V: Låt inte högernationalism dominera kritiken mot EU

 Av: Malin Björk

EU-parlamentariker, Vänsterpartiet

Låt det stå klart från första stund: Jag har inget till övers för den brittiska högerns EU-motstånd som bygger på inskränkt nationalism, reaktionär högerpolitik och ofta öppen rasism. Ukip och andra högernationalister är vänsterns främsta motståndare i Europaparlamentet i frågor som jämställdhet, hbtq-rättigheter, flyktingpolitik, klimatpolitik och arbetsrätt.

Jag är också EU-kritisk, men den kritiken bygger på internationell solidaritet och viljan att stärka välfärden och medborgarnas demokratiska inflytande över vilka samhällen vi ska bygga. Det är en väsensskild EU-kritik från den brittiska högerns nejkampanj.

Berättigad EU-kritik

Däremot är det just nu oerhört viktigt att inte låta högernationalisternas EU-kritik bli den enda som medborgare och medier förmår förhålla sig till. För i hela Europa växer också en skarp och berättigad kritik mot EU som riktar in sig på EU:s misslyckanden vad gäller att skapa arbete, välfärd, jämlikhet, öppenhet och solidaritet. 

EU lovade arbete och välfärd. Istället har unionen skapat massarbetslöshet och växande fattigdom. EU:s avregleringspolitik bidrog till att skapa den sjuka finansmarknad som kraschade 2008. Unionens enda svar på krisen var att till varje pris rädda bankerna. Istället fick människorna betala genom brutala nedskärningar i offentlig sektor.

Åtstramningspolitiken har knäckt välfärden i eurokrisens länder Grekland, Spanien, Portugal och Irland. Inom hela EU ökar antalet människor som lever i eller hotas av fattigdom. En undersökning från biståndsorganisationen Oxfam visar att det handlar om var fjärde EU-medborgare, eller 123 miljoner människor. Men EU styrs med nyliberal dogmatik. Den enda regering som vågat motsätta sig EU:s hårdhandskar var Greklands vänsterregering som utmanade bankkapitalet. Men EU tvingade Grekland till fortsatt åtstramningspolitik.

Politisk oförmåga

Samtidigt uppvisar EU en oförmåga att stå upp för rättsstaten och demokratin. Gentemot Polens och Ungerns regeringar, som inskränker sina egna medborgares demokrati och yttrandefrihet, nöjer sig EU-kommissionen med ”dialog”.

EU har en vacker stadga om de grundläggande rättigheterna. Där slås fast att ”människans värdighet är okränkbar”, och att ”var och en har rätt till liv”. Om stadgan tagits på allvar hade vi haft ett bra flyktingmottagande i Europa. Ingen hade tvingats sitta i små båtar på stormiga hav. Ingen hade spärrats in i läger.

En miljon flyktingar har under 2015 kommit till EU, som har 500 miljoner invånare. Det innebär en befolkningsökning på 0,2 procent. Inget problem alls, om EU-länderna organiserat och fördelat ansvaret för mottagandet. Men istället viker sig EU:s institutioner för de mest rasistiska regeringarna och militariserar EU:s gränser ytterligare. Det går så långt att EU sluter ett skammens avtal med Turkiets auktoritära förtryckarregim, som ska få sex miljarder euro mot att flyktingar ska kunna utvisas dit.

Social dumpning

EU:s heligaste princip är den fria rörligheten. Men medan det fritt rörliga kapitalet omsorgsfullt skyddas så bryr man sig inte om arbetskraften. Det leder till social dumpning. Utstationerad arbetskraft tvingas i flera EU-länder arbeta för betydligt lägre löner än det egna landets arbetare.

Oseriösa företag, inte minst inom bygg- och transportbranschen, gör enorma vinster. De fackliga organisationerna i EU kräver ett socialt protokoll som knyts till EU-fördragen. Det skulle säkra lika lön och rättigheter för alla som arbetar i ett EU-medlemsland. Men EU-kommissionen lyssnar bara på storföretagens lobbyister, inte till fackföreningarnas uppmaningar.

De vackra orden om demokrati, välfärd, och mänskliga rättigheter överensstämmer allt mindre med verkligheten. Det ger politisk jordmån till den inskränkta nationalismen. I vissa länder utnyttjar just dessa högerpopulister det folkliga missnöjet. De propagerar för en politik som blandar samman kritiken mot EU:s misslyckanden och unionens centralism med rasism och högerpopulism. Vi ser det i till exempel Ungern, Polen, Frankrike och i den brittiska högerns anti-EU-kampanj.

Britterna tjänar på migranter

Storbritannien har tjänat enorma summor på att få ta emot färdigutbildad, skattebetalande, arbetskraft från andra EU-länder. Deras bidrag till brittisk ekonomi är enormt. Men den brittiska högern påstår att EU-migrantarbetarna bara försöker utnyttja välfärden i landet. EU accepterar argumentet och sluter avtal med premiärminister Cameron om att han kan försämra till exempel barnbidragen, för dessa migrantarbetare. Det är nu ett av Camerons argument för att säga ja till fortsatt EU-medlemskap.

Vänstern arbetar för att EU ska göra tvärtom: Satsa på en expansiv ekonomisk politik för full sysselsättning. Reglera finansmarknaderna skarpt. Följa stadgan om de grundläggande rättigheterna. Respektera varje människas värdighet. Följa de bindande internationella flyktingkonventionerna och ta emot fler flyktingar. Anta ett socialt protokoll för alla arbetares lika rättigheter i det EU-land de arbetar. Driva en mer progressiv klimatpolitik. Stå upp för kvinnors rättigheter. 

Om Storbritannien väljer att lämna EU krävs ett nytt handels- och samarbetsavtal. Ett sådant avtal skulle kunna ersätta EES-avtalet, där bland annat Norge ingår. Rätt utformat skulle ett sådant avtal kunna visa att det finns alternativ till EU-medlemskapet också för Sverige, om vi en dag i framtiden väljer att lämna EU.

Högern och rasismen dominerar

Snarare än att erkänna EU:s allvarliga misslyckanden konstaterar jag att vissa högerdebattörer och politiker avsiktligt försöker sammanklumpa vänsterns EU-kritik med högernationalisternas. Resultatet blir att vi alla hålls gisslan i status quo, det vill säga i ett EU som räddar banker snarare än människor, som stänger flyktingar ute och som ser genom fingrarna i grundläggande demokratifrågor. Det håller inte.

Europa och Sverige behöver en EU-kritisk debatt som kan göra skillnad på högernationalism och vänsterns krav på ökad internationell solidaritet. Tyvärr innebär inte Brexit-debatten en sådan plattform eftersom den fullständigt domineras av rasister och högernationalister från Ukip och arbetstagarfientliga krafter i Tories.