SKR: Framtidens Arbetsförmedling måste fungera

Anders Knape (M)
Ordförande, Sveriges kommuner och regioner (SKR)

Coronapandemin prövar samhället hårt. Arbetslösheten ökar kraftigt, särskilt bland utrikesfödda och unga. Även långtidsarbetslösheten ökar. Samtidigt genomgår Arbetsförmedlingen sin största förändring i modern tid. Personalstyrkan minskades drastiskt under 2019. För fem år sedan hade Arbetsförmedlingen kontor i nästan alla 290 kommuner, vid årsskiftet kommer den siffran att vara 106.

Trots ett särskilt uppdrag att stärka den lokala närvaron är det endast 4 av 10 kommuner som anser att Arbetsförmedlingen har lyckats med det (SKR:s enkät september 2020). Staten går mot mer centraliserad planering av arbetsmarknadspolitikens genomförande, vilket får till följd att kapaciteten att fånga upp lokala och regionala behov avvecklas i stället för att utvecklas.

Reform i skymundan

Parallellt pågår reformeringen av Arbetsförmedlingen. Med start 2022 ska fristående aktörer rusta och matcha arbetslösa till jobben. Denna reformering har hamnat i skymundan under coronakrisen. Det är oroande. Här finns flera viktiga frågor som måste omhändertas och besvaras.

Staten är ytterst ansvarig. Men alla samhällssektorer kommer behöva bidra om vi ska klara utmaningarna på arbetsmarknaden framöver.

Anders Knape (M)
Ordförande, SKR

Reformeringen behöver hålla tempo och perspektiv från olika aktörer måste vägas in. En viktig pusselbit är utredningen om kommunernas roll i den statliga arbetsmarknadspolitiken. Utredningen är nu på remiss.

SKR:s remissvar

I vårt remissvar har vi lyft följande punkter:

• Behov av en strategi för att motverka ”vita fläckar”.

Det framtida systemet bygger på att fristående aktörer ska få ersättning utifrån hur många individer som går till studier eller arbete. Vi ser två utmaningar i den modellen. Den ena är risken att individer som står långt från arbete prioriteras bort, den andra är att det inte är uppenbart att det kommer att vara lönsamt i hela landet. Båda dessa delar behöver stabila och långsiktiga lösningar.

• Kvalitet och likvärdighet måste säkras över hela landet utifrån arbetssökandes och arbetsgivares behov.

Lokal närvaro handlar om så mycket mer än vilka fysiska lokaler stödet ges från. För att kunna säkerställa den lokala närvaron från Arbetsförmedlingen behövs enklare service och fördjupat stöd till arbetslösa, operativ samverkan i enskilda individärenden, stöd till arbetsgivare samt strategiskt samarbete med kommuner och regioner.

Det går inte att nog understryka vikten av att Arbetsförmedlingen fungerar under övergångsperioden här och nu, och att ett välfungerande system finns på plats 2022 då vissa av nämnda uppgifter kan utföras av leverantörer.

• Arbetsmarknadspolitiken måste blir mer aktiv och omfatta alla arbetslösa.

De senaste trettio åren har allt fler kommuner byggt upp verksamheter för att kompensera för brister och fluktuationer i arbetsmarknadspolitiken. Det nuvarande systemet fungerar inte tillräckligt bra för de grupper som har en längre väg till arbete. Exempelvis möter kommunerna över 100 000 arbetslösa per år i arbetsmarknadsverksamheter till en nettokostnad om fem miljarder kronor. Till det ska läggas den ännu större kostnaden att betala ut och administrera ekonomiskt bistånd till arbetslösa.

• Utveckla kommunernas roll i arbetsmarknadspolitiken genom långsiktiga överenskommelser.

Utredningen om kommunernas roll i arbetsmarknadspolitiken (SOU 2020:41) visar att det finns ett stort rättsligt utrymme för kommuner att mot ersättning utföra insatser inom arbetsmarknadspolitiken. Utredningen konstaterade att kommunerna inte främst ser framför sig att träda in som aktörer på marknaden av fristående aktörer. Vi delar den bilden.

Regeringen bör därför överväga att Arbetsförmedlingen ska kunna teckna särskilda överenskommelser med kommunerna att utföra insatser för vissa målgrupper och inom vissa geografiska områden – de vita fläckar som nämns i första punkten. En naturlig utveckling av kommunernas roll liknande de närliggande uppgifter inom socialtjänsten, Komvux, mottagande av nyanlända och stöd till näringslivet. Detta bör prövas i pilotverksamhet under 2021.

Lämna låsningarna

Hela samhället har ett gemensamt intresse av en välfungerande arbetsmarknadspolitik. Att alla arbetsgivare och arbetslösa som behöver stöd och service får det. Att matchningen fungerar väl. Att ingen står utanför arbetsmarknaden längre än nödvändigt.

Staten är ytterst ansvarig. Men alla samhällssektorer kommer behöva bidra om vi ska klara utmaningarna på arbetsmarknaden framöver – Arbetsförmedlingen, näringsliv, civilsamhälle, kommuner och regioner. Det behövs tydliga och långsiktiga villkor för alla samhällssektorers bidrag. Diskussionen måste nu vändas från låsta positioner i diskussionen om vem som kan, får och ska göra vad till hur olika aktörer kan bidra till att fler får jobb.