Debatt

Debatt: EU måste säkerställa redskap för åklagarna i kampen mot terrorism

DEBATT. EU-kommissionen har lagt ett förslag på en ny förordning för effektiv tillgång till e-bevis. Vi uppmanar EU:s lagstiftare att anta paketet, skriver Gilles de Kerchove, EU:s samordnare för kampen mot terrorism tillsammans med 28 åklagare inom EU. 

Gilles de Kerchove med flera skriver att e-bevis, som uppdateringar på Facebook och meddelanden via Whatsapp, kan vara avgörande i utredningar
Gilles de Kerchove med flera skriver att e-bevis, som uppdateringar på Facebook och meddelanden via Whatsapp, kan vara avgörande i utredningarFoto: Yves Herman/Reuters/Ritzau Scanpix/Phil Noble/Reuters/Ritzau Scanpix
Detta är en opinionsartikel som speglar skribentens åsikter.

Tillgång till elektroniska bevis – eller e-bevis – har blivit helt nödvändig vid brottsutredningar. I dag begärs tillgång till e-bevis i 85 procent av alla fall.

Det befintliga regelverket är dock inte anpassat till den digitala tidsåldern, och ger inga garantier för snabb och effektiv tillgång till e-bevis. Därför lade EU-kommissionen förra året fram ett förslag på en ny förordning – och nu uppmanas EU:s lagstiftare att anta paketet utan dröjsmål.

Beroende av tillgången

Elektroniska bevis är ofta det första, avgörande steget när en gärningsman ska identifieras. I många utredningar som gäller utländska terroriststridande är digitala bevis, som uppdateringar på Facebook, meddelanden via Whatsapp eller samtal via Skype, ibland de enda bevis vi har på personer som medverkat i brott som begåtts av IS eller al-Qaida.

Vår säkerhet är därför helt beroende av tillgången till sådana bevis – likaså i kampen mot den organiserade brottsligheten och it-brottslighet.

Betydligt krångligare 

I en alltmer sammankopplad värld befinner sig tjänsteleverantörer och utredande myndigheter ofta inte inom samma nationella jurisdiktion.

Om den brottsmisstänkte eller brottsoffret använder traditionella kommunikationsmedel såsom telefonsamtal eller sms kan domare beordra operatören, som oftast befinner sig på det territorium där brottet har begåtts, att överlämna uppgifterna.

Det finns förstås skyddsmekanismer i regelverket, och de flesta ser inga problem med att operatörer tvingas till samarbete och det snabbt.

Varför ska tillgången till samma information inom samma typ av brottsutredning vara betydligt långsammare och krångligare – och i vissa fall helt omöjlig – att få tillgång till, enbart på grund av att individen har ringt eller skickat textmeddelanden via Whatsapp?

Oanpassade regler

I en alltmer sammankopplad värld befinner sig tjänsteleverantörer och utredande myndigheter ofta inte inom samma nationella jurisdiktion. I två tredjedelar av alla förfrågningar måste de utredande myndigheterna därför samarbeta med tjänsteleverantörer från ett annat land.

Det nuvarande regelverket innehåller dock inte några garantier för snabb och effektiv tillgång till elektronisk bevisning, vilket är nödvändigt för att skynda på de många brottsutredningar som pågår runt om i Europa.

De nuvarande reglerna är helt enkelt inte anpassade till den digitala tidsåldern.

  • Förfrågningarna, även de allra mest enkla, tar för lång tid. Det kan ta månader för ett svar att nå den myndighet som förfrågan kommer ifrån.
  • Reglerna bygger på kriteriet var data finns, ett föråldrat upplägg i en tid där data rör sig som aldrig förr och enkelt kan lagras av samma operatör i ett antal länder.
  • Dessa regler skapades ursprungligen för att skydda en annan stats suveränitet, men ofta råkar den andra statens enda koppling till brottet vara att tjänsteleverantören har sitt huvudkontor där.

Särskilt frustrerande

Ineffektiviteten utgör en tydlig begränsning i kampen mot brottslighet och terrorism, särskilt när relevanta data, till exempel bevis för att framhäva sambandet mellan misstänkta, försvinner innan brottsbekämpande myndigheter kan få tag i dem.

Detta är särskilt frustrerande eftersom den som är föremål för en utredning i de allra flesta fall är bosatt i samma land som den utredande myndigheten. Fallet är alltså internationellt enbart på grund av tjänsteleverantörens etableringsort.

Ömsesidigt förtroende

Därför lade EU-kommissionen i april 2018 fram ett förslag till en ny förordning om europeiska utlämnandeorder och bevarandeorder för elektroniska bevis i straffrättsliga förfaranden. Utöver det föreslogs också ett direktiv som ålägger alla tjänsteleverantörer som väljer att erbjuda tjänster inom EU – oavsett var de har sitt huvudkontor – att samarbeta med utredande myndigheter.

Denna lagstiftning är möjlig inom EU, där de nationella rättsliga myndigheterna verkar enligt den grundläggande principen om ömsesidigt förtroende.

Vi behöver dessa åtgärder, och vi uppmanar därför EU:s lagstiftare att anta paketet utan dröjsmål och på så sätt säkerställa ett verkningsfullt redskap för åklagarna.

Snabb tillgång till data

När Europaparlamentet och rådet antagit paketet får de rättsliga myndigheterna i EU ett effektivt utredningsverktyg, samtidigt som man skyddar de grundläggande rättigheterna och skapar rättssäkerhet, ökad insyn och ansvarsskyldighet för myndigheter, tjänsteleverantörer och EU:s invånare.

Eftersom utredande myndigheter behöver snabb tillgång till data innan de tas bort stöder vi också de föreslagna tidsfristerna, som ålägger tjänsteleverantörerna att svara på förfrågningar inom högst 10 dagar.

Ett effektivt verktyg

Vi måste ge våra brottsbekämpande organ och rättsliga myndigheter moderna verktyg så att de brottslingar och terrorister som nu ligger steget före kan ställas till svars.

Vi uppmanar alla som är berörda att prioritera detta ärende och sträva efter att skapa ett effektivt verktyg som kommer att motverka befintliga hot, skipa rättvisa för brottsoffren och skapa en säkrare miljö för människorna i EU i den digitala tidsåldern.


Gilles de Kerchove

EU:s samordnare för kampen mot terrorism
Erwin Dernicourt
Allmän åklagare, ordförande i allmänna åklagarkollegiet, Gent, Belgien
Frédéric Van Leeuw
Federal åklagare, Belgien
Sotir Tsatsarov
Allmän åklagare, Bulgarien
Lavly Perling
Tillförordnad allmän åklagare, Estland
Konstantinos Tzavellas
Åklagare vid appellationsdomstolen i Aten, Grekland
Rosa Ana Morán Martinez
Åklagare vid högsta domstolen, chef för enheten för internationellt samarbete vid allmänna åklagarmyndigheten, Spanien
Elvira Tejada de la Fuente
Åklagare vid högsta domstolen, chef för enheten för bekämpning av it-brottslighet vid allmänna åklagarmyndigheten, Spanien
François Molins
Allmän åklagare vid kassationsdomstolen, Frankrike
Rémy Heitz
Åklagare vid förstainstansdomstolen, Paris, Frankrike
Jean-François Ricard
Åklagare för terroristmål, Frankrike
Dražen Jelenić
Statsåklagare, Republiken Kroatien
Giovanni Salvi
Allmän åklagare vid kassationsdomstolen, Italien
Federico Cafiero de Raho
Nationell åklagare för brottmål som rör maffia- och terrorismbekämpning, Italien
Francesco Greco
Allmän åklagare vid domstolen i Milano, Italien
Francesco Lo Voi
Åklagare vid domstolen i Palermo, Italien
Giovanni Melillo
Åklagare vid domstolen i Neapel, Italien
Luigi Patronaggio
Åklagare vid domstolen i Agrigento, Italien
Bernardo Petralia
Allmän åklagare vid appellationsdomstolen i Reggio Calabria, Italien
Luigi Riello
Allmän åklagare vid appellationsdomstolen i Neapel, Italien
Tomas Krušna
Chefsåklagare, allmänna åklagarmyndigheten, Litauen
Martine Solovieff
Allmän åklagare, Luxemburg
Cornelia Koller
Ordförande, österrikiska åklagarförbundet
Bernd Ziska
Biträdande chef för åklagarmyndigheten i Wien, vice ordförande för det österrikiska åklagarförbundet
Beata Hlawacz
Biträdande direktör, byrån för internationellt samarbete, Polens nationella åklagarmyndighet
Dimitrie Bogdan Licu
Tillförordnad allmän åklagare, Rumänien
Nadina Spînu
Chefsåklagare, avdelningen för internationellt samarbete/åklagarmyndigheten, högsta kassationsdomstolen, Rumänien
Drago Šketa
Riksåklagare, Slovenien
Juraj Novocký
Åklagare vid särskilda åklagarmyndigheten, Slovakien

E-postPolitik på allvar

Få GRATIS nyheter och en daglig politisk överblick från Altinget

0:000:00