Debatt

Debatt: Restriktionerna isolerar människor i tvångsvård ytterligare

DEBATT. Människor i tvångsvård drabbas svårt av restriktionerna. Ökad isolering och utanförskap i den allt snabbare digitaliseringen försvårar patienternas återanpassning, skriver Nationell samverkan för psykisk hälsa (NSPH).

“För den som redan före pandemin levde avstängd från det övriga samhället, på grund av rättspsykiatrisk vård eller annan sluten tvångsvård, har isoleringen ytterligare förvärrats.”
“För den som redan före pandemin levde avstängd från det övriga samhället, på grund av rättspsykiatrisk vård eller annan sluten tvångsvård, har isoleringen ytterligare förvärrats.”Foto: Martina Holmberg / TT
Detta är en opinionsartikel som speglar skribentens åsikter.

Coronaåret med omfattande besöksrestriktioner och fysisk social distans har på olika sätt tvingat oss alla till att hitta digitala lösningar för det mesta – från arbetsmöten, läkarbesök och undervisning till fullmäktigesammanträden och föreningsmöten. Detsamma gäller även vårt sociala liv, vi erbjuds inte bara att ta del av ett stort och brett utbud av kulturarrangemang, panelsamtal, föreläsningar eller festivaler på nätet – utan vi har också kunnat vara med i digitala afterwork-träffar och släktmiddagar via skärmen.

Restriktioner förvärrar isoleringen

Men för den som redan före pandemin levde avstängd från det övriga samhället, på grund av rättspsykiatrisk vård eller annan sluten tvångsvård, har isoleringen ytterligare förvärrats. Genom den kontakt vi i Arvsfondsprojektet Inflytande i rättspsykiatrin haft och har med patienter, anhöriga och stödpersoner runtom i landet, har det framkommit att det ofta är svårt för patienter att upprätthålla viktiga kontakter under den pågående coronapandemin.

På vissa kliniker har man kunnat träffa anhöriga eller stödpersoner utomhus när vädret tillåtit – men i de flesta fall verkar kontakten helt kommit att begränsas till korta telefonsamtal. Många patienter har dessutom ett begränsat antal samtal som de har tillåtelse att ringa. Detta, ofta kombinerat med stora inskränkningar i att få använda dator eller internet, omöjliggör för den som är patient i vården att till exempel kunna få delta i ett digitalt möte när fysiskt besök inte tillåts.

Digitaliseringen är en utmaning

Vårdens uttalade syfte är att patienten ska tillfriskna, återhämta sig och därmed inte återfalla i brott utan i stället kunna återanpassas in i samhället. Det är ett mål som alla vinner på. För den som slussas ut från slutenvården och övergår till öppenvård blir mötet med världen utanför dock ofta tufft och besvärligt. Det är en lång väg tillbaka, med hinder såsom skam, stigma och utanförskap. Många får svårt att hitta en meningsfull sysselsättning. Man står långt från arbetsmarknaden.

Studier eller föreningsengagemang blir också oöverstigligt för den som inte har verktygen och eller inte har haft möjlighet att följa med i den snabba digitala omställningen. Man kanske inte ens vet hur bank-id fungerar, hur man bokar tid till läkare eller hur man skaffar biljett till kollektivtrafiken.

Men det är inte bara bristen på tillgång till rätt kunskap som försvårar för denna grupp – en skör privatekonomi kan innebära att man helt enkelt inte har råd att skaffa sig den digitala utrustningen som krävs.

Medborgerliga rättigheter

I rättspsykiatrisk slutenvård finns det definitivt en poäng med regler och restriktioner kring telefon och datoranvändande för personer som lider av svåra psykiatriska tillstånd. Det är en fråga om trygghet och säkerhet. Samtidigt kan människor i tvångsvård inte hållas helt utanför digitaliseringen och de otroligt snabba förändringar som nu sker i vårt samhälle.

Det handlar i grunden om mänskliga och medborgerliga rättigheter i en demokrati – men i slutändan om hur vården ska uppnå sitt mål att bidra till återanpassning av patienterna tillbaka till samhället.

Inför digital träning

Bristen på meningsfull sysselsättning under vårdtiden för personer i tvångsvård eller rättspsykiatrisk vård är ett annat svårt och återkommande dilemma. Pedagogiska insatser och konstruktiv digital träning under kontrollerade former skulle därmed ha dubbla förtjänster: en mer meningsfull sysselsättning medan man vårdas och en snabbare återanpassning till samhället som väntar utanför efter vårdtidens slut.


E-postPolitik på allvar

Få GRATIS nyheter och en daglig politisk överblick från Altinget

0:000:00