Lärarförbundet: Det behöver inte ta 40 år att lösa krisen

47 procent obehöriga

Lärarförbundet har analyserat åldersfördelningen inom lärarkåren. Det visar sig att tio procent av lärarna i grundskolan är i åldern 60 till 65 år. Dessutom är en väldigt stor andel av de unga lärarna obehöriga. Bland de unga lärarna är inte ens hälften, 47 procent behöriga. Statistiken från Skolverket talar också sitt tydliga språk. Idag saknas cirka 60 000 behöriga lärare och bristen tycks växa till nära 80 000 fram till början på 2030-talet – om inget görs. Politiker på alla nivåer måste börja ta större ansvar.

40 år innan problemet är löst

Tyvärr visar antagningsstatistiken till högskolan att det är färre sökande till förskollärar-, grundlärar- och ämneslärarutbildningar höstterminen 2018 jämfört med höstterminen 2017. Med ett sjunkande söktryck är det svårt att minska lärarbristen.

Skulle Skolverkets prognos bli verklighet ser det ut att ta närmare 40 år innan lärarbristen är löst. Det innebär att inte bara de som föds idag, utan även deras barn kommer att möta en skola där det saknas kompetenta och behöriga lärare.

Vaga lösningar från politiker

Lyssnar man på politikerna i valrörelsen, så hör man att det i alla läger finns en insikt om att läraryrket måste bli mer attraktivt och att det handlar om våra arbetsvillkor och våra löner. Det är bra. Vi har gått ifrån att ha en skoldebatt om att allt är skolans och lärarnas fel till att beslutsfattare och opinionsbildare ser att lärarna är lösningen. Mindre bra är att politikernas konkreta lösningar fortfarande är vaga och uppenbart otillräckliga.

Pressa huvudmännen

Politiken har klivit längre och längre in i klassrummet, istället för att visa förtroende för lärarprofessionen.

Politikerna talar mycket och gärna om att det är just som kunskapsnation Sverige ska möta framtiden. Men då går det inte att vänta 40 år! Besluten som stärker läraryrkets attraktivitet måste fattas nästa mandatperiod.

Så vad behöver göras? För det första måste nästa regering ta ett stort strategiskt ansvar för att höja lärarlönerna. Kommunerna och de fristående skolorna måste pressas att satsa uthålligt på lärarnas löner många år framöver, så att gapet till alternativa yrkesval minskar.

Läs också: Öppet brev till politikerna: Detta är er utmaning

Men högre löner räcker inte. Lärare måste, för det andra, få ägna sig åt det som är viktigt för eleverna, inte en massa administrativa uppgifter som tar enorm tid, men har liten betydelse för eleverna eller undervisningens utveckling. Tiden för att planera, följa upp och utveckla undervisningen, för kollegialt samarbete och lärande måste öka.

Vallöftena räcker inte

Så visst är det bra att till exempel Socialdemokraterna och Liberalerna under valrörelsen förbundit sig att göra satsningar på lärarassistenter som kan avlasta lärarna från administrativa arbetsuppgifter som inte direkt har med undervisning att göra och frigöra tid för det som utvecklar undervisningen.

Men inte heller det räcker. Partierna måste ha kraften att rensa i styrdokumenten och minska skyldigheter och arbetsuppgifter som idag tynger lärarna. Vi lärare måste få större inflytande över vad vi lägger vår tid på och hur vi använder vår kompetens bäst.

Ingen arena för politisk tävlan

Den utveckling som pågått under 2000-talet med mer detaljstyrning, kontroll och krav på dokumentation har kringskurit oss lärare och gjort att vi fastnar i arbetsuppgifter som knappast förbättrar elevernas kunskapsresultat. Politiken har klivit längre och längre in i klassrummet, istället för att visa förtroende för lärarprofessionen. Politikerna måste börja rensa bort istället för att lägga till.

Det här behöver ske i brett samarbete med stabila politiska lösningar som håller långsiktigt. Skolan är inte betjänt av politisk ryckighet och borde inte ses som en arena för politisk tävlan. De politiska partierna borde se sig själva som delar i ett skollag där alla är bärare av stafettpinnen.