Istället för lönesänkningar – investeringar och utvecklingsoptimism

DEBATT. I stället för sänkta löner vill Vänsterpartiet investera i bostadsbyggande, infrastruktur och inom välfärden. Det skapar jobb – privata och offentliga – där behoven är som störst, anser Ali Esbati (V).

AV: ALI ESBATI
Arbetsmarknadspolitisk talesperson (V)

 

Den senaste tiden har de fyra allianspartierna lanserat förslag om hur man ska ”sänka trösklarna” på arbetsmarknaden i syfte att skapa jobb för nyanlända och unga. Förslagen skiljer sig till viss del åt, men målet är detsamma: Ingångslönerna ska sänkas.

Högerns låglönelinje är inte ny, även om den nyväckta dragningen mot auktoritär statlig lönepolitik är oroande. Vänsterpartiet är mycket kritiskt till högerns låglöneförslag.

Kritik på sex punkter

  1. Sänkta ingångslöner för nyanlända och unga påverkar i förlängningen lönen för stora grupper på arbetsmarknaden. Särskilt för stora delar av LO-kollektivet skulle en sänkning av ingångslönerna betyda en stark press nedåt på lönerna.
  2. Redan idag finns goda möjligheter för arbetsgivare att anställa nyanlända och arbetslösa med kraftiga subventioner. Både nystartjobb och instegsjobb innebär en lägre kostnad för arbetsgivarna jämfört med exempelvis Centerpartiets och Liberalernas förslag. Det verkliga syftet är alltså en mer generell lönepress.
  3. Att lagstifta om lägre löner, som tre av fyra allianspartier öppnar för, innebär ett hot mot den svenska arbetsmarknadsmodellen där starka och självständiga parter förhandlar om löner och villkor. Partsmodellen för lönebildning har bidragit till god reallöneutveckling och hög sysselsättningsgrad. Det finns ingen anledning att överge denna modell till förmån en modell där borgerliga politiker sätter löner.
  4. Högerns låglönelinje leder till fattigdom och ökade klyftor i samhället. Vi kommer att få en stor grupp arbetande fattiga på arbetsmarknaden som sannolikt kommer att behöva ha två-tre jobb för att kunna försörja sig och sin familj.
  5. Lägre lägstalöner ger begränsade sysselsättningseffekter – inte sällan motsatta dem som högern vill låta påskina. Samhällskostnaden som lägre ingångslöner innebär är betydligt högre än de marginella effekter sänkta lägstalöner kan ha på sysselsättningen. Länder med lägre minimilöner har generellt inte högre sysselsättningsgrad.
  6. Låga löner för svensk ekonomi i motsatt riktning mot det som grundlägger vår välfärd: hög och ökande produktivitet. När ”enkla jobb” som piccolo eller toalettvakt försvunnit till förmån för jobb med rimligare innehåll och bättre betalt, har det varit ett framsteg – inte något vi ska rulla tillbaka med statliga ingripanden!

Sammanfattningsvis: Högerpartierna vill använda nyanlända och arbetslösa som murbräcka för att driva igenom en låglönemarknad som leder till högre löneskillnader, större klasskillnader och fler som inte kan leva på sin lön.

Investera för fler jobb

Vänsterpartiet har andra förslag. I stället för sänkta löner och ökade klyftor vill vi investera där behoven är uppenbara – i bostadsbyggande, infrastruktur, klimatomställning och inom välfärden. Det skapar jobb – privata och offentliga – där behoven är som störst. I stället för lägre ingångslöner för nyanlända och unga vill vi använda riktade arbetsmarknadspolitiska åtgärder till de individer som har svårast att få jobb. Det finns uppenbara problem med flera av de anställningsstöd som finns idag.

Vi välkomnar arbetsmarknadsministerns och Arbetsförmedlingens förslag att se över och förenkla dagens flora av subventionerade anställningar. Vi förutsätter att man i detta arbete tar fasta på den kritik som framförts av såväl Vänsterpartiet som fackföreningsrörelsen. Målet bör vara att utveckla anställningsstöd som både förenklar för arbetsgivarna och motverkar överutnyttjande, fusk och oegentligheter. I stället för att sänka lönerna för dem som har låg utbildning och svag förankring på arbetsmarknaden vill vi förbättra utbildningssystemet och arbetsmarknadsutbildningarna för att på så sätt rusta människor för dagens och framtidens arbetsmarknad.

Högern vill backa in i framtiden och återskapa ett samhälle som vi för länge sedan lämnat bakom oss. Ett Fattigsverige med fler arbetande fattiga. Ett Sverige utan utvecklingsoptimism. Detta är inte vägen framåt för ett modernt välfärdsland som Sverige.

Forrige artikel Lärarförbundet Student: Extrajobbande studenter löser inte lärarbristen Lärarförbundet Student: Extrajobbande studenter löser inte lärarbristen Næste artikel "Diskussionen om Brexit – ett symptom på EU:s problem"