Malmberg: Arvsynden måste begränsas nu

Av: Niclas Malmberg
Riksdagsledamot (MP), ledamot i Mediegrundlagskommittén

I sak har Tina Acketoft helt rätt i problematiken kring den så kallade arvsynden för ansvariga utgivare. Men hon har fel i att Liberalerna är det enda parti som driver frågan. Genom att gå med på ett stort steg i rätt riktning och samtidigt peka på att kvarvarande steg måste tas i kommande grundlagsutredning har Miljöpartiet tvärt om agerat konstruktivt för att frågan ska få en lösning.

Kommitténs uppdrag

Mediegrundlagskommittén hade i uppdrag att utreda ett flertal frågor på det tryck- och yttrandefrihetsrättsliga området. Däribland villkoren för ansvariga utgivare vad gäller publicering på tidningars webbsidor. Detta med anledning av det beslut som Högsta domstolen fattade 2013, där man förklarade att DN:s förre chefredaktör Gunilla Herlitz var ansvarig för en artikel som publicerats i tidningen flera år innan hon tillträdde. Beslutet innebar att Sverige konstaterades ha den fullständigt orimliga ordningen att den som i dag är ansvarig utgivare för en tidning kan hållas ansvarig för samtliga texter som finns sökbara på tidningens webbsida, oavsett när de ursprungligen publicerats.

I praktiken en form av arvsynd

Bakgrunden till Högsta domstolens utlåtande var att Sveriges tryckfrihetsförordning behandlat tidningars databaser som en helhet, där allt material som finns tillgängligt på databasen en dag betraktas som om det vore publicerat på nytt denna dag. Till skillnad mot en publicering i en papperstidning – där det är den som var ansvarig utgivare vid publiceringstillfället som hålls ansvarig för texten – var det därför den som var ansvarig utgivare när en klagan väcks som hålls ansvarig, och inte den som har fattat det faktiska beslutet att publicera texten. I praktiken en form av arvsynd där en ansvarig utgivare fick ta ansvar för sina företrädares eventuella brott mot yttrandefrihetsgrundlagen.

Hellre en begränsning av arvsynden från oändlig tid till ett år nu, och att ta det sista steget sedan, än att låta det bästa bli det godas fiende.

Denna ordning är nu ändrad genom en möjlighet att friskriva den som är ansvarig utgivare i dag från ansvar för material äldre än ett år. I praktiken en begränsning till ett års arvsynd.

Rimmar illa med ensamansvaret 

I utredningen reserverade jag mig mot detta förslag till förmån för att helt avskaffa arvsynden. Det är i praktiken förstås även ogörligt för en ansvarig utgivare att vid tillträdet genast uppdatera sig på allt material som publicerats det senaste året och som fortfarande tillhandahålls på databasen. Därtill är de textmassor som publiceras av en dagstidning under ett år alldeles för stora. Ansvaret rimmar således illa med den tryck- och yttrandefrihetsrättsliga grundprincipen om utgivarens ensamansvar, och att denna ska kunna ha kontroll över de publiceringsbeslut hen ansvarar för.

Preskription efter publiceringsdag

De flesta länder har istället ordningen att preskriptionstiden räknas från publiceringsdagen, istället för att betrakta allt material på databasen som nypublicerat varje ny dag. Det vore önskvärt att införa samma modell i Sverige, det vill säga att den som var ansvarig utgivare vid utgivningstillfället ansvarar för innehållet till dess att preskriptionstiden löpt ut. För papperstidningar är preskriptionstiden ett halvår.

Grundlagsändring - ett steg i rätt riktning

För att genomföra grundlagsändringar behövs emellertid brett stöd i riksdagen. För att inte stoppa ett stort steg i rätt riktning har Miljöpartiet därför slutit upp bakom grundlagsändringen, mot att frågan ska aktualiseras i kommande grundlagsutredning. Hellre en begränsning av arvsynden från oändlig tid till ett år nu, och att ta det sista steget sedan, än att låta det bästa bli det godas fiende. Det borde vara en princip som också Liberalerna kunde ställa sig bakom.