Vad gör skolminister Lotta Edholm åt lärarbristen?
Lärarbristen är en fråga om ojämlikhet och den tidigare S-regeringen gjorde mycket för att komma åt problemen. Men vad gör egentligen regeringen? Det undrar Mats Wiking, riksdagsledamot (S) och ledamot i utbildningsutskottet, som har ställt en fråga till skolminister Lotta Edholm om saken.
Mats Wiking
Riksdagsledamot (S)Lärarbristen i Sverige har varit ett återkommande problem under många år. En prognos från Skolverket från 2021 beräknar att det kommer att saknas 12 000 behöriga lärare och förskolelärare fram till år 2035.
Brist på lärare leder tills svagare skolresultat och att skolan får ännu svårare att rekrytera såväl lärare som elever.
Bristen väntas bli störst på yrkeslärare i gymnasieskolan och ämneslärare i grundskolans årskurs 7–9. Det kommer även att fattas förskollärare och grundskollärare med inriktning mot årskurs 4–6. Det utbildas helt enkelt inte tillräckligt många lärare för att klara de kommande behoven.
Akut brist, här och nu
Men det saknas också akut lärare här och nu på många platser vilket påverkar kvaliteten på undervisningen och elevernas skolgång. Samtidigt undervisar en del lärare i ämnen de saknar behörighet för, helt enkelt för att skolorna ska få ihop det.
Många skolor har svårt att rekrytera och behålla kompetent personal. Detta är särskilt påtagligt i socioekonomiskt utsatta områden, där skolorna har störst behov av stöd. Faktum är att det till och med finns studier som visar att lärarbristen inte är ett generellt problem i svensk skola – utan ett problem koncentrerat till skolor i socioekonomiskt svagare områden.
Lärarbristen är en fråga om ojämlikhet och den ojämlikheten har ökat de senaste årtiondena. Den förstärker också sig själv då brist på lärare leder tills svagare skolresultat och att skolan får ännu svårare att rekrytera såväl lärare som elever.
S-regeringens arbete behöver fortsätta
Den tidigare socialdemokratiska regeringen gjorde mycket för att komma åt problemen. Vi gjorde stora investeringar i mer personal och mindre barngrupper. Vi lyssnade på lärarfacken och höjde lärarlönerna och det anställdes fler lärare men också lärarassistenter som kunde avlasta lärarna.
Vi stärkte också elevhälsan med fler speciallärare. Framförallt gjordes riktade satsningar mot områden med socioekonomiska utmaningar. Det var ett arbete som var viktigt men som inte räcker. Det behöver fortsätta.
Vad tänker skolministern göra?
Jag har därför ställt en skriftlig fråga till skolminister Lotta Edholm (L) om vad hon tänker göra för att motverka lärarbristen i Sverige och säkerställa att alla elever, oavsett bakgrund och bostadsort, får tillgång till kvalificerade och behöriga lärare.
Att lösa lärarbristen borde vara en av regeringens främsta prioriteringar.