Debatt

Röda Korset: De utdragna krisernas offer blir förlorare

Under kommande mandatperiod står biståndet inför en reformering. För att Sveriges engagemang ska nå den grad av effektivitet som matchar de enorma utmaningar som råder i världen krävs både konstruktiva och innovativa lösningar, menar Anders Pedersen, internationell chef på svenska Röda korset.

Anders Pedersen, Röda korset.
Anders Pedersen, Röda korset. Foto: Röda korset
Anders Pedersen
Detta är en opinionsartikel som speglar skribentens åsikter.

I dag ser vi med oro på hur folkrätten urholkas när stater och deras allierade medvetet bryter mot Genèvekonventionerna och gör civilbefolkningen och humanitära organisationer till måltavla och gisslan. Organisationer ser sig ibland tvingade att acceptera statens villkor och att göra avkall på de humanitära principerna om neutralitet och opartiskhet för att nå den del av civilbefolkningen som myndigheterna favoriserar. Allt fler humanitära hjälparbetare skadas och dödas.

Tyvärr håller inte dagens finansiering av humanitära insatser jämna steg med ökande behov. Nya kriser tenderar att få störst uppmärksamhet i ett nollsummespel där de utdragna krisernas offer blir förlorare. Flexibilitet i finansieringen är därför av största vikt. Långsiktig och icke-öronmärkt finansiering är att föredra.

Utvärderingar har en benägenhet att år efter år upprepa rekommendationer om mer inflytande och möjlighet till ansvarsutkrävande bland drabbade befolkningar och en större andel av finansieringen delegerad till lokala organisationer.

I Sverige bör vi starta ett center för humanitär diplomati 

Humanitär verksamhet för tungfotad sektor

Omfattande reformförsök har fått begränsat genomslag, störst förbättringar har skett ifråga om metoder för behovsanalys och användande av kontantstöd där mottagarna fattar beslut utifrån sina egna behov snarare än utdelning av förnödenheter som någon utomstående beslutat om. Men humanitär verksamhet är fortsatt en alltför tungfotad sektor där avgörande beslut oftast fattas långt ifrån krisernas verklighet.

Av alla reformer har delegeringen av resurser och beslut till lokala organisationer fått mest uppmärksamhet men gjort minst framsteg. Mellan 2018 och 2021 gick bara 1 till 3 procent av FN:s humanitära appeller till lokala organisationer. Forskning visar entydigt att bäst förståelse av kontext och lokala behov har de som bor och verkar där kriserna äger rum.

Ändå står allt för ofta givarnas regelverk och attityder i vägen för verkliga förändringar. Frågan är särskilt viktig för Internationella rödakors- och rödahalvmånerörelsen med sitt finförgrenade nätverk av internationella organ, nationella föreningar och lokala kretsar.

Starta ett center för humanitär diplomati

Vi föreslår följande lösningar:

  1. Öka fokus på de humanitära principerna och humanitär diplomati. De senaste decenniernas minskande respekt för humanitära principer och krigets lagar måste motverkas. Humanitära aktörer måste ges tillträde till utsatta befolkningar. Sverige har en stolt tradition av djärva och nydanande gestalter inom krisdiplomatin: namn som Folke Bernadotte och Dag Hammarskjöld förpliktigar. I Sverige bör vi starta ett center för humanitär diplomati för att i samverkan med myndigheter och partners analysera erfarenheter, bidra med lösningar och öka medvetenheten om den humanitära verksamhetens kritiska roll i att lindra nöd och upprätthålla mänsklig värdighet. Svenska Röda korset är beredda att ta en ledande roll i en sådan satsning.
  2. Undvik en konstlad åtskillnad mellan långsiktigt utvecklings- och humanitärt bistånd. Humanitär verksamhet är dömd att alltid äga rum för sent om inte katastrofers orsaker angrips. Brist på demokrati, vanstyre, korruption och diskriminering leder till att byggregler inte följs som på ett förödande sätt avslöjas när jordbävningen slår till, att marginaliserade grupper tvingas leva i de mest utsatta områdena och att nationell katastrofplanering saknas. Att också minska risker och bygga kapacitet för klimatanpassning kräver långsiktighet. 
  3. Säkerställ ändamålsenlig finansiering. Sverige har länge gått i täten ifråga om humanitära finansieringsformer som ger största möjliga flexibilitet och beredskap åt internationella humanitära aktörer, vare sig det gäller organ med folkrättsligt definierade mandat som ICRC och UNHCR, eller med unika uppgifter som WFP. Sådan finansiering inom överenskomna ramar är avgörande för adekvat och tidigt stöd vid kriser. Den bör därför omfatta också svenska humanitära organisationer. Vi föreslår en översyn av biståndets anslagsstruktur för att samtidigt främja långsiktighet och snabb humanitär respons.
  4. Fortsätt reformerna. Sverige tog initiativ till en uppförandekod för humanitära givare i början av 2000-talet. Att höja kvaliteten i finansieringen och genomförandet av humanitär verksamhet är nödvändigt. Alldeles oavsett finansieringsnivå bör Sverige fortsatt driva på för gradvisa förändringar på centrala områden där framsteg är möjliga. Genom sin samlade humanitära finansiering, långa erfarenhet och goda internationella renommé, kan Sverige spela en än mer framträdande roll i ansträngningarna att effektivisera systemet.
  5. Sätt mottagaren i centrum. Principen om subsidiaritet är central. Strävan mot humanitär verksamhet som styrs och genomförs så nära kriserna som möjlighet kräver ett paradigmskifte. Hindren måste identifieras och undanröjas. Svenska Röda korset bidrar gärna med sin långa erfarenhet av funktionella nätverk mellan global och lokal nivå för mer effektiv delegering av humanitära resurser och beslut.

E-post Politik på allvar

Få GRATIS nyheter och en daglig politisk överblick från Altinget