"Samhället behöver en polisiär extraresurs"

Av: Mikael Juul Sörensen
Fd ordförande i beredskapspolisföreningen

Den 18 november 2015 svarade dåvarande statsrådet Anders Ygeman (S) på frågan från Folkpartiet (FP) om regeringen avsåg att överväga ett återinförande av beredskapspolisen med att citera en förordning som upphörde 2012: ”Beredskapspoliser som ingått avtal med Rikspolisstyrelsen fick efter beslut av styrelsen kallas in till en polismyndighet även vid allvarliga eller omfattande störningar på samhället från ordnings- eller säkerhetssynpunkt, eller vid risk för sådana störningar”.

Nya hotnivåer

Bakgrunden till frågan från FP var att Sverige befann sig i en av de svåraste flyktingkriserna sedan andra världskriget. Det blev också starten för den nya nationella polisens bekymmer som växte till nivåer som hotade att slå ut en av samhällets absolut viktigaste myndighet. Åren efter 2015 har präglats av terrorhot och ett ökat grovt våld med skjutningar samtidigt som avhopp av dyrbara poliser skett i stor skala, bland annat på grund av stress, dålig arbetsmiljö och ökad arbetsbelastning.

Politiken vaknade till och insåg att Sveriges viktigaste myndighet var mitt uppe i en stor kris. I desperation började politiken att snegla på lösningar som var på gränsen till grundlagsbrott. Detta började redan 2009 då polisförbundet ville ge hemvärnet vissa polisiära befogenheter i tron att detta skulle ersätta beredskapspolisens uppgifter (DN Debatt: Låt hemvärnet ta över vissa polisuppgifter)

Försvarsmakten till vissa polisiära uppgifter

Samhället och ingripandepoliserna behöver en extra resurs för att avlastas, men den resursen används inte för vardagsbrottsligheten eller vid brottsförebyggande uppgifter.

I januari 2015 meddelade statsrådet Ygeman att man hade ”tolkat ett direktiv” om polisens behov av stöd från Försvarsmakten vid terroristbekämpning att man nu kunde utbilda militär för att kunna bistå med bland annat bevakning och stridande förband på våra gator vid terrordåd. 

Även statsminister Stefan Löfven var inne på att ”titta på en sådan lösning”.

Moderaterna motionerade i Utgiftsområde 4 Rättsväsendet 2016/17 om att man skulle titta på en dansk lösning med att använda hemvärnet för vissa polisiära uppgifter. Detta avslogs.

Förkastade förslagen

Svenska polisförbundet förkastade alla förslag om ett återinförande av beredskapspolisen. I Altinget svarade polisförbundets ordförande, den 21 februari, i en debatt om beredskapspolisen: ”Att försöka lösa polisens kris genom att återinföra beredskapspolisen är fel väg att gå och det löser inte de grundläggande problemen inom polisen. Risken är stor att särskilda beredskapspoliser blir ett sätt att dölja bristen på riktiga poliser”.

"När färre ska skydda fler"

Polisförbundet släppte nyligen en rapport, När färre ska skydda fler, som beskriver polisens möjlighet att skydda samhället i vardagen. 

Rapporten innehåller ingen redogörelse om vad som gäller vid allvarliga eller omfattande störningar på samhället som till exempel skogsbränder, terrorhot, extrema väderförhållanden eller belastningsangrepp på våra grundläggande samhällsfunktioner. Kort sagt alla former av hot samt de effekter som kommer att öka arbetsbelastningen på de fåtalet ingripandepoliser som ska skydda fler.

Vem ska skydda människorna?

Miljöpartiet, som vill satsa 500 miljoner kronor på att stärka samhällets krisberedskap mot extrema väderleksförhållande, verkar inte se att detta även bör gälla skyddet av de människor som drabbas av effekterna. I Lagen om skydd mot olyckor (2003: 778) kan man läsa om vilka skyldigheter polisen har och även i polislagen (1984:387) § 10.

Jag instämmer till stora delar i förslagen om att det behövs en markant ökning av poliser och att dessa måste lägga sin energi på vardagsbrottsligheten. Men leveranstiden på dessa nya poliser är lång och det finns en osäkerhetsfaktor i hur många dessa kommer att bli. Alla kommer inte att fullfölja utbildningen. Lägg därtill att antalet lärare och instruktörer minskar genom pensionsavgångar och att en del erfarna poliser väljer att lämna yrket. Den politiska viljan och målsättningen är inte alltid realistisk.

Orealistiskt att Försvarsmakten ska ersätta beredskapspolisen

Alla förslag om att Försvarsmakten ska ersätta beredskapspolisen har visat sig vara fruktlösa och orealistiska. Detta påvisar även att polisen har behov av resurser för att klara av kriser. Det finns inga fler uppslag på hur arbetsvillkoren ska förbättras för ingripandepoliserna som väljer att stanna kvar. De måste, förutom sitt grunduppdrag, användas vid situationer som vid allvarliga eller omfattande störningar. En del sådana störningar har vi upplevt sedan 2015 och kommer att få uppleva även i framtiden.

Det behövs en extra resurs

Jag anser att vi gemensamt måste lösa delar av de problem jag har belyst. Samhället och ingripandepoliserna behöver en extra resurs för att avlastas, men den resursen används inte för vardagsbrottsligheten eller vid brottsförebyggande uppgifter. Vad denna extra resurs ska heta spelar ingen roll, men den måste ha de rätta juridiska förutsättningarna för att uppfylla kraven. Det finns i polislagen 10 §, samt att utbildning och utrustning är anpassad för uppgifterna.

För mig är svaret enkelt på grundproblemet – behovet av en polisiär extraresurs är nödvändigt.