Riksbankens räntehöjningar kan föra Sverige mot en ekonomisk kris

Svensk ekonomi bromsar redan påtagligt, räntehöjningarnas effekt är fördröjd och det finns goda skäl att ifrågasätta om de är det effektivaste verktyget för att bekämpa den krigsdrivna inflationen. Mycket tyder på att Riksbanken snarast borde ompröva sin räntepolitik, innan det får digra konsekvenser för den svenska ekonomin.

Penningpolitikens skolgårdsmobbare

I världsekonomin är Jay Powell, ordförande för den amerikanska centralbanken, allt mer penningpolitikens skolgårdsmobbare. Han höjer den amerikanska räntan aggressivt och världens mindre centralbanker, såsom Riksbanken, anpassar sig i stor mån. Powells offentliga kommentarer ger tyvärr inte inblick i hur han förväntar sig att högre räntor ska lugna den inflation vi står inför i EU.

Normalt sett är bred inflation ett lönedrivet problem. Tumregeln är att löner är den överlägset största delen av konsumenters kostnader i utvecklade ekonomier som Sverige. Om höjda löner inte motsvaras av lika stora höjningar av produktiviteten i ekonomin får konsumenterna betala allt högre relativa priser för samma varor och tjänster. Under ordinarie ekonomiska förhållanden placerar detta centralbanker i en enkel sits, de höjer arbetslösheten för att dämpa löne- och prisutvecklingen. Detta gör de genom att höja räntan, vilket gör ekonomin svårare för hushåll och företag genom höjda lånekostnader.

I Sverige och EU nu gäller det motsatta förhållandet. Lönerna står mestadels stilla samtidigt som priserna ökar fort. Detta är en konsekvens av kriget i Ukraina som skapar brister och affärsmöjligheter. Denna exceptionella situation har gett företag en stor legitimitet i att höja sina priser. Verkligheten är däremot att företag med gynnsamma positioner höjt priserna fortare än vad deras kostnader har vuxit, vilket lett till rekordhöga vinstmarginaler, bland annat inom ICA-koncernen.

Risk med räntehöjningar

Höjda vinstmarginaler innebär här höjd inflation. Denna okonventionella inflation betyder tyvärr att penningpolitikens klassiska verktyg sätts ur spel. Riksbanken är pressad att visa sig aktiv men saknar verktygen att effektivt påverka utvecklingen. Givet att prisökningarna drivs av ökade vinstmarginaler och brist på utbud kommer det inte att ha en stor påverkan att höja räntan.

Regering och riksdag kan agera för att begränsa prisutveckling, beskatta övervinster och prioritera resurser dit de behövs som mest.

Många hushåll och stora företag har låsta räntekontrakt som tillfälligt skyddar dem. Detta innebär att en viss fördröjning finns mellan Riksbankens räntehöjningar och effekt. För den vars ränta inte är låst är den i många fall redan fördubblad. I takt med att räntekontrakt löper ut kommer dem att bli fler. Det innebär att redan genomförda höjningar kan komma att utlösa en kris på lånemarknaden redan inom kommande år. Snarare än en avmattning av inflationen riskerar räntehöjningar skapa en djup lågkonjunktur.

Riksdag och regering behöver agera

Men det finns alternativ. Finanspolitiken har bättre verktyg än Riksbankens penningpolitik när orsaken till vår inflation är höga vinstmarginaler. Regering och riksdag kan agera för att begränsa prisutveckling, beskatta övervinster och prioritera resurser dit de behövs som mest. Beprövade lösningar som fungerat under liknande krissituationer. Ingen av dessa verktyg har däremot Riksbanken.

Givet att inflationen inte är lönedriven och att tidigare radikala höjningar ännu inte fått full effekt bör Riksbanken snarast möjligt sluta höja räntan, innan vi finner oss mitt i en ekonomisk kris som driver hushåll till fattigdom och företag till konkurser.