Hartman: Välfärden ska styras med tillit

Laura Hartman anser att problemet är att medarbetarna ute på fältet, läkare, sjuksköterskor, lärare, socialsekreterare och biståndshandläggare, känner och upplever att deras förmåga inte tas tillvara på det sättet som det borde för att ge bästa service och kvalitet till medborgarna.

– Det finns för mycket regler och för mycket detaljstyrning.  Det är för många mål som kommer in och styr år olika håll. Det är många återrapporteringskrav, olika enkäter med mera som tar för mycket tid, säger Laura Hartman i en intervju med Altinget.

Sedan i somras leder hon regeringens Tillitsdelegation.

När delegationen har kartlagt hur det ser ut med avseende på styrning av offentlig sektor är nästa uppgift att bena ut vad det är som är roten till det onda.

Man kan hoppas att förtroendet för politiker och för det politiska systemet bygger på annat än handlingskraft i form av riktade statsbidrag eller detaljer i ett uppdrag.

– Var kommer styrsignalerna ifrån? Ersättningsmodellerna kan vara ett håll, eller i alla fall det sätt som de tillämpas, säger hon och exemplifierar med primärvården där det ges en ersättning baserad på antalet besök.

– Då finns det risk att man lägger upp arbetet på vårdcentralen så att en och samma åkomma delas upp på flera besök, vilket inte känns meningsfullt för vare sig patienten eller den behandlande läkaren.

Gamla modeller kan vara bra

Laura Hartman poängterar att ineffektiviteten i styrningen inte behöver bero på hur ersättningsmodellen är skriven utan också hur den tillämpas, i kombination med andra styrsignaler.

Delegationen tar avstamp i direktiv från regeringen. Där beskrivs utvecklingen av offentlig sektor från 1990-talet. Då infördes mål- och resultatstyrning. Motivet var för att öka handlingsutrymmet för myndigheter, kommuner och landsting. Men efter ett tag blev politikerna och medborgare missnöjda med bristande måluppfyllelse. Receptet var fler regeringsuppdrag, fler riktade statsbidrag, fler föreskrifter och regler och fler policydokument hos kommuner och landsting.

Men Laura Hartman menar att det inte behöver vara ramverket för den tidens styrmodell som var problematiskt.

– Man måste skilja på hur det var tänkt och hur det har kommit att bli. De problem vi ser är att man inte kunde eller ville hålla fast vid principerna för målstyrning. Man har fokuserat på olika enskilda aktiviteter, insatser och prestationer. Man mäter på en ganska detaljerad och styr på detaljerad nivå snarare än på de övergripande målen, säger Hartman.

Hon anser att en renodlad målstyrning, så som det var tänkt för 20-30 år sedan, kan kombineras med tillitsbaserad styrning.

Delegation för att arbeta utåtriktat

Regeringen har valt att lägga upp arbetet med tillitsstyrning i en delegation i stället för en vanlig utredning.

– I ordet delegation ligger främjande. Vi ska skapa dialog och främja utvecklingsarbete under utredningstiden, medan en traditionell utredning har en fråga som ska analyseras och sedan skriver man ett slutbetänkande. Ett slutbetänkande ingår för oss också men därutöver ingår att vi verkar för att det ska hända saker. Det innebär mycket extern verksamhet i workshopar, seminarier och nätverk.

Laura Hartman poängterar att det inte finns någon färdig modell för tillitsbaserad styrning.

– Det finns ingen färdig modell som vi kan finputsa i detaljer och sedan rulla ut, säger hon och lyfter fram att genom delegationens sätt att arbeta kan olika modeller mejslas fram.

Arbetet för delegationen är omfattande.

– Vi ska analysera hela styrkedjan, från nationell lagstiftning, de olika tillsynsmyndigheternas roll i detta och myndigheternas föreskrifter, till alla nivåer i kommuner och landsting.

I direktiven till delegationen hoppas regeringen att tillitsbaserad styrning ska öka innovationskraften i offentlig sektor.

– Ju mer detaljerat man beställer prestationer, desto mindre blir utrymmet för att prova något nytt. Det blir att svara upp mot den detaljerade beställningen. Det handlar om att öka utrymmet och inte beställa så detaljerat. Men man kan också bygga in incitament som premierar uppfinningar.

Regeringen anser att mängden riktade statsbidrag är hämmande för utvecklingen av den offentliga sektorn. Delegationen kommer att titta på det problemet men är osäker på omfattningen av en sådan analys.

– Jag är inte säker på att vi kommer att gå så djupt in i riktade statsbidrag. Det får vi se när vi kommit längre i våra analyser av styrkedjor och också diskutera avgränsningar inom delegationen och med uppdragsgivaren. Men det är klart, ett riktat statsbidrag blir ytterligare en styrsignal. Grundprincipen är kommunalt självstyre. Ju fler riktade statsbidrag, desto fler styrsignaler. Då blir risken generellt att utrymmet minskar för de aktörer som finns längst ut i kapillärerna.

Detaljreglerar sig själva

Men regeringen ska inte lastas för all detaljstyrning som finns, vare sig i kommuner eller ens i regeringens egna myndigheter.

– Myndigheter är också bra på att själva hitta på olika riktlinjer, policyer och regler. Man organiserar sig på det sättet att det tynger ned den enskilda medarbetaren, säger Hartman och påpekar att det krävs mod att ta bort sådana saker och att det även krävs mod för att inte sedan komma med nya detaljstyrande regelverk.

– Speciellt när något går fel, att inte reagera med att ”nu styr vi upp det här”.

Delegationen ska initiera försöksverksamheter som, om de lyckas, kan användas som goda förebilder.

– Jag vill ha försök inom olika områden och i olika delar av styrkedjan. Detta för att få en heltäckande bild. Arbetet att bjuda in och identifiera lämpliga försöksverksamheter pågår som bäst hos oss. Jag är hoppfull att hitta en bra uppsättning.

Många på kommuner och landsting upplever i dag tillsynsmyndigheternas arbete att vara för mycket av pekpinnar och för lite ett stöd för att utveckla verksamheten.

– Tillsynsmyndigheterna är en del i vårt jobb, vi ska se över deras arbete ur två perspektiv.

– Det ena handlar om hur tillsynsmyndigheters verksamhet kan stödja i lärandet så att det inte upplevs så störande eller att tillsynen fokuserar på fel saker. Det andra perspektivet handlar om samordningen mellan olika tillsynsmyndigheter.

Tillsyn av flera 

Här är problemet att flera myndigheter kan bedriva tillsyn på samma verksamhet utan att samarbeta.

– Arbetsmiljöverket är ute hos skolor och kan komma fram till att det finns för många rutiner och riktlinjer. Sedan kommer Skolinspektionen på besök och säger att det saknas riktlinjer och rutiner. Det kan handla om att samordna besöken.

För den som styr, oavsett nivå, kan det ofta vara frestande att hitta en snabb lösning och visa handlingskraft genom att införa en lag, föreskrift, eller policy. Eller att förbättra något genom att införa ett riktat statsbidrag.

– Man kan hoppas att förtroendet för politiker och för det politiska systemet bygger på annat än handlingskraft i form av riktade statsbidrag eller detaljer i ett uppdrag.

Laura Hartman påpekar att tillitsbaserad styrning inte handlar om ett tillstånd utan kontroller eller mätningar av verksamheter.

– Det finns en myt om att vårt arbete handlar om att vi slutar att kontrollera och att vi slutar mäta. Det behövs en kontrollfunktion som griper in när det går illa, eller helst innan det går allt för illa. Att mäta kommer vi att fortsätta med. Men våra förslag kommer med all säkerhet att handla om att mäta andra saker än i dag och sluta mäta saker där alla är överens att det inte bidrar till någonting.