KD: Låt ämneskunniga forskare även vara gymnasielärare

DEBATT. För att lösa lärarbristen, kan man kolla på sjukvården. Låt ämneskunniga forskare kombinera sin anställning med att vara gymnasielärare, skriver Pia Steensland (KD), riksdagledamot.

Av: Pia Steensland (KD)
riksdagsledamot 
 

Lärarbristen i skolan eskalerar och är ett reellt problem. År 2025 beräknas Sverige sakna mer än 65 000 lärare. För att göra skolan till en attraktiv arbetsplats krävs flera åtgärder; förbättrad arbetsmiljö och arbetsvillkor krävs för att kunna rekrytera motiverade personer till läraryrket. Möjlighet att göra karriär och snabbare vägar in i läraryrket är också viktiga faktorer. Till exempel vill vi att den kompletterande pedagogiska utbildningen ska kortas till ett års studier, jämfört med dagens ett och ett halvt år, för att fler redan yrkesverksamma personer med ämneskunskaper ska kunna bli lärare.

Många hinder för forskare

Forskare vid universitet och högskolor är en yrkeskategori som besitter djupa ämneskunskaper och som efter komplettering av grundläggande pedagogisk utbildning, skulle kunna avhjälpa den akuta lärarbristen inom gymnasieskolan. Men det finns idag flera hinder för forskaren som vill behålla forskningen parallellt med en anställning som gymnasielärare.

Kombinationsanställning bör innefatta gymnasieskolan 

I enlighet med högskolelagen och högskoleförordningen kan en klinisk forskare vid högskola eller universitet samtidigt upprätthålla en anställning som exempelvis specialistutbildad läkare eller psykolog inom hälso- och sjukvården. Detta kallas kombinationsanställning. Det statliga pensionsavtalet medger emellertid endast en kombinationsanställning om tjänsten vid landstinget är ”fast förenad med kliniska arbetsuppgifter”.

Men om kombinationsanställningar även skulle kunna innefatta gymnasieskolan och därmed tjänster som inte är ”fast förenad med kliniska arbetsuppgifter”, skulle forskare kunna bidra till att täcka det stora behovet av behöriga gymnasielärare.

Låg anställningstrygghet i akademiska världen  

Jag är själv docent vid Karolinska Institutet. Även om jag idag är tjänstledig från min forskaranställning känner jag, precis som många kolleger vid olika lärosäten runt om i Sverige, en frustration över den låga anställningstryggheten inom den akademiska världen. Det är sällsynt med en tillsvidareanställning där lärosätet bekostar lönen.

Forskare som inte är kliniker måste därför ofta finansiera hela sin egen lön genom forskningsanslag, anslag som sökes i allt tuffare konkurrens, ofta löper under en kort period samt endast täcker delar av sin egen och doktoranders löner samt omkostnader för forskningen. Effekten blir att en oproportionerligt stor del av arbetstiden läggs på att söka forskningsanslag istället för att faktiskt bedriva forskning. Om anslagen uteblir under en period är det inte ovanligt att forskaren blir uppsagd från en tillsvidareanställning med motiveringen ”arbetsbrist”.

Många positiva effekter  

Om det vore möjligt att inneha en kombinationsanställning mellan ett universitet/högskola och en gymnasieskola skulle det framför allt avhjälpa den akuta lärarbristen inom gymnasieskolan. Men det skulle även medföra flera andra positiva effekter.

Kopplingen mellan gymnasieutbildning, högre utbildning och forskning skulle stärkas. Anställningstrygghet för forskare vid våra lärosäten skulle öka. Fler disputerade skulle kunna stanna kvar inom akademin och på deltid bedriva strategisk viktigt forskning då de inte riskerar att bli uppsagda från lärosätet på grund av ”arbetsbrist” under en period med färre beviljade forskningsanslag. Låt oss öppna för den möjligheten.

Forrige artikel Utredare: Så ska vi locka utländska studenter Utredare: Så ska vi locka utländska studenter Næste artikel KD: Ge högskolorna incitament att möta arbetsmarknadens behov KD: Ge högskolorna incitament att möta arbetsmarknadens behov