Utredning: Ett rättssäkert system för skadereglering vid radiologisk olycka

Betänkandet Radiologiska skador – skadestånd, säkerheter, skadereglering har lämnats till regeringen. Utredningens uppdrag har i huvudsak gått ut på att föreslå författningsändringar som säkerställer att Sverige uppfyller sina skyldigheter enligt kommande ändringar av de konventioner som reglerar skadeståndsansvaret vid en radiologisk olycka.

Allmänt om skadeståndsansvaret

Det är bara innehavaren av en kärnteknisk anläggning som kan krävas på skadestånd för radiologiska skador. Ansvaret är strikt, begränsat till visst belopp och föremål för preskription tio år efter en olycka. Ansvarsbeloppet ska garanteras i tre steg (beloppsintervall): I det första steget ska anläggningshavaren ha en ansvarsförsäkring eller se till att annan ekonomisk säkerhet ställs, men anläggningsstaten har ett subsidiärt ansvar. I det andra steget tillhandahåller anläggningsstaten medel, men ingenting hindrar ett krav på säkerhet som täcker även detta steg. I det tredje steget tillhandahåller konventionsstaterna gemensamt medel.

Ändringar av konventionerna

Med anledning av de kommande ändringarna av konventionerna har riksdagen beslutat en ny lag, lagen om ansvar och ersättning vid radiologiska olyckor, som kommer att ersätta den nu gällande atomansvarighetslagen, sannolikt vid kommande årsskifte.

Med den nya lagen införs ett antal ändringar: Anläggningshavarens skadeståndsansvar blir obegränsat. De belopp som ska garanteras i de tre stegen höjs till totalt 1 500 miljoner euro. En ny definition av radiologisk skada omfattar bland annat kostnader för återställande av miljön och kostnader för förebyggande av radiologisk skada. Preskriptionstiden för personskador förlängs till trettio år från olyckan.

Utredningens förslag

Nedan presenteras kortfattat de viktigaste av utredningens förslag. Det finns inte här utrymme att närmare redovisa övervägandena bakom förslagen. Tre områden är i fokus: ekonomiska säkerheter för skadeståndsansvaret, fördelning av de medel som ska garanteras enligt konventionerna, och skaderegleringen efter en olycka.

Ekonomiska säkerheter

De ansvarsförsäkringar som finns på marknaden kan i dag endast till viss del täcka skadeståndsansvaret för personskador som anmäls mer än tio år efter en olycka. Det behövs därför andra ekonomiska säkerheter. Utredningen föreslår att alla slags säkerheter ska godtas som är betryggande för sitt ändamål, förutsatt att skaderegleringen är ordnad. Det kan inträffa att tillräckliga säkerheter inte finns att tillgå på marknaden. Staten får då ställa garanti för skadeståndsansvaret. Till undvikande av att garantin utgör statsstöd ska premien för garantin alltid vara högre än den som marknaden skulle ha krävt.

Att anläggningshavaren alltid har betryggande ekonomisk säkerhet ska säkerställas genom en kontinuerlig tillsyn av Riksgäldskontoret, som får underlag för sin bedömning från Kammarkollegiet när det gäller hur skaderegleringen ordnats. Anläggningshavaren ska årligen redovisa sina säkerheter till Riksgäldskontoret, som när som helst kan förelägga om kompletteringar av säkerheterna. Om en olycka har inträffat ska Riksgäldskontoret ta andra säkerheter än ansvarsförsäkring i anspråk, i den omfattning som behövs med hänsyn till de förväntade skadorna.

Fördelning av medel

Även om skadeståndsansvaret kommer att vara obegränsat, kommer inte anläggningshavarens tillgångar att räcka till vid en omfattande olycka. Det är därför en viktig fråga hur de medel som garanteras i de tre stegen ska fördelas. Utredningen föreslår följande. Ingen prioritering ska göras mellan olika slags skada. Däremot ska ersättning för skador som anmäls inom tre år från en olycka prioriteras före andra skador. Om de garanterade medlen befaras inte räcka till alla skador som anmäls inom tre år, ska ersättning tills vidare betalas endast med en viss kvotdel (proportionering), vars storlek bestäms i föreskrifter som meddelas av Kammarkollegiet.

Det sagda gäller med ett undantag. Myndigheter föreslås ha rätt till skadestånd för åtgärder som myndigheten är skyldig att utföra. Det gäller närmast kostnader för förebyggande åtgärder och för återställande av miljön. Sådana anspråk från myndigheter ersätts i sista hand.

Skadereglering

Kammarkollegiet ska ha ett helhetsansvar för skaderegleringen. Såsom framgått ovan ska kollegiet överse hur skaderegleringen ordnats och ge Riksgäldskontoret underlag för bedömning samt efter en olycka meddela föreskrifter om proportionering. I helhetsansvaret ingår därutöver bland annat uppgifter i anslutning till en skadeprövningsnämnd som ska inrättas för att avlasta domstolarna, samordning av information till allmänheten och att hålla regeringen underrättad. En annan viktig uppgift är att efter en olycka vid behov ordna med skaderegleringen om anläggningshavaren får förhinder, till exempel på grund av konkurs.

Utredningen lämnar även vissa andra författningsförslag. Sammantaget avses förslagen ge ett heltäckande, rättvist och rättssäkert system för hantering av säkerheter och för skadereglering vid en olycka.