Debatt

"Samverkan med civilsamhället följer inte med utvecklingen"

DEBATT. Mångfalden bland personer med funktionsnedsättning är inte tillräckligt representerad när det offentliga samverkar med funktionshinderrörelsen. En orsak är att samverkansformerna är exkluderande, skriver Julia Bahner, forskare i socialt arbete.

Landstinget behöver utveckla formerna för samråd med civilsamhället kring funktionshinderrågor. Dagens krav på organisationstyp och tillhörighet till funktionshinderkategorier blir exkluderande, skriver Julia Bahner forskare i socialt arbete
Landstinget behöver utveckla formerna för samråd med civilsamhället kring funktionshinderrågor. Dagens krav på organisationstyp och tillhörighet till funktionshinderkategorier blir exkluderande, skriver Julia Bahner forskare i socialt arbete
Detta är en opinionsartikel som speglar skribentens åsikter.

Av: Julia Bahner
forskare i socialt arbete

En orsak handlar om samverkansformerna, som i vissa avseenden har exkluderande effekter. En annan anledning rör funktionshinderrörelsens svårigheter att rekrytera aktiva medlemmar, där exempelvis unga och invandrade personer inte engagerar sig i lika hög grad. Båda dessa aspekter utmanar legitimiteten för denna typ av samverkansprocesser och i förlängningen de demokratiska beslutsprocesserna.

Heterogen rörelse

Forskningen har gjorts på uppdrag av Västra Götalandsregionens kommitté för mänskliga rättigheter med syfte att undersöka funktionshinderrörelsens karaktär och upplevelser av sina påverkansmöjligheter gentemot regionen. Rapporten visar att funktionshinderrörelsen i Västra Götaland är oerhört heterogen och det överhuvudtaget är svårt att slå fast vilka som ingår eller inte och att tala om det som en rörelse. Detta ska ses mot bakgrund av den generella utvecklingen i civilsamhället, där allt fler engagerar sig utanför det traditionella föreningslivet. Det offentligas samverkansstrukturer har inte följt med i denna utveckling.

Samråd med fem grupper

Inom ramen för Västra Götalandsregionens arbete med mänskliga rättigheter finns ett samråd för funktionshindersfrågor där politikerna träffar civilsamhället. I samrådet finns representanter för fem så kallade svårighetsgrupper: personer som har svårt att se, svårt att höra, svårt att röra sig, svårt att bearbeta, tolka och förmedla information eller svårt att tåla vissa ämnen. Kategoriseringen skapades utifrån en politisk vilja att försöka undvika värderande ord och schablonartade etiketter. Men som de flesta kategoriseringar kan även denna problematiseras.

Exkluderande grupper

Många unga upplever också att deras röster inte väger lika tungt som äldre och mer erfarna representanters.

Det finns organisationer som inte upplever sig passa in i någon av de fem svårighetsgrupperna, såsom Föreningen HjärtLung Västra Götaland. För andra organisationer handlar exkluderingen istället om organisationsform, då endast ideella föreningars representanter kan bli invalda i samrådet. Resursorganisationen forum Skill, som arbetar med en bredd av målgrupper och verksamheter inom funktionshinderområdet, kan inte ens bli föremål för att väljas in i samrådet.

Unga har svårt att höras

Därtill finns grupper som upplever denna typ av samrådsformer som exkluderande i sig. Unga rörelsehindrade, vars medlemmar till stor del går i skolan eller arbetar på dagtid, kan svårligen medverka i halv- eller dagslånga samrådsmöten. Många unga upplever också att deras röster inte väger lika tungt som äldre och mer erfarna representanters. Föreningen Attention i Uddevalla lyfter frågan om att personer med neurospykiatriska funktionsnedsättningar kan ha svårt att medverka på lika villkor i denna typ av mötesformer.

Traditionella föreningar lockar mindre

Många föreningar berättar också om svårigheter att rekrytera nya medlemmar bland den yngre generationen och bland människor som invandrat till Sverige eller som är barn till invandrade personer. Samtidigt handlar det inte nödvändigtvis om brist på engagemang i civilsamhället, utan om att den traditionella föreningsformen inte lockar. Fler engagerar sig i aktivistgrupper, lösare nätverk och på sociala medier.

Utveckla föreningsformerna

Häri ligger en utmaning för civilsamhällets organisationer att utveckla sina föreningsformer, men också för det offentliga att utveckla sina samrådsformer. Det handlar om legitimitet för båda parter: om civilsamhället ska kunna sägas företräda en befolkningsgrupp behöver deras medlemmar spegla befolkningen bättre. Om det offentliga ska samråda med en grupp och ta beslut utifrån vad som framkommer i samråd, behöver ett mer aktivt arbete göras för att fler inkluderas.

Utveckla samrådsformerna

I rapporten ges förslag på hur samrådsformer kan utvecklas, exempelvis genom att inrätta digitala mötesplatser och kanaler för dialog, samt att inte kräva vissa organisationstyper eller tillhörighet till funktionshinderkategorier; utan att utgå från den aktuella frågan eller temat som ska diskuteras och därmed välkomna alla med kunskap om och intresse för detta. För funktionshinderrörelsens organisationer krävs på liknande sätt ett arbete för att utveckla mötesformer och bredda rekryteringen av nya medlemmar, till exempel genom samarbeten med andra delar av civilsamhället där underrepresenterade grupper i högre grad är engagerade.

Dokumentation

Debatt på Altinget

Detta är en opinionsartikel som speglar skribentens åsikter.

Läs rapporten

Vilka röster hörs? Funktionshinderrörelsens karaktär och intressepolitiska arbete

Vill du medverka i debatten? Kontakta debattredaktör Ola Hjalmarsson på [email protected]



E-postPolitik på allvar

Få GRATIS nyheter och en daglig politisk överblick från Altinget

0:000:00