Försvarsanalytiker: Därför ska vi omvärdera vad Nato är och ska vara

Av: Preben Bonnén
Politisk chef, Nordic Dialogue

De var inte Nato, utan Natotoppmötet som tog slut i veckan. Under toppmötet har alliansens 29 medlemsländer samlats i London för att fira en allians som kan ha överlevt sig själv.

Icke desto mindre gjorde man mycket väsen av att framhäva alliansens framgångar och det fortsatta behovet av det transatlantiska samarbetet i en allt oroligare värld.

Fortfarande, och trots att Nato är den allians i historien med flest år på nacken, är det inte allt som är frid och fröjd – något som Frankrikes president Emmanuel Macron sa i en intervju i tidningen i The Economist förra månaden där han både direkt och otvetydigt uttryckte sin frustration över Natosamarbetet.

Nya omständigheter

USA:s president Donald Trump har uttryckt tvivel om Artikel 5 i Washingtonfördraget och har därmed spridit misstro om huruvida och/eller i vilken utsträckning de europeiska allierade kan förlita sig på amerikanskt stöd i händelse av kris eller väpnat angrepp på en eller flera medlemsländer.

Utanför Nato har Turkiet också satt europeiska intressen på spel genom en okoordinerad och aggressiv aktion mot kurderna i norra Syrien samt köpt in ryskt material och utrustning till de egna väpnade styrkorna. Det är inte kompatibelt med Nato-standards och kan äventyra andra medlemsländers försvar.

Vare sig man vill det eller ej så är det verkligheten vi måste förhålla oss till. De nya omständigheterna innebär att Nato måste omvärderas. Inte minst med hänvisning till de nya amerikanska politiska prioriteringarna.

Därför måste vi tänka om vad Nato är och borde ha för storlek, som Emmanuel Macron uttrycker det.

Macron är inte ensam

Tidspunkten för offentliggörandet av Emmanuel Macrons intervju var nog inte en tillfällighet, utan snarare vald med omsorg. Precis som att den franska presidenten inte särskilt överraskande tog upp exakt samma frågor under det två dagar långa toppmötet i London med de transatlantiska allierade i allmänhet och européerna i synnerhet.

Ska man tro på Emmanuel Macron så har vi ett stort och växande problem i Europa.

Om Europa inte kan räkna ut hur man ska betrakta sig som en geopolitisk makt så kommer Europa som politisk aktör helt enkelt försvinna från världskartan, som han uttryckte det i intervjun i The Economist.

Att Macron inte är ensam med sin uppfattning och sin diagnos av ett ”hjärndött” Nato har kontinuerligt och upprepade gånger bekräftats. Bland annat av Tysklands förbundskansler Angela Merkel, även om hon inte varit lika tydlig i sina uttalanden som den franska presidenten.

Den diplomatiske generalsekreteraren

Det är nog inte heller en tillfällighet att Donald Trump innan toppmötet i London bjöd in Natos generalsekreterare, Jens Stoltenberg, till ett möte i Vita huset.

Under mötet diskuterades bland annat hur man kan säkerställa en bättre arbetsfördelning mellan USA och de europeiska allierade.

Inte heller var det en tillfällighet att Jens Stoltenberg dessförinnan var på artighetsvisit hos den franska presidenten i Èlysséepalatset där han på ett diplomatiskt sätt skulle uttrycka förståelse för de franska bekymren och samtidigt distansera sig.

Att den norska generalsekreteraren haft svårt med att få sina allierade till att prata snällt till, med och om varandra kunde också konstateras i hans diplomatiska uttalande om Turkiet, som han kallade för en viktig och strategisk allierad, även om den turkiska presidenten själv inte gjort något för att skona Nato innan toppmötet.

Mycket på spel för Nato

Även om toppmötet i London inte gjorde slut på Nato så är det mycket som står på spel för den snart 70 år gamla alliansen, som lyckades överleva kalla kriget och därefter hitta sig själv igen med humanitära ingripanden på Balkan och i Libyen. Det sistnämnda var en prövning för Nato och den allians som blev till och framställd som en försvarsallians.

De osäkra och oroliga tiderna innebär att Natoländerna på nytt håller på att rusta upp och omstrukturera de olika ländernas väpnade styrkor till vad de en gång var, nämligen ett territoriellt försvar.

Även om konturerna av en tydligt definierad fiende och en tydlig definierad front håller på att växa fram så är det inte en enkel uppgift för Nato att återfå sin gamla position.

Överskuggar dagordningen

Liksom britterna med deras Brexit tar nästan all uppmärksamhet från annat på dagordningen i EU så kommer krisen i Nato med USA och Donald Trump på ena sidan och Europa och Emmanuel Macron med flera på den andra, att överskugga mycket annat viktigt på Natos dagordning.

Med andra ord: Nato kan skryta med att ha agerat framgångsrikt under kalla kriget med invasionen från Sovjetunionen och dess allierade i Warszawapakten och därefter med att med tur och skicklighet funnit sig en ny och annorlunda roll med sina humanitära ingripanden på Balkan och i Libyen, men framtiden har något mer oförutsägbart att erbjuda till den snart 70 år gamla alliansen.

Artikeln är översatt från Altinget.dk. Översättare: Amanda Bergland