PWC: Dåliga villkor för rektorer drabbar undervisningen

Viktor Prytz
Certifierad kommunal revisor, Rådgivare offentlig sektor, PWC
Marie Lindblad
Certifierad kommunal revisor, Rådgivare offentlig sektor, PWC
Erik André
Rådgivare offentlig sektor, PWC
Jenny Nordqvist
Rådgivare offentlig sektor, PWC

Skola och utbildning är ständigt aktuella ämnen. Alla har vi vår egen erfarenhet av skolgången och de flesta av oss har åsikter som kan vara mer eller mindre underbyggda. Ansvariga för att hantera de återkommande ämnena i debatten med brister i tillgången på lärare, utmaningar i tillgängliga resurser, kommunala och statliga målsättningar samt elevers behov och förutsättningar är landets rektorer.

Många utmaningar

Utmaningarna är många och svåra och det är rektorerna som i stor utsträckning behöver hantera dem. De bär inte bara en viktig del av det strategiska arbetet för en bättre framtid för våra barn utan också ett bättre samhälle för oss alla. Samtidigt kan vi konstatera att rektorerna har varierande och bristfälliga förutsättningar att ta detta ansvar. Det är viktigt att huvudmännen ger rektorer de allra bästa förutsättningarna för att utvecklas och verka i en värld som förändras allt snabbare. 

Kommuner som inte prioriterar rektorernas utveckling genom fokuserad och planerad kompetensutveckling fullföljer inte sitt ansvar och kommer att få det svårare med rekrytering av rektorer. 

PWC har under de senaste åren gjort ett flertal granskningar av i vilken omfattning kommunala huvudmän skapar förutsättningar för rektorerna i deras grundskolor. Dessa granskningar har visat både positiva och negativa effekter av hur olika förutsättningar får en direkt påverkan på våra barns vardag. Här är de viktigaste slutsatserna som vi har kommit fram till. 

• Stöd. Det finns variationer mellan kommuner hur stödet är organiserat och utförs. Detta är naturligt med tanke på kommunernas olika grundläggande förutsättningar. Däremot måste huvudmännen se till att stödet är likvärdigt och enhetligt inom kommunen. Övergripande rutiner och regelverk för kvalitetsarbete, ekonomistyrning, arbetsmiljöfrågor och lokaler måste följas, samtidigt som stödet är likvärdigt till samtliga. Vidare måste det finnas kapacitet, resurser och ett lokalt stöd inom skolan med till exempel skoladministratörer och assistenter.
  
  
• Befogenheter och mandat. Det förekommer att rektorer har ansvar för flera skolor eller skolformer som till exempel förskola och skola. En rektor med för stort personalansvar, eller som arbetar med flera läroplaner parallellt, har fel förutsättningar. Följden kan bli att lärare och personal får bära ett för stort ansvar, med en ökad arbetsbörda utöver ordinarie uppdrag som oönskat resultat.
  
  
• Resursfördelningen. Resursfördelningen måste bygga på en analys av verksamheterna: vilka fördelningsfaktorer, nyckeltal och volymer har störst respektive minst betydelse för skolan? Effekterna av fördelningssystemet i form av ekonomiskt utfall och kvalitet behöver regelbundet följas upp för att kunna justera i modellen utifrån hur effekterna ser ut samt hur behov och nyckelfaktorer förändras. Vidare måste själva fördelningsmodellen vara förankrad hos rektorerna. Rektorernas förståelse för fördelningen och budgetarbetet är avgörande för att kunna arbeta med ekonomistyrning samt ekonomi i relation till kvalitet.
  
  
• Kompetensutveckling och utveckling av ledarskapet. Utöver sin formella utbildning behöver rektorer kontinuerlig kompetensutveckling. Kommuner som inte prioriterar rektorernas utveckling genom fokuserad och planerad kompetensutveckling fullföljer inte sitt ansvar och kommer att få det svårare med rekrytering av rektorer. Rektorerna har ofta en pressad arbetssituation som kräver prioriteringar. De lokala cheferna har oftast en bra bild av rektorernas arbetssituation och kan hjälpa dem att prioritera just det pedagogiska ledarskapet.

De fyra fokusområde vi lyfter fram utifrån våra granskningar anser vi utgör det ramverk av förutsättningar som en kommunal huvudman ansvarar för. Vi har i granskningarna konstaterat att det finns kommuner som tar detta ansvar i viss utsträckning. Vi har även konstaterat att det finns kommuner där förutsättningarna för rektorerna är långt ifrån tillfredsställande. Rektorerna har en avgörande roll när det handlar om våra barn och elevers utbildning. När förutsättningarna för dessa brister och blir den svagaste länken kan det leda till brister i undervisning och kvalitet vilket riskerar att få långtgående negativa konsekvenser för Sverige.

De kommunala huvudmännen behöver i större utsträckning ta ansvar för att skapa de bästa möjliga förutsättningarna för rektorerna och på så vis skapa en grund för utbildning med hög kvalitet som motsvarar uppdraget. Först då kan vi förvänta oss att rektorerna kan genomföra sitt uppdrag i enlighet med styrdokumenten och kräva att samtliga elever ska nå målen.