Narkotikaköparnas ansvar för gängkrigen måste fram i ljuset

Sverige har under de senaste åren drabbats av ett antal inbördeskrig som förs med hög intensitet. De bedrivs inte bara i våra storstadsområden utan har fått större spridning. Politiker försöker visa kraft genom att diskutera lagliga åtgärder lämpliga att ha till hands när gärningspersoner upptäckts och fångats in. Journalistiken landar i ögonblicksbilder.

Narkotika finansierar inbördeskrigen

Den beskriver också det som politikerna för fram som recept på den sjuka som ligger bakom inbördeskrigen. Politikers och mediers agerande styr vad som uppmärksammas när ett svårattackerat samhällsproblem visas upp. För närvarande tycks den uppmärksamheten leda problemlösningsintresserade in i återvändsgränder. Uppmärksamheten behöver riktas åt andra håll för att det ska bli möjligt att finna lösningar som leder till fredligare förhållanden.

I CAN:s (Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning) rapport visar hur priset på narkotika har förändrats från 1988 till 2019. Det är priserna, som blivit kända av polisen, på hasch, marijuana, kokain, amfetamin, heroin och ecstasy som visas upp. Det anges att människor i Sverige köper dessa narkotikapreparat för mellan tre och sju miljarder kronor varje år.

Med CAN:s rapport som grund framgår det till exempel att cannabis köps för ungefär 2 500 000 000 kronor per år, och ecstasy för 200 000 000 kronor. För att komma upp i dessa summor krävs det många köpare. Det är dessa köpare som ställer upp med de pengar som finansierar de pågående inbördeskrigen. Det är de som utgör grunden för morden och sprängningarna.

Köparnas vanor måste diskuteras

Trots att deras köp utgör krigsorsak lyfts inte dessa många människors handlingar fram i ljuset. Det talas tyst om de många narkotikaköparnas bristande ansvar och om de hänsynslösa handlingar som deras köp innebär i samhällsdebatten. Skärpningar av lagar hjälper föga för att bryta narkotikaköparnas vanor. Diskussioner om och förslag som leder till att köpen minskar behöver komma till. Narkotikaköpares ansvar och handlande behöver visas upp i de sociala sammanhang köparna befinner sig. Det är där deras agerande kan iakttas och andra kan ge sina reaktioner på detta dödsbringande köpande.

Det talas tyst om de många narkotikaköparnas bristande ansvar och om de hänsynslösa handlingar som deras köp innebär i samhällsdebatten.

I de offentliga samtalen behöver större uppmärksamhet också ägnas åt hur de insatser som polis, socialarbetare och psykvården utför. I viss mån har dessa insatser lyfts fram i det samhällsdebatten. I några fall har lyckade insatser belysts. I de flesta fall är det tillkortakommanden som är i fokus.

Det är mycket av det som görs inom dessa verksamhetsfält som behöver bli känt för att det som sker öppet ska kunna bearbetas. Hur polisen spanar för att upptäcka krigshandlingar, hur information byts mellan social- och psykarbetande och polisen, hur överläggningar mellan de yrkesverksamma sker behöver lyftas fram. Det räcker inte med att interna utvärderingar görs av arbetet.

Fler ingångar behövs

En mer öppen redovisning av vilka ansträngningar som sker kan vara till hjälp för att vidga lösningsmöjligheterna så att andra erfarenheter kan komma till användning. Genomlysningar behöver komma till så att fler kan delta i problemlösningsarbete där yrkesinsatser behandlas.

Med annat än lagstiftning och kriminellas agerande i blickpunkten finns det möjligheter att verka fram lösningar på de accelererande inbördeskrigen. Ett par områden föreslås få plats på scenen för problemlösning än de som odlas för närvarande. Tillsammans med flera andra ingångar i orsaksbilderna bakom dagens tragiska skeenden kan de bidra till att andra lösningar blir prövade.

Genom att uppmärksamhet ägnas andra områden än de som nu dominerar kan hopp tändas om avstannande inbördeskrig och minskat narkotikabruk.