Brandmännens Riksförbund: Situationen är akut

Av: Peter Bergh, förbundsordförande för Brandmännens Riksförbund

Regeringen har konstaterat att det finns stora skillnader för räddningstjänsten i Sverige och tillsatt en utredning. Brandmännens Riksförbund har konstaterat det samma. Under många år och genom flera arbeten, konferenser och inte minst i tidigare utredningar. Tyvärr har dessa arbeten minst sagt gjort ett begränsat avtryck i praktiken, som att skrika i en öken. Det som behövs är inte nya problembeskrivningar av sakfrågorna utan en systematisering och verifiering för att komma till de egentliga frågorna: Vad är det som hindrar en förändring och vad behövs för att åstadkomma resultat? Nog så svårt och inte bara från devisen, som man frågar får man svar, utan även i vilka man frågar. Där har vi ett problem i problemen och kanske rent av en del av skulden i att det blev som det blev och att det är som det är.

Ökenvandring

Det är inte bra och i vissa delar så akut att det kan bli försent att reda ut och upp det om man väntar på utredningen. Naturligtvis tänker jag på deltidsbrandmän som sagt och säger upp sig i besvikelse och frustration över sin ökenvandring.

Totalt finns cirka 15 000 brandmän i hela Sverige varav 10 000 är deltidsbrandmän och 5 000 heltidsbrandmän. I tjänst och beredskap och redo att rycka ut här och nu är cirka 4000 av dem fördelat på cirka 3000 deltid- och 1000 heltidsbrandmän. Sju av tio kommuner har sagt de har svårt att rekrytera deltidsbrandmän och även att personalomsättningen har ökat dramatiskt och det, alltså före den besvikelse som råder just nu. Vi vet också att räddningstjänsten rycker ut oftare och insatserna blir mer komplexa, att värdet på det som skadas ökar och detsamma gäller arbetsuppgifter och riskbilder. Lägg till att Sverige redan har några av världens minsta räddningsstyrkor så nog finns det problem och behövs det då en utredning?

Absolut, också, men då med bred delaktighet.

Grunduppdraget i skymundan

För de senaste årens arbeten i dessa frågor har präglats av att så kallade expertkunskaper kommit från personer och organisationer som delat såväl orsak som möjligheter att faktiskt kunna ha gjort och göra något. Du sågar knappast av grenen du sitter på eller är du kanske rent av själva grenen? Vidare så har fokus varit nästintill helt mot kostnadseffektiviseringar istället för förmågan i grunduppdraget, räddningstjänst. Dessutom direkt eller indirekt styrt av personer eller organisationer som inte är insatta i själva kärnverksamheten. Det blir sällan bra. Skador och olyckor som räddningstjänsten inte kan hantera som en följd av detta kostar ofta mer men inte för själva räddningstjänsten utan för samhället, för försäkringsbolagen och inte minst för den enskilde medborgaren. Kanske inte bara i pengar utan även i lidande och ytterst liv. Effektiviseringar under att-någon-annan-kan-sköta-detta är särskilt besvärliga för räddningstjänsten då vi ofta är den sista utposten och i mindre samhällen, den enda.

Brandmän säger upp sig i besvikelse och frustration och bara det är skäl till utredningen och jag avslutar med att citera Robban Broberg och hoppas han hade fel: ”Jag tänkte det blir väl bättre runt kröken, men det var ännu mera öken”. Brandmännens Riksförbund kommer göra vad vi kan och ingår gärna i en utredning till om den får slut på ökenvandingen.