Debatt

"Skydda dricksvattnet – inte kemikalierna"

DEBATT. Skyddet för landets vattentäkter måste regleras nationellt, inte lokalt som Dricksvattenutredningen föreslår. Lokala förbud riskerar att bli tandlösa i takt med att ny kunskap om kemiska ämnen tas fram, skriver Anna Linusson, vd för Svenskt vatten.

I zonen allra närmast dricksvatten-uttaget måste det vara förbjudet att förorena med särskilt farliga kemiska ämnen eller med bekämpningsmedel, bensin, diesel och större avloppsutsläpp, skriver Anna Linusson, vd för Svenskt vatten.
I zonen allra närmast dricksvatten-uttaget måste det vara förbjudet att förorena med särskilt farliga kemiska ämnen eller med bekämpningsmedel, bensin, diesel och större avloppsutsläpp, skriver Anna Linusson, vd för Svenskt vatten.Foto: Svenskt Vatten
Detta är en opinionsartikel som speglar skribentens åsikter.

Av: Anna Linusson
vd Svenskt Vatten

Du har just har vaknat och ska laga frukost till familjen. Härligt att vrida på kranen och få kallt rent vatten medan du lyssnar på morgonnyheterna. Då kommer nyheten du inte vill höra. Vattnet som rinner ur din kran ner i kaffet innehåller gift, det har det gjort i flera år.

Så kan de ha upplevt det i Ronneby och Uppsala och några andra orter. Alla blev tagna på sängen när det visade sig att Försvaret använt och släppt ut PFAS i dricksvattentäkterna. Detta får inte ske igen. Alla måste ha rent vatten ­– dygnet om året ut, från livets början till livets slut.

Vi behöver mer vatten

Enbart i Sverige finns cirka 84 000 kemiska produkter. Av de som konsumenter har tillgång till är ungefär en tredjedel hälsofarliga. EU:s kemikalielag begränsar användningen för bara ett 60-tal ämnen och endast ett fåtal är förbjudna. Nya ämnen tillkommer ständigt. Ämnen som begränsas på grund av sina farliga egenskaper ersätts ofta med andra ämnen med liknande eller andra farliga egenskaper. Vi behöver mer vatten när klimatet blir varmare men samtidigt kan användningen av växtskyddsmedel komma öka eftersom fler skadegörare breder ut sig när det blir varmare.

Regler försvagades under utredningen

Medan Dricksvattenutredningen pågick slopade regeringen det allmänna förbudet mot att, utan tillstånd, få sprida växtskyddsmedel allra närmast vattenuttagen i kommunala vattentäkter.

Medan Dricksvattenutredningen pågick slopade regeringen det allmänna förbudet mot att, utan tillstånd, få sprida växtskyddsmedel allra närmast vattenuttagen i kommunala vattentäkter. Centrala regler med skyddsavstånd och förbud för växtskyddsmedel finns nu bara för brunnar till enskilda hushåll men inte för vattentäkter som försörjer storstäder. Reglerna har ändrats trots erfarenheterna från bland annat Ronneby och trots att sommaren visat hur känsligt samhället är utan rent vatten.

Svenskt vatten vill ha ett effektivt skydd för landets vattentäkter. I zonen allra närmast dricksvatten-uttaget måste det vara förbjudet att förorena med särskilt farliga kemiska ämnen eller med bekämpningsmedel, bensin, diesel och större avloppsutsläpp.

Vill se nationellt förbud

Vi anser att ett sådant förbud måste regleras nationellt och inte lokalt som Dricksvattenutredningen föreslår. Kunskaperna om kemiska ämnen finns främst nationellt och internationellt och uppdateras ständigt. Lokala förbud riskerar att bli tandlösa i takt med att ny kunskap om kemiska ämnen tas fram och det är naturligtvis större risk att de flera hundra handläggare som nu måste ha kunskapen inte alltid är lika uppdaterade som nationella experter. Det kan ta många år innan ämnen når grundvattnet som ska bli ditt dricksvatten. Det kan ta ännu längre tid att bli av med dem. Därför är det viktigt att ny kunskap appliceras direkt och att vi säkerställer att redan befintlig kunskap tillämpas i hela landet.

Resurskrävande inrätta vattenskydd

Det tar både resurser och tid att inrätta vattenskyddsområden för att skydda en vattentäkt, ofta flera år. Syftet är att skydda den från utsläpp från företag, vägtrafik, jordbruk och andra markägare och verksamheter. Under tiden arbetet pågår och även efteråt utvecklas och förändras kunskaperna om de kemiska ämnena som släpps ut. Det är orealistiskt att tro att processen enkelt kan göras om.

Det är inte rimligt att 290 kommuner och 21 länsstyrelser ska bedöma behovet av lokala förbud närmast vattenuttagen i landets 1 900 vattentäkter. Varje gång ny kunskap kommer fram om något av de 10 000-tals kemiska ämnena i omlopp kan de lokala föreskrifterna eller bedömningarna behöva göras om. Varje gång blir det nya motsättningar och diskussioner med markägare om ersättning och nya överklaganden och stämningar i domstolar.

Lagstiftningen för svag

Det finns regler sedan decennier tillbaka om när markägare ska kunna få ersättning när deras verksamhet drabbas alltför hårt av skyddsregler för en vattentäkt. Det är självklart att den som enligt lag är berättigad till ersättning ska få sådan. Det är också självklart att de som använder det skyddade vattnet ska betala ersättningen via kommunens VA-taxa. Men det som borde vara allra mest självklart är att vi ska skydda vårt dricksvatten från farliga kemikalier och det ger nuvarande lagstiftning ett alltför svagt stöd för.

Dokumentation

Debatt om dricksvattnet

Dricksvattenutredningen (En trygg dricksvattenförsörjning SOU 2016:32) är ute på remiss till och med den 30 november.

Dricksvattenutredningens uppgift från regeringen var att gå igenom dricksvattenområdet, från råvatten till tappkran för allmänt dricksvatten. Syftet har varit att identifiera nuvarande och potentiella utmaningar för en säker dricksvattenförsörjning på kort och lång sikt, med extra fokus på klimatförändringarna.

Delta i debatten? Kontakta debattredaktör Ola Hjalmarsson [email protected]



E-postPolitik på allvar

Få GRATIS nyheter och en daglig politisk överblick från Altinget

0:000:00