Fegt beslut av Jaara Åstrand

KRÖNIKA. Lärarförbundets ordförande Johanna Jaara Åstrand har fattat beslut som kan  leda till minskat oberoende för journalistiken i förbundets tidningar. Ett sorgligt och fegt beslut, skriver Altingets chefredaktör Mattias Croneborg.

Lärarförbundet går samma väg som många andra organisationer med egna tidningar. Förbundet vill minska oberoendet för de tidningar som förbundet har i sin verksamhet. Flaggskeppet i denna tidningsflora är Lärarnas tidning.

Det som hänt är att förbundet har beslutat att all information ska planeras gemensamt. Ett annat beslut är att i riktlinjerna för förbundets tidningar har en mening tagits bort. Den mening som tidigare sa att tidningarna ska granska sitt eget förbund.

Oberoende minskas på två sätt

Det första beslutet innebär att oberoendet ska minska i största allmänhet. Det andra beslutet är att oberoendet ska minska i den specifika frågan som rör tidningens förhållande till det egna förbundet.

Till Lärarnas tidning säger Jaara Åstrand följande:  

– Vi vill att våra journalister lägger sin tid på att granska politiska beslut som har effekt i våra medlemmars vardag. Vi vill även att de granskar vilken påverkan våra processer och beslut har. Men granskningen av Lärarförbundet, det har vi nästan 600 revisorer till. De har medlemmarnas förtroende att granska både vad vi lägger pengarna på och att våra mål uppfylls.

Jaara Åstrand får gärna rätta mig om jag har fel. Men jag tolkar hennes uttalande som att det Lärarförbundet gör i den politiska beslutsprocessen, alltså påverkansarbete mot politiker och tjänstemän inom regering, riksdag och myndigheter, det ska tidningarna skriva om. Men granskning av förbundets beslut som direkt rör medlemmarna, och hur verksamheten sköts i största allmänhet, den granskningen ska göras av revisorer.

Konstigt resonemang

Siffran 600 revisorer är visserligen imponerande. Men med Jaara Åstrands resonemang skulle ingen organisation behöva en journalistisk granskning. För nästan alla organisationer blir granskade av revisorer.

Drivkraften i de här typen av beslut är att organisationer vill ha tidningar därför att de är bra på att väcka uppmärksamhet och blir lästa. Men en anledning till att tidningar blir lästa är just att de är oberoende och talar med en egen fri röst. Redaktionerna beslutar självständigt vad de ska göra, hur de ska göra det, och hur det ska presentera materialet. Den ansvariga utgivaren tar sina beslut i hänsyn till grundlagen och de pressetiska reglerna.

Vad betyder då Lärarförbundets beslut mer konkret? Tänk att någon av dess tidningar har fått kännedom om ifrågasatt ledarskap, eller vantrivsel, eller dålig handläggning av enskilda fackliga ärenden inom Lärarförbundet. Vad ska då redaktionsledningen göra? Från mitt perspektiv är svaret givetvis att tidningen ska publicera. Men det verkar inte ledningen på Lärarförbundet tycka. 

Prioritera rätt

Grundlagen står långt över Lärarförbundets olika policyer. De etiska reglerna för medier ligger förhoppningsvis en ansvarig utgivare närmare hjärtat än intern samverkan med andra informationsinsatser.

Vill Jaara Åstrand förhindra ytterligare granskning av tidningarna får hon ta över utgivarskapet själv, eller delegera det till kommunikationschefen. Så ser det sluttande planet ut. Men en vingklippt tidning är en ointressant tidning. Ingen vinner, alla förlorar.

Förhoppningsvis visar förbundets tidningar sin självständighet genom att även framöver publicera obekväma nyheter för förbundet, eller för den delen även nyheter som inte är samordnade med den övriga informationen.

Och förhoppningsvis känner Johanna Jaara Åstrand, även om det gör ont för tillfället, en stolthet över att stå upp för fria medier – även de inom den egna organisationen.

Forrige artikel Skolinspektionen stänger friskola Næste artikel Årets största nyheter i skolpolitiken Årets största nyheter i skolpolitiken