Vad vore väl riksdagsdebatten om skolan utan medier?

ANALYS. Det var dålig stämning i kammaren när frånvarostatistik och granskning av Pisaresultaten debatterades häromveckan. Intressant nog hade snart sagt varje diskussionspunkt sin upprinnelse i mediegranskningar. 

– Så fort vi får någon medieuppgift om att det finns 5 000-6 000 hemmasittare – och vi vet inte hur många barn som faktiskt sitter hemma – frågar många politiker helt plötsligt varför det är så.

Det sa Roger Haddad, utbildningspolitisk talesperson (L) i riksdagen i förra veckan, när ledamöterna diskuterade Riksrevisionens rapport om undantag från skolplikten, en granskning som tillkommit på grund av det omskrivna Ystadfallet. 

– Detta är verkligheten, och att det krävs journalister för att upptäcka varje enskilt fall är inget vi borde acceptera, sade Centerpartiets Niels Paarup-Petersen (C) i samma debatt

Medierna röd tråd i riksdagsdebatten

Medier och journalister gick som en röd tråd genom de utbildningspolitiska debatterna den dagen. Diskussionen om skolplikten föranleddes som sagt av Ystadfallet, först skildrat i Sydsvenskan. Fallet rörde fem barn som i flera år frånvarade från skolan. Föräldrarnas förevändning till kommunen var att de bodde utomlands, trots att barnen i själva verket hölls hemma i huset i Ystad hela tiden.

Riksrevisionens rekommendationer om förtydliganden i skollagen, mer tillsyn och uppdrag till Skolverket att ta fram vägledning vandrade med lätthet genom såväl utskott som riksdag och uppmaningen till regeringen blev att följa Riksrevisionens rekommendationer.

S, MP och V vill inte ha frånvaroregister

Oenighet uppstod emellertid i frågan om det borde införas ett nationellt frånvaroregister. Kammaren uppmanade slutligen uppmaningen till regering att se över frågan, men S, MP och V reserverade sig. 

– Att skapa ett nationellt frånvaroregister kommer inte att göra att en enda unge med problematisk frånvaro kommer åter till skolan, förklarade Linus Sköld (S), som menade att förslaget bara kommer att skapa mer administration för skolorna, utan att lösa problemen med frånvaro.

Han fick medhåll från Daniel Riazat (V), som även påtalade att Skolverket självt inte ser något syfte med nationell frånvarostatistik.

Skolverket vill si, utredaren och SKR vill så

Det stämmer att Skolverket har varit tydligt negativt till sådan statistik. När TV4:s Kalla Fakta kartlade hemmasittandet 2018 beräknade man mängden hemmasittare genom att skicka ut enkäter till 500 slumpvis utvalda skolor och sedan vikta dem för att uppskatta problematikens storlek i riket. I den efterföljande debatten avvisade Skolverket idén om att föra nationell frånvarostatistik, bland annat med hänvisning till att sådan inte förändrar något i de enskilda barnens situation.

Men även om medier kan granska och även om deras arbete kan mynna ut i både myndighetsrapporter och riksdagsbeslut, så kan inte varje enskilt barn bli föremål för riksdagsdebatt eller mediala avslöjanden. Någonstans där blir statistik politikens och myndighetsutövandets vän. Problemen synliggörs och kan skäras och analyseras, ansvar därmed utkrävas.

Beklagar Skolverkets inställning

Det är inte bara riksdagen som tycker olika. 2017 skrev Malin Gren Landell, som utrett frågan om skolfrånvaro i "Saknad! Uppmärksamma elevers frånvaro och agera." (SOU 2016:94) en debattartikel i vilken hon besviket konstaterade att Skolverket avvisat hennes förslag om nationell insamling av frånvarostatistik i sitt remissvar. Även SKR har förordat nationell statistik på området och beklagat Skolverkets inställning. 

Å andra sidan finns gott om problem vi har statistik över, som inte heller de blir lösta...  

Bråkigt om Pisafrågan

Också en hetare potatis – frågan om man skulle tillsätta en oberoende granskning av Sveriges Pisagenomförande – diskuterades samma dag. Även här är upprinnelsen medieuppgifter, denna gång från Expressen, som skildrat att Sverige plockat bort fler (utlandsfödda) elever från Pisatestet än andra länder och därigenom kunnat bättra på resultaten.

Efter en förnyad granskning av Sveriges genomförande landade OECD häromdagen för andra gången i att Sveriges genomförande var korrekt. Den granskningen har dock också ifrågasatts.

Men ändå. Godkänt, från den som utför mätningarna. Borde det inte räcka så? Tja, det var det som var knäckfrågan i kammaren, där debatten blev yvig och ilsken. Där oppositionen ansåg att OECD hade egenintresse i att inte underkänna ett resultat man redan godkänt förut, menade regeringspartierna samt C och V att OECD:s utlåtande räcker gott.

Hårda anklagelser flög genom kammaren

För den som föreställer sig att folkvalda träter om stora principfrågor och ideologi kan en oenighet kring hur man bäst granskar ett test låta torr och föga inspirerande. Men skenet bedrar! Diskussionen som följde hade både ideologi och hetta. Hårda anklagelser om Trumpskt beteende, trixande och manipulation med statistiken, konspirationsteorier och korruption flög genom kammaren.

Centerpartiet, som ändå röstade med regeringen och V, fick en skopa från Vänsterpartiets Daniel Riazat, som undrade om C ”lämnat marknadsexperimenten” bakom sig. Riazat förklarade även hela grunden för debatten skakig och hänvisade till en granskning i Dagens ETC av Expressens avslöjande, där journalisten har ansetts gå Engelska skolans ärenden.

Den argumentationen recenserades av Moderaternas Kristina Axén Olin som ”Svensk damtidning-nivå” och ”slaskdebatt” medan Vänsterpartiet kontrade med att det var märkligt att M i den här frågan ”helt plötsligt vill ha väldigt mycket information” och efterfrågade syftet med denna önskan. 

Från Trump till kvittoaffärer

Annika Hirvonen Falk (MP), menade å sin sida att oppositionens egentliga syfte var att underminera OECD:

– Jag menar att det är en del i populistiska partiers arbete med att underminera mellanstatliga organisationer generellt. Vi har sett hur Donald Trump i USA underminerar Världshälsoorganisationen och FN. Jag är på riktigt orolig över om vi har partier i Sveriges riksdag som vill påstå att internationella organisationers undersökningar inte är trovärdiga, inte ens om de internationella organisationerna själva styr tolkningen av sina egna studier. 

SD:s Patrick Reslow kontrade med att att fråga Hirvonen Falk om Sverige ska vara en bananrepublik, varpå Daniel Riazat hoppade in och ville diskutera Reslows kvitton.

Dålig stämning = hög konfliktnivå

Allt annat än toppenstämning, kort sagt. Mest intressant i replikskiftet var kanske just detta: att konfliktnivån i svensk skolpolitik just nu är så pass hög att i stort sett vilken tråkfråga som helst kan förvandlas till eldfängd oenighet. Att just Pisafrågan ändå landar så är förvisso inte obegripligt, den ligger fastkilad mitt i förkastningssprickan mellan två av Sveriges mest konfliktfyllda frågor, den om migration och integration och den om friskolor. 

Under tiden har Riksrevisionen nyligen inlett en egen granskning av urvalet av elever till Pisa-undersökningen. Kanske lika bra, nu när frågan blivit så infekterad. 

Men vilken tur att det finns medier, ändå! Vad skulle de annars gräla om i riksdagen?

Forrige artikel Lätt att förstå Rödings val att lämna sandlådan runt högskoleprovet Lätt att förstå Rödings val att lämna sandlådan runt högskoleprovet