vården och andra instanser vars uppdrag är att säkerställa deras trygghet.

I dag har varken Migrationsverket, Socialtjänsten, skolan eller vården den kunskap som krävs.

”I dag har jag delat min historia med andra som varit utsatta. Att träffa dem och få dela erfarenheter är en del av lösningen”. Detta en av många röster från träffarna, som påverkar hur vi arbetar med att förbättra stödet till de flickor och kvinnor som berörs.

Börja prata med de utsatta

Ett av de 17 globala hållbarhetsmålen är målet om jämställdhet och alla flickors och kvinnors rätt att bestämma över sin kropp. Om vi ska nå det målet är bekämpningen av KKS fundamental. Den kampen kommer dock aldrig att vinnas om den inte sätter huvudpersonerna – de berörda flickorna och kvinnorna – i förarsätet. I stället för att prata om dem är det hög tid att börja prata med dem. Deras erfarenheter och förmåga att identifiera behov är avgörande för att Sverige ska vara framgångsrika i detta arbete.

Knapphändig eller obefintlig information

När det kommer till informationen om KKS i Sverige uppger alla de vi möter samma sak: den är knapphändig eller helt obefintlig. I den nationella handlingsplanen mot KKS har Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor fått i uppdrag att förbättra informationen gentemot unga nyanlända och asylsökande. På webbplatsen Ungdomsmottagning på nätet (UMO), som finansieras av alla Sveriges regioner, finns numera information på flera språk. Det visar att utvecklingen går åt rätt håll, men frågan är:

Hur ska en flicka eller kvinna som utsatts för KKS eller är i riskzonen ens hitta informationen? I dag har varken Migrationsverket, Socialtjänsten, skolan eller vården den kunskap som krävs.

Bristen på kunskap bland yrkesverksamma kritiserar även Europarådets expertgrupp för att motverka våld mot kvinnor (GREVIO) i sin granskning av Sveriges arbete med Istanbulkonventionen. Att Sverige har ambition att utbilda fler yrkesverksamma räcker inte, det måste ske i realiteten och i betydligt större omfattning.

”Ett livsfarligt övergrepp”

Könsstympning är ett livsfarligt övergrepp som handlar om att kontrollera kvinnors sexualitet och frihet. Strategier, lagar och handlingsplaner är viktiga verktyg men de blir verkningslösa om de inte utgår från de berörda individerna. Det är flickorna och kvinnorna som sitter på kunskapen och som riskerar sin framtid, kanske sitt liv, för detta fruktansvärda övergrepp. Det är de som vet hur vi kan uppnå förändring tillsammans.