Analys av 
Anton Säll

Valspurten mot den politiska mitten

Småpartierna har traditionellt sett varit bättre på att spurta. Men hur många väljare är det egentligen som man slåss om den sista veckan? Även om de inte är så oerhört många verkar partierna inte vilja riskera en enda tappad röst.

Bo Lundgren och Lars Leijonborg, valets stora förlorare respektive vinnare 2002.
Bo Lundgren och Lars Leijonborg, valets stora förlorare respektive vinnare 2002.Foto: Gunnar Lundmark/SvD/TT
Anton Säll

Valspurten påverkar valresultatet. Det är givet, särskilt när det är så pass jämnt i mätningarna som i årets val.

Partierna har återvänt till gamla hjulspår i slutskedet av kampanjen. Socialdemokratiska ministrar knackar dörrar som besatta över hela landet. Moderaterna har satt Ulf Kristersson i en buss och partisekreterare Gunnar Strömmer på att hålla presskonferenser som delvis handlar om hur dåliga Socialdemokraterna är. Miljöpartiet snackar klimatpolitik, klimatpolitik och klimatpolitik. Sverigedemokraterna lanserade ett 30-tal förslag om invandringen och Annie Lööf har träffat i stort sett varenda småföretagare söder om Dalälven på sin turné senaste två veckorna.

Det spurtas som om det inte fanns någon morgondag. Men vilka väljare är det egentligen som man slåss om?

Väljarna i Sverige har blivit rörligare de senaste 4-5 riksdagsvalen jämfört med hur det var på Ingvar Carlssons tid. Det visar SOM-institutets rapport 2020:10, en lunta med underrubriken Flytande väljare 2018.

Många partibytare

I alla val sedan 2002 och framåt har ungefär var tredje väljare bytt riksdagsparti mellan valen. Klassröstandet – alltså att man låter sin klass och yrkesposition avgöra hur man lägger sin röst – har minskat dramatiskt senaste 50 åren samtidigt som andelen väljare som bestämmer partival under valrörelsen har ökat i ungefär samma utsträckning. Valrörelsen definieras i frågan som under sommaren/hösten eller under senaste veckan.

Problemet för partierna är att kannibalismen partierna emellan är stark. Väljare byter sällan från ett parti långt vänsterut till ett långt högerut, eller tvärtom. Vänstern tappade flest väljare till Socialdemokraterna 2018 medan Moderaterna tappade väljare till SD, KD och Centerpartiet.

Färre blockbytare

Antalet blockbytare var dock färre.

Enligt SOM-institutet bytte 7,6 procent av väljarna block i förra valet, det är den lägsta mellanblocksrörligheten sedan 80-talet. Bland dessa finns personer som saknade partipreferens och som ser sig stå i mitten ideologiskt. Det är i det skenet man ska se Socialdemokraternas attacker på Liberalerna. Valet avgörs i mitten och det avgörs av mittenväljaren.

Men även om blockbytarna inte är särskilt många så spelar de en avgörande röst vid ett val mellan två block. Den analysen gjorde Moderaterna när man bestämde sig för att försöka hjälpa Liberalerna kvar i riksdagen genom att kampanja tillsammans med Johan Pehrson, och den analysen gör Socialdemokraterna när man riktar in sig på Liberalerna i slutspurten av valrörelsen.

I förra valet spurtade Kristdemokraterna bäst av samtliga partier och man gjorde det genom att vinna röster främst från andra borgerliga partier. Men den största valspurten enligt SOM-institutet stod Liberalerna för 2002 när Lars Leijonborg föreslog språktester, då ökade partiet med 4,1 procentenheter i valrörelsen.

När en vinner förlorar någon annan

Men alla kan inte vara vinnare i en valspurt. Visst är det en del av väljarna som vinns tillbaka från soffan, men ofta kommer gruppen från något annat parti som det för dagen går sämre för.

Liberalernas analys bakom succévalet för 20 år sedan är att man föreslog språktester medan Moderaterna å sin sida skyllde tappet på valstugereportaget som Uppdrag Granskning sände. Den dåvarande partiledaren Bo Lundgren sa i veckan när han intervjuades av SVT att skandalen kostade partiet närmare tre procentenheter i valet.

Den här gången gör våra stora partier allt för att hindra tappet till småpartierna. Moderaterna har lanserat en röd variant av sin logotyp och kampanjar utanför industrier. Magdalena Andersson – som har försökt neutralisera i stort sett varenda politisk fråga från borgerligt håll genom att inta ungefär samma sakpolitiska position – använde i veckan till och med Ulf Kristerssons bevingade ord ”låna ut er röst” i ett instagramklipp där hon riktade sig direkt till borgerliga väljare.

2014 försökte Annie Lööf lämna över en lunta papper till statsminister Stefan Löfven i TV4:s avslutande partiledardebatt. ”Käbbel”, muttrade statsministern och artiklarna om händelsen fortsatte att skrivas hela vägen fram till valet. Det kan fortfarande hända saker sista dagarna som påverkar resultatet, men för var dag som går blir det än mer osannolikt. De flesta har trots allt redan bestämt sig, men inget av partierna kommer att riskera ett rösttapp bara för att man slår av på takten.


E-postPolitik på allvar

Få GRATIS nyheter och en daglig politisk överblick från Altinget

0:000:00