Rothenberg (M): Inför skilda valdagar till kommun och riksdag

DEBATT. Den gemensamma valdagen innebär att de lokala frågorna hamnar i skuggan av rikspolitiken. Skilda valdagar skulle resultera i att väljarna får bättre information och större möjlighet att utkräva verkligt ansvar av lokala politiker, skriver Hans Rothenberg (M).

Hans Rothenberg (M)
Riksdagsledamot 


Att rösta är lika mycket ett privilegium som en rättighet. Själva rösthandlingen präglas ofta av en viss högtidlighet. Fråga bara de människor som flytt till Sverige från diktaturer och här för första gången i sina liv får lämna sin röst. De om några kan vittna om att avge sitt demokratiska bidrag till de politiska församlingarnas styre i högsta grad är mäktigt.

Vore det då inte rimligt att svenskar skulle få rösta oftare än vart fjärde år till de allmänna valen?

Treårsintervallen

Sedan 1970-talet har Sverige haft ett system med gemensam valdag för riksdag, landsting/regioner och kommuner. I samband med den förändringen försvann alltså de särskilda kommunala valrörelserna och i samband med den reformen infördes treåriga mandatperioder.

De tidigare treårsintervallen mellan valen gavs det i praktiken inget utrymme för att utlysa extraval och likaså motiverade de korta tidsintervallen inte heller att särskilja de lokala och regionala valen från valet till riksdagen. Därför fanns det en viss logik i att ha gemensam valdag för alla tre nivåerna.

Förstagångsväljare

När Sverige 1994 förlängde valperioderna till fyra år fick vi längst tidsavstånd mellan val av alla demokratier. Med fyra års intervaller mellan valen får vissa förstagångsväljare vänta ända upp till 22 års ålder innan de får möjlighet att rösta för första gången i ordinarie val.

Detta gör att begreppet förstagångsväljare inte blir särskilt enhetligt då det omfattar såväl ungdomar vilka fortfarande går på gymnasiet, som personer som i vissa fall väl hunnit etablera sig i vuxenlivet. Att många får vänta så pass länge på att för första gången rösta vid allmänna val är en uppenbar nedsida på de gemensamma valdagarna vid fyraåriga mandatperioder.

Lokala frågor i skuggan

Valdeltagandet i de lokala valen har visat sig vara nästan identiskt med riksdagsvalet. Men den gemensamma valdagen har också ett demokratiskt pris då de lokala frågorna ofta hamnar i skuggan av rikspolitiken och väljarna saknar därför ofta kunskap om partiernas lokala profil när de röstar i kommun- och landstingsvalen.

En fördel med skilda valdagar skulle bli att de viktiga lokala och regionala frågorna får större utrymme när både politiker och medier tvingas ha ett tydligt lokalt perspektiv. Därmed får väljarna bättre information och större möjlighet att utkräva verkligt ansvar av sina lokala och regionala politiker, varför det ur demokratiskt perspektiv vore en vinst.

Återgå till skilda valdagar

I dag finns det inga röster som höjs för att vare sig förlänga eller förkorta mandatperioderna. Den senaste långdragna processen att bilda regering visade också att det satt långt inne att dra fram kortet om extraval. 

Uppenbart är det svenska valsystemet stabilt varför det inte finns mycket som talar emot att tiden nu är mogen för att återgå till skilda valdagar, precis så som det var innan 1970.

De demokratiska fördelarna vore som sagt flera, med en aktivare debatt där ingen politisk nivå tränger undan de andra, snarare ökar fokus på de frågor som annars hamnar utanför rampljuset. Därmed borde tiden kunna vara mogen att riksdag och regering påbörjar processen att skilja valdagarna åt.

Forrige artikel S-kvinnor: Jämställdhet är inte en kvinnofråga S-kvinnor: Jämställdhet är inte en kvinnofråga Næste artikel EU-kommissionen: Skattereform behövs för fungerande bostadsmarknad EU-kommissionen: Skattereform behövs för fungerande bostadsmarknad
Liberalerna lagar efter läge när talespersoner utses

Liberalerna lagar efter läge när talespersoner utses

MAKTDELNING. Det vanligaste hos L är att talespersonerna följer utskotten. Men det finns även lägen då partiet vill lyfta fram en speciell person i en viss fråga. En sådan är Barbro Westerholm.