Krastev och Leonard: Putins hot kan ändra hur Europa uppfattar säkerhet

Hittills har en stor del av de politiska kommentarerna porträtterat de europeiska regeringarna som splittrade, svaga och frånvarande vad gäller aggressionen från Ryssland och president Vladimir Putin.

Vår nya opinionsundersökning i sju olika EU-länder visar dock att det finns en överraskande konsensus bland européerna i norr, söder, öst och väst om att Ryssland kommer att invadera Ukraina någon gång under 2022 och att det är Europas plikt att försvara Ukraina om man vill bevara den liberala ordning som har existerat sedan kalla krigets slut.

Krig är inte längre otänkbart

2020, i början av pandemin, benämnde många europeiska regeringar sina länders kamp mot viruset som ”krig”. Men med aggressionen på den ukrainsk-ryska gränsen hänger nu rädslan för ett verkligt krig över Europa.

Det visar sig att antagandet att krig är otänkbart inte längre gäller bland européerna. Som ECFR:s opinionsundersökning visar tror en majoritet i nästan alla länder nu att Ryssland kommer att invadera Ukraina under innevarande år.

Till skillnad från den rysk-ukrainska konflikten 2014 betraktas den nuvarande krisen som en som berör Europa. 73 procent av polackerna uppfattar till exempel en rysk invasion som sannolik. Samma sak gäller 64 procent i Rumänien, 56 procent i Sverige, 52 procent i Tyskland och Italien, 51 procent i Frankrike och hos majoriteten av de tillfrågade i Finland.

Det tyder på en återkalibrering, och Putin hade kanske inte väntat sig denna enighet. Att mer än 50 procent av européerna är överens om att Rysslands hållning till Ukraina utgör säkerhetshot mot det egna landet kan få stor betydelse för hur den här krisen utvecklas.

EU är en lika viktig försvarare som Nato

Under lång tid såg många i Europa på ett framtida ”kallt krig” som ett krig mellan USA och Ryssland eller USA och Kina. Europa skulle vara åskådare snarare än deltagare.

Vi upptäckte att européerna i nästan alla de undersökta länderna ser Nato och EU som de organisationer som är bäst positionerade att försvara Ukraina.

När den ryska mobiliseringen av trupper började sommaren 2020 fanns det många spekulationer i medierna kring att européerna inte skulle bekymra sig om och ensidigt vara redo att försvara Ukraina. ECFR:s opinionsundersökning gör upp med det antagandet, även om många européer sannolikt fortfarande ser Ukraina som rörigt och dysfunktionellt. Den förhärskande åsikten är att landet ska försvaras mot rysk aggression. Frågan är bara vem som ska träda fram.

Vi upptäckte att européerna i nästan alla de undersökta länderna ser Nato och EU som de organisationer som är bäst positionerade att försvara Ukraina. Mest anmärkningsvärt är att fler människor i Polen, med en liten marginal, ser EU som den naturliga försvararen av Ukrainas suveränitet och inte Nato. Det utmanar den konventionella uppfattningen att östeuropéer, när det gäller säkerhet, är redo att avskriva EU, eftersom de ser USA som sin enda pålitliga partner.

När det gäller frågan om vem de litar på ska beskydda deras intressen, är EU inte särskilt splittrat mellan dem som litar på Nato och dem som litar på EU. Respondenter i Polen, Rumänien och Italien litar framför allt på Nato. Men över 60 procent av dem anser att EU också skulle skydda deras intressen, om konflikt skulle uppstå. Samtidigt, även om svenskar och finländare har tillit till EU, litar de flesta av dem också på Nato.

Stor oenighet internt i länderna

De politiska olikheterna i de undersökta länderna är också stora och kan vara ännu mer slående än länderna emellan. Tyskland skiljer ut sig, till exempel. Anhängare av de regerande mitt-vänster-partierna (SPD, FDP och De gröna) har större vilja att försvara Ukraina än väljarna från kristdemokratiska CDU. CDU har varit främsta förespråkare för att Tyskland ska försvara Ukraina, men vår opinionsundersökning visar att deras väljare är nästan jämnt fördelade.

I Frankrike stöder både anhängare av president Emmanuel Macron och av hans mitten-höger-utmanare Valérie Pécresse landets aktiva försvar av Ukraina, medan det är splittring längst ut på högerkanten.

Samma sak i Italien, där det finns konsensus i mitten, men splittring bland väljarna hos Matteo Salvinis högerextremistiska parti Lega.

I Polen vill en stor majoritet av alla partiers sympatisörer å andra sidan att deras regering ska försvara Ukraina, men alla är inte säkra på att de litar på deras regerande Lag och rättvise-partis (PiS) förmåga att göra det.

Tanken på det otänkbara kriget

Man håller också fortfarande tillbaka en del, med tanke på den potentiella effekten av en europeisk intervention. De olika skillnaderna kan bäst summeras med meningen: ”Minns vad Kreml gjorde mot er förra gången.”

Utöver hotet om en potentiell rysk militär aktion mot deras eget land, såg vi också oro i Polen över migrationspress orsakad av den här krisen, uttalad rädsla i Tyskland, Finland, Italien och Rumänien inför risken att Ryssland avbryter deras energiförsörjning, och oro i Frankrike och Sverige för cyberangrepp.

Det som står klart är att om Putins hot mot Ukraina hade som syfte att få européerna att fundera över sin säkerhet, så har det lyckats. Och konsekvensen är stärkt sammanhållning bland EU:s medlemsländer.

Kommande veckor kommer att visa om européerna är redo för övergången från en värld formad av mjuk makt till en värld som definieras av motståndskraft och förmågan att uthärda smärta med syftet att bevara våra värderingar och vår livsstil. Klart är att den gamla klichén om att krig är otänkbart inte längre håller.

Debattartikeln är även publicerad på altinget.dk.