SD: Under all kritik – beslut måste kunna tas på distans

Torsdagen den 5 mars genomfördes en totalförsvarsövning i riksdagen. Syftet var att genom ett fingerat fall se hur Sverige fungerar och agerar i kristider. Få anade då vad som komma skulle. Coronaviruset togs förvisso upp under den frågestund som följde, men än så länge fungerade såväl vårt land som de flesta andra länder precis som vanligt.

Veckan därefter hade världen helt plötsligt förändrats. Virusets framfart hade fått ett flertal europeiska länder att agera kraftfullt, däribland vårt grannland Danmark, som stängde såväl gränser som skolor samt skickade hem alla offentliganställda. Det var resoluta beslut från makthavare som uppvisade ledarskap i en svår tid. I Sverige valdes däremot en annan väg, vilket under våren bidrog till att epidemin i vårt land utvecklades betydligt mer negativt än i våra grannländer.

Förändrat utskottsarbete

Riksdagsarbetet förändrades drastiskt efter ett beslut av partiernas gruppledare. Från och med den 16 mars skulle endast 55 ledamöter delta vid beslut i kammaren. Seminarier, visningar av riksdagen och besöksverksamhet (såsom gymnasiebesök) ställdes in. Ledamöterna uppmanades att vara restriktiva med sitt resande, inte minst gällde det oss som reser till och från Stockholm i veckorna. (I praktiken blev detta förvisso inte svårt att förhålla sig till när möjligheterna att resa kraftigt inskränktes.)

Men det var inte bara kammararbetet som förändrades, utan även utskottsarbetet. Nu skulle sammanträdena hållas på distans, via telefon, och samtliga studiebesök ställdes in. Myndigheter bjöds in till digitala möten och så vidare.

En sällsynt samarbetsanda 

Folkvalda i landets lagstiftande organ var mer eller mindre förpassade till en teknik á la 90-talet.

Patrick Reslow (SD)
Gruppledare i utbildningsutskottet

Det skulle snabbt visa sig att Sveriges beredskap inte alls var så god. Riksdagens arbetsredskap för att hantera digitala möten var under all kritik och strul med tekniken var vanligt förekommande. Men inte bara det. Det saknades även formella möjligheter att till exempel kunna ha ett utskottssammanträde via Skype. Bara en sådan sak. Folkvalda i landets lagstiftande organ var mer eller mindre förpassade till en teknik á la 90-talet.

Det skulle dröja ända in i juni månad förrän utbildningsutskottet kunde ha sitt första Skypemöte. Det är inte hållbart. Regelverket måste öppna upp för att beslut ska kunna tas även på distans om det så krävs. Det ska vara restriktivt, men möjligheten måste finnas.

Coronakrisen skulle även i viss utsträckning påverka samarbetet i utskottet. Det gjordes ansträngningar för att finna gemensamma lösningar på praktiska problem som rörde corona, såsom till exempel möjligheten för huvudmännen att kunna stänga skolor. Här tycker jag att det uppvisades en sällsynt konstruktiv och lyhörd samarbetsanda – allt för att göra det allra bästa för eleverna i en svår tid. Det betyder inte att det inte fanns meningsskiljaktigheter, men det gjordes större ansträngningar än annars för att nå samförstånd.

Det framtida skolvalet

Under våren dök andra viktiga frågor upp, som dessvärre kom i skymundan av coronaepidemin. En sådan var utredningen om det framtida skolvalet, där tydliga konfliktlinjer blottades. Om det inte vore för epidemin skulle förmodligen den debatten ha präglat vårens debatter och frågan kommer förmodligen att återkomma när riksdagen återgått till sitt normala arbetssätt.

Lider med eleverna

Mitt i denna kris har lärare och rektorer arbetat hårt för att hålla skolorna igång. Jag lider också med de elever som inte fick uppleva en vanlig student efter flera års slit i skolan, men förhoppningsvis blev det ändå en minnesvärd dag. Att det finns mycket att lära av hur coronakrisens första månader hanterades av regering och myndigheter är helt klart och kanske kan nästa totalförsvarsövning i riksdagen ge en mer realistisk bild av Sveriges krisberedskap.