Tankesmedja utmanar brexit-krav från EU-toppen

EU. Ett brexit-avtal som begränsar den fria rörligheten för arbetstagare, men samtidigt håller kvar britterna i den inre marknaden är ”helt acceptabelt” ur ekonomisk synvinkel, enligt Bryssel-tankesmedjan Bruegel.

EU-kommissionens ordförande Jean-Claude
Juncker är en av de EU-toppar som har avvisat att britterna kan få tillgång
till den inre marknaden och samtidigt begränsa den fria rörligheten för
arbetskraft.
EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker är en av de EU-toppar som har avvisat att britterna kan få tillgång till den inre marknaden och samtidigt begränsa den fria rörligheten för arbetskraft.Foto: Foto: EU-kommissionen

BRYSSEL: Britternas centrala krav under kommande exit-förhandlingar med EU är att återupprätta ”kontrollen” över antalet EU-medborgare som kommer in i Storbritannien. Och britternas vilja är inte så omöjlig att tillmötesgå som många EU-ledare framställer det som.

Så låter det från den Brysselbaserade tankesmedjan Bruegel.

Här har fem ekonomer och EU-experter skissat på en modell för hur en ny relation mellan EU och Storbritannien skulle kunna se ut. Och i deras förslag går en begränsning av den fria rörligheten för arbetskraft hand i hand med fortsatt brittisk tillgång till den inre marknaden.

En kombination som både EU-kommissionen och flera EU-ledare har gjort tummen ner för.

Det finns kanske ett eller två EU-länder som anser att arbetskraftens fria rörlighet är en så viktig sak att man kan tänka sig att ge upp sitt medlemskap för att få samma status som Storbritannien. Men det skulle fortfarande vara ett mycket stort steg att ta. 

André Sapir
Senior Fellow på tankesmedjan Bruegel

– De fyra friheterna kan inte skiljas åt, sade Maltas premiärminister Joseph Muscat – som ska leda EU:s ministerråd under våren 2017 – tidigare i veckan med hänvisning till EU:s kärnprincip om fri rörlighet för arbetskraft, varor, tjänster och kapital.

Men så enkelt varken kan eller bör man göra det, säger en av författarna bakom förslaget, André Sapir, på tankesmedjan Bruegel.

– I EU:s traktat hänger den fria rörligheten ihop med människors status som EU-medborgare. Om man som land inte längre är med i EU, är dina medborgare inte heller längre EU-medborgare. Och då är begränsningar av den fria rörligheten helt acceptabla sett ur rent ekonomisk synvinkel, säger han.

Konkret skulle det kunna vara i form av migrantkvoter eller en form av ”nödbroms”, som både britterna och EU-länderna kan dra i under vissa särskilda omständigheter.

En viss grad av mobilitet för arbetstagare är också nödvändig att hålla kvar vid, men André Sapir påpekar att ”det inte finns något frihandelsområde i världen som har hundraprocentigt fri rörlighet för arbetskraft” – förutom inom EU.

– Men EU är mer än bara ett rent ekonomiskt projekt. Det är ett politiskt projekt också. Men det är också precis det som väljarna i Storbritannien har sagt nej till, säger ekonomen, som tillägger att om Storbritannien ska bli kvar i den inre marknaden kommer det – också i Bruegels plan – att innebära att landet måste rätta sig efter alla EU-regler som i dag gäller för kapital, tjänster och varor.

Se upp med att straffa britterna

Han erkänner att det finns ett ”legitimt” missnöje med britternas exit-planer i många EU-huvudstäder. Ett missnöje som spär på en önskan om att Storbritannien i kommande förhandlingar inte både kan äta kakan och ha den kvar.

– Situationen så här långt har redan varit destabiliserande för EU. Därför kan man vara uppriktigt arg på Storbritannien – och i synnerhet på förre premiärministern David Cameron – för att han höll den här omröstningen, säger André Sapir.

Men han och hans kollegor varnar för att en mycket ofördelaktig överenskommelse skulle kunna skada parterna på båda sidor Engelska kanalen.

– Storbritannien är ett stort land. Med såväl Danmark, Tyskland och Portugal finns det många ekonomiska band åt båda håll. Så det hårda angrepssättet som kan leda till det några kallar ett ”hårt brexit”, skulle vara väldigt destabiliserande för handeln, säger André Sapir.

Brexit-överenskommelse kan bli förebild

Varför skulle EU-länderna kompromissa med den fria rörligheten utan att samtidigt kräva en begränsning av britternas tillgång till den inre marknaden?

Dels föreslår André Sapir och hans Bruegel-kollegor att britterna fortsätter att betala en avgift till EU:s budget. Pengarna skulle exempelvis kunna användas för att kompensera de EU-länder som drabbas hårdast av en begränsning av den fria rörligheten mellan unionen och Storbritannien.

Men hans huvudargument är att EU-länderna bör se brexit-överenskommelsen som mer än bara en förhandling mellan EU och Storbritannien. De bör se det som en möjlighet att etablera en ram för relationer med många av EU:s andra grannar: från Bosnien och Ukraina till Turkiet. En poäng som Estlands premiärminister Taavi Rõivas också har dryftat.

­– EU:s politik gentemot sina grannar har hittills varit att erbjuda en process som i princip ska leda till EU-medlemskap. Den politiken har fram till nu varit väldigt framgångsrik. Den har skapat såväl fred som samhörighet. Men EU-ländernas vilja att utvidga gemenskapen har blivit svagare, säger André Sapir.

Därför kan Storbritanniens exit bli en möjlighet för EU-länderna att diskutera hur unionen ska hantera sina grannar i framtiden.

– På något vis har vi alltid kört på som om vi kan fortsätta på utvidgningsspåret. EU måste förhålla sig till det faktum att så sannolikt inte kommer att vara fallet. Och då måste man fundera på alternativa lösningar, säger han.

Och ser man brexit-förhandlingarna i en kontext där modellen ska kunna utvidgas till att också omfatta länder som Turkiet och Ukraina, bör de flesta länder kunna se det förnuftiga i att begränsa den fria rörligheten för personer, argumenterar André Sapir.

Dominoeffekt?

En genomgående reservation mot Bruegels brexit-modell lyder att om britterna får igenom sina krav vad gäller den fria rörligheten kommer andra skeptiska EU-länder också att vilja lämna gemenskapen. 

Men André Sapir tror inte att tankesmedjans förslag kommer att utlösa någon dominoeffekt.

– Det finns kanske ett eller två EU-länder som anser att arbetskraftens fria rörlighet är en så viktig sak att man kan tänka sig att ge upp sitt medlemskap för att få samma status som Storbritannien. Men det skulle fortfarande vara ett mycket stort steg att ta, säger André Sapir.

Han poängterar att ett adjö till EU är ett adjö till reellt politiskt inflytande, och till en lång rad fördelar som den inre marknaden för med sig. Den konsekvensen skulle bara ett fåtal EU-länder vara villiga att ta, bedömer han.

Den brittiska premiärministern Theresa May meddelade på söndagen att Storbritannien ska börja exit-förhandlingarna med EU senast sista mars 2017.


E-postPolitik på allvar

Få GRATIS nyheter och en daglig politisk överblick från Altinget

0:000:00