Lektor: Ta kommandot kring praktiknära skolforskning

Av: Anette Jahnke,
lektor i pedagogik, Göteborgs universitet och projektledare vid Ifous

Precis efter att de första systematiska översikterna levererats och medel till forskningsprojekt fördelats från Sveriges yngsta skolmyndighet Skolforskningsinstitutet så avgår direktören. Vad är det som sker? Hur står det till med intresset för praktiknära forskning hos myndigheter, lärosäten och ett utbildningsdepartement med tre ministrar?

ULF-avtal

Nyligen talade jag med en rektor som med sina lärare ville fördjupa kvalitén i det kollegiala lärandet med hjälp av aktionsforskning. ”Jag läste om att universiteten fått medel, det ska sättas igång samverkansmodeller kring praktiknära forskning. När kan vi börja?”.

Det rektorn syftade på var de 125 miljoner kronor som gått till fyra lärosäten för att bedriva en försöksverksamhet kring samverkan mellan lärosäten och huvudmän kring praktiknära forskning. Utgångspunkten i lärosätenas arbetet är att utforma så kallade ULF-avtal som till exempel ska underlätta kombinationstjänster.

Samverkan

På Skolverket jobbar 737 personer, på Skolinspektionen 470 och Specialpedagogiska skolmyndigheten 1186. På Skolforskningsinstitutet arbetar 15. Hur stor eller liten kan en myndighet vara? Vilken myndighet ska göra vad? Svar på dessa frågor fås 1 juni 2018, då redovisas en översyn av ansvarsfördelningen och organiseringen av myndigheterna.

Men alla lärosäten har sedan högskolereformen 1977 i uppdrag att samverka. Hur sker samverkan idag kring praktiknära forskning? Hur skulle den kunna ske? Svar på dessa frågor får vi i en utredning som redovisas 1 mars 2018.

Ett exempel på samverkan är vi som skrivit forskningsansökningar och följt Skolforskningsinstitutets annorlunda kriterier. Här avkrävdes vi med rätta att motivera forskningens relevans för skolan och i år fanns möjlighet att inkludera lärare i forskargruppen. Men få får medel. Förra året delade 7 projekt (av 122) på 30 miljoner och i år 5 projekt (av 94) på 20 miljoner. En beviljandegrad på ca 5 procent. Beviljandegraden vid VR:s utlysningar inom utbildningsvetenskap är ca 10 procent. Att det anslås förbluffande lite medel är sedan länge känt.

Skollagen slår fast att skolans utbildning ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. Men vad detta innebär i praktiken är inte helt självklart. Hur mycket ska då staten bidra med för att säkra den vetenskapliga grunden? Och till vem? Hur ser balansen ut mellan myndigheterna?

Samspel mellan myndigheter och lärosäten

På Skolverket jobbar 737 personer, på Skolinspektionen 470 och Specialpedagogiska skolmyndigheten 1186. På Skolforskningsinstitutet arbetar 15. Hur stor eller liten kan en myndighet vara? Vilken myndighet ska göra vad? Svar på dessa frågor fås 1 juni 2018, då redovisas en översyn av ansvarsfördelningen och organiseringen av myndigheterna.

Men därutöver skulle en översyn behövas kring samspelet mellan skolmyndigheter och lärosäten. Idag är Skolverket lika stort som en mindre högskola, och verksamheten erbjuder en strid ström av utbildningar. Skolkommission föreslog en ”nationell funktion” som parallellt med akademin skulle ha ansvaret för lärares kontinuerliga professionsutveckling. Vem ska göra vad av myndigheter och lärosäten?

Allt fler huvudmän tar kommandot

Utredningar i alla ära – när kan vi börja som rektorn frågade? På samma sätt är vi många forskare som vill forska nu. I väntan på översyner, ramverk och beslut från statligt håll är mitt råd att vända sig till huvudmännen. Allt fler huvudmän tar själv kommandot. De bygger upp sin egen kapacitet genom att till exempel forskarutbilda sin personal eller så går grupper av huvudmän ihop och finansierar den forskningen de har behov av till exempel genom forskningsinstitutets Ifous verksamhet. Tillsammans kan tempot hållas uppe!

Artikeln bygger på ”Tappa inte tempot med praktiknära skolforskning” i Skola och samhälle, 30/11,