Analys av 
Sanna Rayman

Vi lär få höra mer fejdande om ordet blåbrun

Ilsken stämning kring ordet blåbrun blev det i partiledardebatten i SVT. Huruvida ordet är ett etablerat begrepp kan diskuteras, men kanske bör partierna diskutera helt andra saker. Risken är att alltför mycket sluggande får den politiska debatten att mest likna pajkastning.  

Foto: Fredrik Sandberg/TT
Sanna Rayman

Heta känslor blev det i partiledardebatten när Per Bolund repriserade språkrörskollegan Märta Stenevis ordval ”blåbrun” om oppositionen. Jimmie Åkesson tände till och krävde att få veta vem Bolund menade var nazisten i sammanhanget.

Bolund å sin sida påpekade att det ”inte är någon hemlighet” att SD har nazistiska rötter, men menade också att ordet blåbrun är ett ”etablerat begrepp” för när konservativa partier vill samarbeta med högerpopulistiska partier, vilket lät lite som att en enig statsvetarkår har bestämt att detta är etiketten som gäller. Vad Bolund troligtvis syftade på är troligen det som även hans kollega Märta Stenevi tidigare har hänvisat till, nämligen att ordet fanns med på 2014 års nyordslista.

Bland etablerade begrepp som morotsmobb och skogsbad

Huruvida detta innebär att begreppet är en ”etablerad beskrivning” av ett politiskt samarbete som inbegriper Sverigedemokraterna kan diskuteras. Nyordslistan är en dagsaktuell notering av ord och begrepp som figurerat i offentligheten under det gångna ordet. Allt som finns på dessa listor är knappast etablerade och självklara begrepp.

Andra ord från nyordslistor genom åren är rinkebysvenska, morotsmobb, kopimism, tvodd, attitydinkontinens, zlatanera, genusbudgetering, gäri, fidget spinner, yoloa, killgissa, sekundärkränkt och skogsbad. En del har mycket riktigt etablerats som begrepp, andra bär tydliga drag av dagsländor som glömdes bort eller aldrig fick fäste som självklara begrepp.

Vilket öde begreppet blåbrun går till mötes får tiden utvisa, det är som bekant alltid vinnaren som skriver historien.

Mer av samma i valrörelsen

I SVT kommenterade Elisabeth Marmorstein i halvtid det hätska meningsutbytet mellan Bolund och Åkesson och konstaterade att för regeringspartierna och även C och V har kittet i samarbetet varit just motviljan mot samarbete med Sverigedemokraterna, vilket förstås medför att man finner begreppet blåbrun tämligen självklart samt något man gärna nyttjar i debatten.

Medan man på oppositionens flank istället ser de här påståendena som politiskt motiverat krypskytte mot det samarbete som formerar sig mellan M, SD, KD och L.

Vi lär få se mer av den här fejden under valrörelsen. Frågan är dock hur stor nytta den här begreppsfejden gör. Det är för det första inte självklart att väljare som inte redan är hardcore höger eller hardcore vänster imponeras av den typen av diskussioner. Man kan föreställa sig att det av många som väntar på diskussion om sakfrågor uppfattas som pajkastning, som det inte heller gagnar regeringspartierna att ägna sig åt. 

Fler ömma punkter

Efter att Ebba Busch ilsknat till när Märta Stenevi använder samma ord i riksdagsdebatten tog ett replikskifte plats på Expressens debattsida mellan henne och språkröret. Stenevi försvarade sig delvis på samma sätt som Bolund igår, med att hänvisa till SD:s förflutna - och även till mer dagsaktuella rasistiska skandaler i SD-leden. Men utöver detta sköt Stenevi in sig på en helt annan öm punkt: frånvaron av tydligt alternativ.

”Upprördheten kring detta får nog snarare ses som en tunn och ganska genomskinlig rökridå för att dölja det faktum att Ebba Busch fullständigt misslyckas med att förklara vilken politik hon kommer genomföra tillsammans med SD”, skrev Stenevi då.

”Vad ska du göra och med vem ska du göra det?”

Med just den frågan jagade Fredrik Reinfeldt Mona Sahlin hela vägen fram till valförlust. Sahlin gick till val med ett alternativ som väljarna inte bedömde som trovärdigt sammansvetsat och det kostade henne valsegern.

Samma brist på trovärdighet och gemensam front höll länge borgerligheten borta från valsegrar – tills dess att Alliansen såg dagens ljus – med gemensam politik och ett enigt valmanifest.

Visst, i dag presenterar M, SD, KD och L ett antal gemensamma förslag för att knäcka brottsligheten. En gemensam debattare i DN är förvisso ytterligare en spik inhamrad i samarbetsbygget. Men, ämnet får samtidigt anses vara en lågt hängande frukt i det borgerliga samarbetet. Vägen fram till att uppfattas som sammansvetsat alternativ är lång – och inte utan fallgropar. 

Skuggbudgetarna som presenterats under den gångna veckan har visat på en hel del skillnader och i valrörelsen lär vi får höra minst lika mycket om de borgerliga partiernas ”röda linjer” gentemot SD som vi kommer få höra om deras gemensamma förslag. 

Gott om oenigheter också bland de rödgröna

Därmed inte sagt att skillnader inte existerar på den rödgröna sidan, det finns givetvis minst lika mycket oenighet att peka ut där.

Men, politiken är nu sådan att det alltid är oppositionen som önskar ta makten som måste vara imponerande enig, medan det gäng som redan styr har lite mer frihet att hålla sig med oeniga fläckar. Det må upplevas orättvist, men så är det. Väljaren vet vilken oreda den har, men inte vilken den kan få. 

Nämnda personer

Jimmie Åkesson

Partiledare Sverigedemokraterna
Statsvetenskap, forskningspolitik, förvaltningsrätt, ekonomisk historia, filosofi, nationalekonomi och samhällsgeografi (Lunds uni. 1998-2005)

Per Bolund

Tidigare språkrör Miljöpartiet, miljö- och klimatminister, vice statsminister, riksdagsledamot
Fil. mag i biologi (Stockholms uni. och Stirling uni. i Skottland 1996), doktorandutbildning i systemekologi (Stockholms uni., 2000-2002)

Märta Stenevi

Riksdagsledamot (MO), tidigare språkrör
Studier i litteraturvetenskap, film, förlagskunskap och företagsekonomi (Lunds uni., 1995-1998), marknadsföring (IHM business school, 2003-2005)

E-postPolitik på allvar

Få GRATIS nyheter och en daglig politisk överblick från Altinget

0:000:00